onsdag 29 september 2010

Några lugna dagar innan retreat

Mån-tis var vi ledig från skolan. Var och shoppade kläder med min kompis Amber i måndags. Alltid kul att shoppa i USA. Känns som att man fyndar vad man än köper. Jämfört med Sverige gör man ju faktiskt det. Svårt att hitta ett par riktigt fina jeans för 250-350 spänn i Sverige som man kan göra här.

Har också börjat jobba med en bok som heter "Basic Training for the Supernatural Ways of Royalty" skriven av Kris Vallotton (lärare på Bethel). Det är en "workbook" där man får gå igenom olika värderingar man har och hur man ser på sig själv. Den ger inga färdiga svar för vad man ska skriva utan är till som en hjälp för att man själv ska komma fram till vad man kan behöva förändra i sitt tänkande. Saker som man lärt sig under sitt liv som inte är så uppbyggliga. T.ex. att komma bort från: "buhu jag är värdelös syndare" och förstå att Gud inte alls ser på en så utan som någonting perfekt som han skapat till att göra fantastiska saker! Barn vet det här när de är små. Att man är kallad till att bli någon stort en dag. Sen tar det tyvärr "ca 12 år av religiöst tänkande för att få det ur huvudet" som Kris sa.
Rätt svår och tidskrävande bok, men väldigt intressant. Man får verkligen gå på djupet av sig själv. Överlag är jag väldigt överraskad av att så mycket av skolan handlar om identitet och om relationer. Det tycker jag är väldigt bra. Det har inte varit så mycket fokus på det övernaturliga egentligen utan det ses mer som något helt naturligt precis som allt annat. Det märks tydligt att lärarna vill bygga upp eleverna på alla plan och områden i livet. En "complete overhaul" så att säga =).

Igår hade jag en soft dag. Lagade fransk mat åt några vänner: James, Amber och Audrey. De kallar mig "mamman i familjen" av nån anledning haha =). Åkte sen iväg till bönekapellet vid Bethel Church en sväng. Det är så härligt att vara där. Det är ett jättefint rum på en kulle med fönster på alla sidor och det har en väldigt vacker utsikt. Finns en vattenfontän där inne och lugn lovsångsmusik som spelas i bakgrunden. En enormt fridfull plats som är öppen dygnet runt. Känns som en öppen himmel att vara där inne och det har en påtaglig atmosfär. Det är lätt att höra från Gud där. Ska försöka ladda upp lite bilder på kapellet så småningom.

Idag fick vi göra varsin dagbok där vi klistrade in bilder och ord från olika tidsskrifter. Brukar inte vara sånt jag tycker är så jättekul, men jag gillade det faktiskt. Många av orden jag klistrade in där vet jag inte varför jag gjorde det riktigt, men det kändes som att jag skulle göra det så jag gick på Den Helige Ande. Kul att lyssna efter vad Gud säger i sådana småsaker. Kommer säkert visa sig längre fram varför jag satte dem där. Sen fick vi under tiden gå iväg och så profeterade två st andra års elever över oss en och en.  Hade aldrig träffat dem förut, men de sa många väldigt uppmuntrande saker som var spot-on. Lite för personligt för att dela här, men det var good stuff! Att profetera är när man lyssnar in vad Gud säger om en person och så förmedlar man det. Det är nästan alltid i form av någon typ av uppmuntran. Det är inte kontrollerande saker på något sätt utan mer att man lyfter fram gåvor, positiva sidor och kall hos andra. Det funkar bäst om man inte känner personen för när det träffar mitt i prick (som det väldigt ofta gör faktiskt!) så kan man vara ganska trygg med att det är från Gud. Det är så häftigt när man får ord från människor som man vet att de omöjligt kan ha en aning om. Saker som man aldrig ens sagt till en annan människa utan ligger djupt inne i ens hjärta.

Just nu är det "retreat week" och då åker alla iväg 2 dagar för att umgås på ett ställe som heter Chico en bit utanför Redding. Man åker min sin "Revival Group" vilket är en grupp på ca 60 pers som alla elever är uppdelade i och man har en Pastor och några "interns" som är ansvariga för den. Min grupp åker iväg i morgon och det ska bli väldigt kul att hinna umgås och lära känna människor i min grupp lite mer ordentligt. Har hör att det hänt riktigt crazy saker på retreaterna av mina kompisar så jag ser framemot det!

söndag 26 september 2010

Gud helar på galen fest!!

