torsdag 29 december 2011

Starbucksfika med en helt ofattbart framgångsrik musiker

I morse åkte jag, Levi och Pastor Bob till Starbucks. Där träffade vi en av Bobs nära vänner som heter Dave Graef. Dave är en musiker som har jobbat som gitarrtekniker och gitarrist för band och artister som: Ozzy Osbourne, The Eagles, ZZ Top, Bon Jovi, Megadeth, Steve Lukather, Michael W. Smith, Wynona Judd m.fl. Han spelade t.o.m. med Michael Jackson under hela Dangerous-turnén, vilket är en av de mest framgångsrika turnéerna någonsin! Listan av namn han jobbat med var helt ofattbar. Han hade även byggt gitarrer till bl.a. Steve Vai, John McLaughlin och Paco De Lucia.
Jag satt och lyssnade på historia efter historia av turnéminnen med Michael Jackson och andra artister. Väldigt intressant att höra. Jag fick höra om vilket geni Michael var och hur han hade koll på varenda liten detalj och ackord som varenda musiker spelade och t.o.m. vad som hände inom pyrotekniken och scenljuset. Var något lite off så märkte han det direkt och kunde säga t.ex. "keyboardisten, i takt 52 i 'Beat It' lägg till en 6:a i ackordet."
Dave's första gig var med Ozzy Osbourne som han fick när han var 19 år. Jag frågade om det var hans första stora gig. "Nej" sa Dave, "det var mitt första gig." Inte illa att landa det som första jobb överhuvudtaget.

Det jag tyckte var så fascinerande med Dave är att han är en sån framgångsrik musiker, men samtidigt har hjärtat på rätta stället. Han är en sån genuin och ödmjuk person.Han hade inget behov alls att göra ett "namn" av sig. Han var bara en kille som växte upp på en farm som var tacksam att han fick möjligheten att spela gitarr och få betalt för det. Men han var även villig att göra det gratis för det handlade inte om pengar. Jag frågade Dave vad som var skillnaden mellan de som "lyckades" och de som inte gjorde det. Hans sa: "allt handlar om vilka du känner och hur de känner dig. Min granne är en så mycket bättre gitarrist än vad jag är, men han får aldrig några gigs för ingen vet vem han är." Jag frågade om vad hans tankar var om varför det fanns så många missnöjda musiker. "Många tror att musikerlivet är något annat än vad det är och det lever inte upp till ens förväntningar. Jag vet att pengar, berömmelse och allt det där kommer och går. Det är inget bestående. Jag får min bekräftelse från en annan källa" sa Dave och pekade upp mot himlen och gjorde korstecknet.
Många musiker, de flesta faktiskt, söker efter att bli bekräftade genom att spela framför en massa människor och få applåder för det som bara leder till att de känner sig missnöjda med livet. Därför det är tomt. Jag har sett det så många gånger, särskilt bland de som är lite äldre. Dave berörde mig starkt men sin tacksamma attityd. Han spelar musik av rätt anledning - inte för berömmelse, pengar, status eller något annat. Han gör det för att han älskar att spela gitarr. Hans attityd sammanfattades i en mening han sa som jag aldrig glömmer:
"I came home from tour with Michael Jackson playing for 100.000 people every night and the next week played at a local bar in front of 20 alcoholics and I enjoyed it just as much."

De senaste 1.5 åren har jag spelat avsevärt mindre trummor. Jag har inte övat sedan sommaren 2010, jag har inte mindre lust att spela trummor nu än jag haft förut. Gud ledde mig bara på en annan väg och det senaste 1.5 årens äventyr har varit det bästa i mitt liv. Jag kan leva utan att spela, men jag älskar det fortfarande precis lika mycket. Ibland saknar jag verkligen att öva, ständigt bli bättre på mitt instrument och att spela mer. Men jag vet att allt har sin tid i livet och vill Gud att jag ska in på den banan igen så kommer Han att öppna de dörrarna för mig. Men det är inget jag tänker tvinga fram. Jag vill inte längre leva med att hela tid sträva och sträva och sträva och att försöka öppna dörrar i egen kraft. Det är en frustrerande bana som leder till besvikelser. Jag har varit där. Nu vill jag bara gå igenom de dörrar som Gud öppnar. Om det är inom musikerbranschen så gör jag det gärna. Jag är tillräckligt bra. Är det inom någonting annat så vet jag att jag kommer att vara mer tillfredsställd att göra det och jag är helt öppen för det. Jag har så många saker jag är passionerad för. Gud har verkligen visat senaste tiden att Hans planer är så mycket större än vad jag ens kan tänka ut och att jag måste börja drömma större och "outside the box". Framtiden är oviss, men väldigt spännande. Vad som helst kan hända. Jag vet inte ens i vilket land jag kommer att bo i eller hur mitt liv kommer att se ut och vad jag kommer att göra. Så länge jag vet vem jag är så spelar det ingen roll. Jag vet att jag är en pionjär och kommer förändra saker på ett banbrytande sätt var jag än befinner mig. Men livet är en process och saker och ting måste få ta sin tid. Jesus förberedde sig i 30 år innan Han på allvar började sin tjänst med att förändra världen. På bara 3 år så förändrade Han historien för all framtid. Finns det någon bättre förebild än det?
Men oavsett så jag är rätt säker på att jag i framtiden kommer att ta upp trumstockarna betydligt mer än jag gör för tillfället. Jag har lärt mig så mycket de senaste 1.5 åren att jag har en helt annan distans och inställning till musik än jag hade tidigare. Det finns saker som är så mycket viktigare i livet. Mitt liv står inte och faller med musik, men kärleken till det kommer alltid att finnas där. Det handlar bara om var jag har min "första kärlek". Det kommer så många möjligheter vår väg som Gud inte vill att vi ska ta. Det är så viktigt att lära sig följa Hans röst för att kunna avgöra vilka Han vill att vi ska ta och inte. Jag sitter hellre still än att gå igenom en dörr Han inte har öppnat. Bara för att dörren är öppen betyder det att Han vill att vi ska gå igenom den?