Igår kväll var jag på en riktigt galen fest! Vi var hemma hos några tjejer som går på Bethel. Det var säkert 20-30 pers där och folk blev rätt fulla på Helige Ande, inklusive jag själv =). För er som inte vet vad att vara "full" på Helige Ande är så påminner det en del alkohol-berusning. I alla fall är det så det ser ut. Jag har själv aldrig varit alkoholberusad så jag kan inte riktigt säga. De som jag pratade med som varit med om båda säger att vara full på Helige Ande är mycket bättre. Personen som är "full" kan få svårt att stå, raglar omkring, ögonen sjunker ihop eller också börjar personen skratta hejdlöst, skaka, faller ihop i en liten hög på golvet eller en kombination =). Många som inte är van vid det kan nog tycka att det verkar konstigt och vissa kanske t.o.m. känner ett obehag inför det. Jag tycker också att det ser knäppt ut men jag vet bara att när jag är en av de som blir helt uppfylld av Gud så bryr jag mig inte om hur jag ser ut inför andra människor. Allt utom Hans närvaro bleknar bort i jämförelse. Igår var jag en av de som låg på golvet. Vet inte hur länge men det var ett bra tag. Det var grymt härligt i alla fall haha =). Så fort jag försökte resa mig upp kom nån och förmedlade en till dos av Helige Ande och så var jag tillbaka på golvet. Det går helt enkelt inte att stå när man slås av Guds kraft.
Det känns verkligen skönt att vara på en plats där allt är tillåtet. Några kanske ligger på golvet, andra står och snackar och käkar snacks och några andra kanske spelar gitarr och sjunger sånger. Människor är fria att göra det de känner för och ingen tänker: "och vad håller han på med? Har han blivit knäpp?"
Gud rör vid människor på olika sätt beroende på vad en person behöver just då helt enkelt och det är inget att vara rädd för. Gud kommer dessutom inte att röra vid en om man själv inte vill det för Gud tränger sig aldrig på.

En av tjejerna på festen började berätta om ett tillfälle då de hade bett för en massa människor vars ben var för korta och alla växte ut. Jag sa till henne: "jag tror att ett av mina ben är för kort". Jag får nämligen ont efter ett tag när jag står upp (särskild under lovsången i början av en gudstjänst) och jag har känt att mitt högra ben är för kort. "Vi kollar!" sa hon. Jag satte mig med ryggen mot en stol och så höll jag upp benen rak ut. Hon sa att det högra benet var för kort. Hon hade rätt och jag hade inte sagt till henne vilket ben det var ens. Hon och några till började be och direkt känner jag en mild smärta i nedre delen av ryggen på högra sidan. Det var helt oväntat. Har hört om många vars ben växt ut, men alltid trott att jag skulle kännas de mest i själva benet. Kanske var det mina muskler som var för korta på högra sidan av ryggen som gjorde att benet var för kort? I alla fall så började benet VÄXA UT mitt framför mina ögon!! Det var en helt sjuk upplevelse!! Kändes så grymt märkligt. Det hela tog typ 30 sekunder och sen var det klart. Helt fantastiskt! Brukar nästan alltid få ont i ländryggen en bit in i lovsången i kyrkan, men idag kände jag ingen smärta alls på morgongudstjänsten!
Det kom sen en annan snubbe som trodde att hans ben var för kort. Jag sa att vi kan kolla så han satte sig mot stolen precis som jag gjorde. Jag höll ut hans ben spikrakt och såg att det vänstra var för kort. Man såg tydligt att fotkulorna inte var i linje med varandra. Det roliga var att en snubbe på festen plötsligt började få ont i högerfoten och han tog det som ett tecken att han skulle be för någons fot och så får han se att vi precis är på väg att be för en killes fot så han hakade på =). Vi började be och jag såg till att jag höll hans ben i samma position hela tiden och sakta men säkert växte foten ut!! Nu var fotkulorna i perfekt linje med varandra! Det kom sen mer och mer folk som ville ha bön. En tjej hade nacksmärtor och blev helt helad och en kille hade problem med ett knä och kunde inte sporta längre och han blev också helad! Vi bad även för en tjej med skolios men vet inte om hon blev helad. Bad också för ett problem med mina urinblåsa som jag haft i 7 år, men jag blev inte helad från det. Jag har dock tro för att jag kommer bli helad från det inom en snar framtid! Alla blev som sagt inte helade men mer än hälften av de vi bad för! Rätt bra odds =). Gud är goood!!!

En fantastisk kväll och jag har en stark känsla av att det här bara är början för vad jag kommer att få vara med om den närmsta tiden...

lördag 25 september 2010

Om att vara en "feeler"

Jag berättade lite som hastigast i förra blogginlägget om att jag är en känslomässig person och påverkas starkt av andra människors känslor så jag tänkte skriva lite om det.

Jag har insett senaste tiden att jag är något av vad man kallar en "feeler" - dvs en person som blir starkt påverkad av sina känslor och även andras känslor. Alla människor har ju självklart känslor, men vissa människor är känsligare än andra och känner saker starkare. Jag ser det som en styrka att vara en feeler (motsatsen "thinker" är också en styrka), men för mig är det viktigt att lära mig hantera känslor för jag vill inte bli styrd av dem. Jag vill göra det som är rätt i alla situationer oavsett vad jag råkar känna för just då.
Beni Johnson (Bill Johnsons fru) undervisade i veckan om detta och hon betonade vikten av att förstå var känslorna kommer ifrån. Har ni t.ex. någon gång märkt av att ni plötsligt börjar må dåligt utan anledning när ni är runt människor? Jag märkte det härom veckan när jag var ute och gick i området där jag bor här i Redding. Jag började plötsligt känna mig illa till mods helt utan anledning och jag mådde helt bra när jag gick hemifrån. Genom att ha pratat med folk här och genom det Beni sa så "plockade" jag förmodligen upp någon annans känslor i området. Tror det kan vara viktigt att kolla sig på morgonen när man vaknar. "Hur mår jag? Bra. Ok, då vet jag". Så då om man plötsligt börjar känna sig nere eller plocka upp någon känsla helt utan anledning så kan man förstå att det förmodligen kommer från någon annan. Man får be och lägga det i Guds händer och skaka av sig det. Ibland kan man känna de sakerna för att Gud vill att man ska be för någon så man får alltid fråga Gud och sen handla därefter. Men oavsett så är det viktigt att inte ta på sig och bära andra människors känslor. För det är svårt att hjälpa andra upp om man själv är nere.
En annan grej som kan göra att man mår konstigt är om åker till en helt ny plats där det andliga klimatet är annorlunda (vilket det ofta är på olika platser). Det kan då ta ett tag att vänja sig vid det så det kan också vara en anledning till att man mår konstigt ibland när man precis kommit till ett nytt ställe. Brukar dock vara lugnt efter en vecka eller två.
Jag vill inte säga att det här alltid är anledningen till att man plötsligt börjar känna sig nere för det kan också vara obearbetade känslor som kommer upp och som behöver redas ut. Viktigt att alltid prata om sina känslor och inte gå omkring och bära på det. Antingen med Gud eller sina vänner. Oftast båda.

Så om du är en "feeler" inse att Gud skapade dig så av en anledning: för att kunna nå ut till människor på ett djupt känslomässigt plan. Var tacksam för det, men lär dig hantera det så att du inte blir överväldigad av känslor på ett ohälsosamt sätt.

Känn er fria att höra av er om ni har några tankar eller funderingar om det. Antingen som kommentar nedan eller på mail.

Hoppas ni har det jättebra där hemma! Tänker på er och ni finns i mina hjärtan.

söndag 19 september 2010

Första skolveckan

Då är första veckan av skolan avklarad. Är helt slut efter alla nya intryck. Om jag skulle berätta om allt skulle det bli alldeles för långt, men jag tänkte dela med mig av några intryck och saker jag varit med om.

Skolan jag går heter alltså "Bethel School of Supernatural Ministry" och är en Bibelskola som har tyngdvikt på det övernaturliga. Allting utgår från bönen som Jesus sa till Fadern: "Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen." Det är grunden för skolan och vårt uppdrag som kristna är att bereda plats så att himmelriket kan komma ned till jorden. I himlen finns inga sjukdomar, cancer, depression, brustna hjärtan, rädsla eller annat ont. För många av er låter det säkert konstigt och det har jag full förståelse för. Mycket är nytt för mig också. Men jag är övertygad om att Gud valt ut oss människor till att vara Hans redskap att bereda plats för Hans rike. Vi måste bara vara villiga att göra det. Tyvärr får många kristna aldrig uppleva vad Gud kan göra genom sin kraft, ofta p.g.a. rädsla tror jag. Men Jesus talar väldigt tydligt om att vi ska: "bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar." (Matt 10:8). Det är det "normala" kristna livet. Ett liv utan kraft är inte normalt. Guds rike är inte ett av ord utan av kraft som Paulus säger. Jag kommer definitivt skriva mer om rent konkreta saker som händer när vi kommer igång med något man kallar för AMT (advanced ministry training) då man tränas i att praktisera helande, det profetiska (förmågan att höra det Gud säger till människor, oftast i form av uppmuntrande ord) och mycket annat. Just nu har vi mest kommit igång med att läsa böcker om väckelse, Guds kraft m.m. och Bibelläsning.

Vi är ca 800 elever som går första året och ca 400 som går andra året. Så det blir helt klart många intryck och människor att lära känna. Det är dock lätt att göra det i det öppna sociala klimatet som finns här. Första dagen ropade t.ex. någon: "love the hair dude!!" på skolans parkeringsplats... USA alltså =D.
Hittills under veckan har vi haft mest intro om hur skolan och undervisningen funkar och olika "core values" och "guidelines" som de har på Bethel. Generellt finns det färre regler än de flesta Bibelskolor då de föredrar: "frihet under ansvar" när det gäller saker som dating, alkohol och sånt. Det finns inga regler mot dessa saker, men man bör tänka igenom hur olika saker påverkar människor i sin omgivning och dra gränser utifrån det och sin egna personliga övertygelse. I korta drag är det så det funkar.

Det är verkligen en förväntansfull stämning innan skolan startar. Vi börjar nästan alltid i aulan och alla står utanför och köar i 30-45 min innan. Sen när det väl är insläpp springer alla in för att få så bra platser som möjligt. Minns inte när det var så i skolan senast.
Varje dag börjar vi med ungefär 1 timmes lovsång och det är helt fantastiskt!! Det är grymt att börja dagen med ett party för att uttrycka sin tacksamhet till Gud och musikerna är så otroligt begåvade ("anointed" som de skulle säga här =D). Fast det är inte bara musikerna som är bra utan det är också att alla eleverna hänger sig totalt. Folk hoppar runt och röjer, sjunger för full hals och kramar om varandra. Alla bidrar till att göra lovsången och stämningen till vad den är. Det är en plats där det verkligen är enkelt att tillbe.
Efter det är det undervisning från någon av skolans lärare: Bill Johnson, Kris Vallatton eller någon annan. Väldigt mycket bra grejer från människor som verkligen lever det de lär.

I fredags hade vi också en halvtimme i slutet av skoldagen då tredje års elever profeterade över olika människor i aulan. De bara valde ut människor till synes "slumpmässigt" och talade in i deras liv angående deras drömmar, talanger, personlighet och positiva saker som Gud vill göra i deras liv. Många blev så starkt berörda att de började gråta för att de blev så träffade och kunde känna igen sig.

Åh just ja, Gud överraskade verkligen mig och en kompis härom kvällen. Vi var ett stort gäng hemma hos oss (som vi alltid är typ varje kväll =)) och jag satt och snackade med en kompis. Hon frågade hur läget var och jag mådde inte så jättebra just den kvällen rent emotionellt (jag påverkas mycket av känslor och andra människors känslor, men jag kan berätta mer om det en annan gång). Jag berättade om det för henne och plötsligt slås vi båda av Guds närvaro så starkt! Vi börjar båda skratta och försökte skrattandes fortsätta vårt samtal. Så fantastiskt när Gud bara översköljer en med sin kärlek sådär helt oväntat! De andra var typ: "what's up with you guys?", men de fattade vad som hände =). Gud visste precis vad jag behövde i den stunden. Det var så påtagligt och slog oss båda två exakt samtidigt utan att vi pratade om det.

Även fast Bethel har ett fokus på det "övernaturliga" så är det faktiskt inte det som sticker ut mest efter första veckan. Det som sticker ut mest är människors kärlek. Man känner av det starkt hela tiden och det är ju det allt handlar om -  att ge vidare till andra den kärlek vi fått av Han som skapat oss =). Jag är helt förbluffad över hur många bra vänner jag redan hunnit få efter bara drygt en vecka. Det är jag väldigt tacksam över, särskilt eftersom jag inte kände någon innan jag kom hit. De finns flera jag verkligen kan vända mig till oavsett vad det är och det betyder mycket.

Skulle kunna fortsätta en massa saker, men det får räcka för nu. Ser verkligen framemot när saker och ting verkligen börjar ta fart med skolan. I'm excited!! =)

PS: Jag har lagt upp lite bilder på min facebook-sida för er som intresserade. Kommer lägga till fler allt eftersom.

tisdag 14 september 2010

Lugnet före stormen

I fredags var jag i kyrkan för första gången. Det började med en timmes lovsång som var bland det mest fantastiska jag upplevt. Lovsångsteamet hade en fantastisk gåva för tillbedjan och den Helige Andes närvaro var stark. Sen pratade en Pastor som heter Kris Vallatton om sexualitet, relationer och annat på ett väldigt öppet och bra sätt. Mitt första intryck av Bethel och människorna var väldigt gott. Efteråt kollade jag in bönekapellet där jag troligtvis kommer spendera rätt mycket tid under det kommande året. Det var en fridfull plats med en skön atmosfär.

Senaste dagarna har jag umgåtts mycket med min "house mate" James och hans två kompisar Ashley och Amber. Har varit väldigt kul att hänga med dem. De är roliga, avslappnade, uppmuntrande och öppna. Min rumskamrat Chet (från Kanada) kom i förrgår och han verkar vara en skön, mogen snubbe. Det är otroligt vad fort det går att lära känna människor som är öppna med sig själva. De är också bra  på att kommunicera med varandra om hur de känner. Det är något jag behöver bli bättre på. Just att säga till när det är någonting jag inte tycker om att någon gör eller irriterar mig på exempelvis och att dra tydliga gränser för mig själv vad jag tycker är ok och inte. För mig tar det betydligt längre för mig att säga till om sådana saker. Det kan ofta finnas en tendens att gå och bära på saker lite för länge istället för att säga till om det på en gång. Vet inte om det är mitt svenska arv eller om det bara är jag själv. De människor jag träffat här är väldigt bra på att ta upp "issues" direkt istället för att hålla inne med det. Det tror jag gör det möjligt att ha väldigt nära relationer som är byggda på sanning och inget annat.

Det är väldigt kul att prata engelska hela tiden även om jag ibland kommer på mig själv med att det känns lite märkligt att bara prata engelska och ingen svenska. Men jag har alltid gillat språket gillar hur uttrycksfullt det är. Tycker det är lätt att uttrycka sina känslor på engelska av någon anledning. Det har länge varit en dröm att få bo någonstans där man bara pratar engelska så jag njuter verkligen av det till fullo!

Idag är första dagen i skolan och jag är väldigt förväntansfull och lite smånervös inför det. Vet egentligen inte så mycket om upplägget på undervisningen så jag vet inte riktigt vad jag har att förvänta. Får berätta mer om det sen. Många före detta eller nuvarande studenter som jag umgåtts med har sagt till mig att det kommer att bli ett fantastiskt år, men också upprivande och jobbigt på många sätt. Men det antar jag är oundvikligt när det kommer till förändring i ens liv. Jag ser verkligen framemot det och snart börjar äventyret på allvar. Lugnet före stormen...

fredag 10 september 2010

Bakgrund till varför jag är här och första intryck

Hej och välkomna till min nya blogg!

Ska erkänna att jag aldrig skrivit en blogg förut och jag har egentligen inte läst särskilt många heller. Det här är bara något som Gud lagt på mitt hjärta och många av mina vänner har efterfrågat att jag ska skriva och berätta vad som händer under mitt år i USA. Bloggen kommer handla om mina upplevelser, lärdomar och erfarenheter på Bibelskolan Bethel School of Supernatural Ministry och även om min vardag då jag lär känna nya människor och försöker anpassa mig till amerikansk kultur.

För er som inte känner till bakgrunden till varför jag är här så kan jag säga att det varit en lång process som började för drygt 1.5 år sen. Jag upplevde att Gud sa att jag skulle gå på Bibelskola i USA en dag när jag var ute och gick. Just då kändes det lite märkligt eftersom jag inte var klar med mina studier på Musikhögskolan. Det visade sig inte vara rätt timing för det och jag lade det helt åt sidan och glömde bort det mer eller mindre. "The right thing at the wrong time is the wrong thing" so någon har sagt =)... Josh Harris tror jag. Ett år senare började Gud knacka på mitt hjärta igen och jag kände att nu var det rätt timing. Det kändes mer fridfullt och ett större lugn i det hela på nåt vis. Jag började kolla runt och fråga olika människor om skolor och annat och "Bethel School of Supernatural Ministry" var ett namn som dök upp flera gånger av flera oberoende personer. Jag tänkte att jag borde kolla upp det så jag gjorde det och hittade bl.a. en dokumentär som heter "Finger of God" (kolla in den!! Part 4 och 5 har intervjuer med Bethelstudenter bl.a) och jag kände bara WOW! Det här verkligen vad jag vill göra och det jag längtar efter! Sen har jag bara tagit ett steg i taget i lugn och ro och jag känt en enorm frid hela tiden. Just den friden tror jag är väldigt viktig att ha när man ska fatta stora beslut. Nästan alla människor har många drömmar, men det finns en speciell frid med de drömmar som Gud har lagt ned i en. I alla fall så ledde det ena till det andra och nu är jag här. Har varit en dröm för mig i många år att åka och bo i USA under en tid och nu är jag äntligen här! Känns helt fantastiskt!!

Jag har bara varit här i två dagar (kom sent i tisdags natt) men jag stormtrivs redan! Bor i en lägenhet med en amerikan just nu och en även kanadensare som kommer om några dagar. Hittills har jag mest försökt justera mig till tidsskillnaden och försökt få en känsla för min omgivning. Bor väldigt centralt i Redding och affärer som Target, Walmart, Home Depot finns bara runt hörnet. Finns även en massa snabbmatskedjor, Starbucks och inte minst mitt absoluta favoritställe: WinCo foods!! Ett paradis för mig som gillar att laga mat! De har allt möjligt till hur billiga priser som helst! Vädret är också fantastiskt och det är varmt och skönt!
Förutom det så har jag mest hängt med min rumskamrat James och hans polare. James är extremt gästvänlig så det dyker upp alla möjliga "random dudes" lite nu och då som tar sig en pepsi i kylen och kollar på film, spelar TV-spel och bara hänger i lägenheten. Väldigt annorlunda från att ha bott själv i fyra år, men jag tycker det känns jättekul med en sådan öppen atmosfär. Alla jag träffat hittills (i princip bara amerikaner) har varit hur trevliga som helst och lätta att få kontakt med. Jag vet att många inte tycker om när man generaliserar, men jag måste säga att amerikaner är överlägsna när det kommer till att välkomna nya människor och social kompetens i allmänhet. Det är i alla fall vad jag upplevt. Har inte känt mig utanför en sekund trots att jag kommer från andra sidan världen och en helt annan kultur. Jag känner mig väldigt hemma med öppenheten här. Tycker det är så skönt att man kan småprata med vemsomhelst på stan när man står i kön för att betala eller varsomhelst. Det passar min personlighet väldigt bra. Den sociala tröskeln är betydligt lägre i jämförelse med Sverige så att säga. I alla fall med människor man inte känner.

En intressant grej jag stött på är hur många som är positivt inställda till Bethel Church (som är församlingen som är kopplad till skolan) - "Oh you're going to Bethel? Amazing church!". Men många av dessa går inte till Bethel eller kyrkan överhuvudtaget. Intressant. Än har jag själv inte hunnit vara i kyrkan men förmodligen denna helg kommer vi att dra dit ett gäng.

På tisdag börjar skolan och jag är väldigt taggad och förväntansfull inför det! Jag ska försöka uppdatera den här bloggen så ofta jag har tid och kan. Kommer säkert hända många spännande saker som jag vill dela med mig av här...

Bye for now, take care!