tisdag 27 december 2011

Jul med Pastor Bob i Nashville

Senaste veckan har jag varit i Nashville hos min kära vän Pastor Bob Beeman. Jag har känt honom sen jag var 14 år och han är en mentor, andlig "far" och nära vän till mig. Vi har inte setts (annat än på Skype) på 2.5 år så jag vill passa på att spendera tid tillsammans med honom nu under julhelgen och över nyår. Åker tillbaka sen till Redding 7 Januari. Har varit väldigt kul att få spendera mer kvalitativ tid tillsammans med honom i verkligheten istället för att bara ses Skype. Vi har spenderat många timmar på Starbucks med att bara prata varje dag sen jag kom hit.

Bob är en av de unikaste människor jag någonsin träffat på. Han är 59 år och lever som celibat. Något som han är väldigt nöjd med och har fått nåd från Gud för. De är ju väldigt få som är kallade till det. Jag känner ingen annan. Han har spenderat de senaste 40 åren med att pionjera kristen rock och metal. Han startade Sanctuary International för de människorna eftersom kyrkorna inte accepterade de som hade långt hår, svarta kläder, piercings, tatueringar och gillade "extrem musik". De hade ingenstans att ta vägen. Nu är de typen av människor accepterade av kyrkor så Sanctuary är inte längre en kyrka utan en "ministry". Bob har spenderat hela sitt liv med att resa världen runt och tala på olika konferenser och kristna festivaler. Han är även musiker, har undervisat i musik, spelat in ljudböcker av Bibeln, olika typer av "voice work", ägt skivbolag, varit pastor i kyrkor, gjort mängder av olika podcasts och radioprogram, counseling, ägt restauranger, m.m. Han är även fullt utbildad läkare inom medicin och nutrition.

Vi pratar inte så ofta om såna saker i vår relation, men de olika människor han känner inom show business och musikervärlden är fullkomligt häpnadsväckande. Några av de band och artister han jobbat och är god vän med med är: Larry Norman, Alice Cooper, Stryper, Evanescence, Megadeth. The list goes on. Under många år hade han varje vecka ett nytt band boende hemma oss sig i sitt stora hus. Ofta bodde de där ett tag innan de blev kända och hade kommit på banan. Evanescence är ett sånt band t.ex. men listan är oändlig. Själv gillar han mest gospel, jazz och blues och har spelat piano med bl.a. The New Christy Minstrels. Jag kan inte fatta att han haft tid med allt som han har gjort i sitt liv. Han säger ofta till mig att han levt det bästa tänkbara livet och är så otroligt nöjd.
Numer så har han sålt sitt hus och nästan allt han äger och lever ett väldigt avskalat liv tillsammans med sina föräldrar i ett litet hus nära en sjö i utkanten av Nashville. Han har i princip bara några få uppsättningar kläder, sin dator, iPad och iPhone. Han tyckte det var otroligt skönt att bli av med alla prylar för det tog bara en massa tid och nu känner han sig så enormt fri. Jag har själv blivit inspirerad av honom och även om jag inte är lika extrem som honom så har jag gjort mig av med fler och fler prylar senaste 2 åren. Det är väldigt skönt. Hur mycket behöver man egentligen? Man får ju ändå inte ta med sig något när man lämnar detta livet.

De senaste 3 åren har jag och Bob spenderat mycket tid på Skype. En vecka går aldrig utan att vi pratar och ibland är det varje dag. Särskilt under mitt första år på Bethel för det var väldigt värdefullt att ha honom vid min sida då eftersom jag gick igenom mycket djupa saker personligen och han hjälpte mig att bearbeta mycket av det. Men vi pratar fortfarande flera gånger och flertalet timmar varje vecka. Han är framför allt en person som hjälpt mig att förstå mig själv på ett helt annat sätt eftersom våra personligheter är väldigt lika. Ibland skrämmande lika. Det var väldigt bra att ha någon utanför "the Bethel stream" som kunde ge ett annat perspektiv på saker. Det är lätt hänt när man är i en särskild miljö att det tillslut blir det enda man känner till och Bob har alltid ett annat perspektiv på saker än de flesta människor. Han är väldigt "outside the box". En mycket ovanligt man som starkt ogillar tom religiös kristendom och är helt för vad Bibeln egentligen handlar om. Relation till Jesus, inte religion. Guds rike, inte imperium. Praktisk handling istället för en massa snack.

Han är fortfarande involverad inom kristen rock och metal men de senaste åren så har han och hans föräldrar startat en homeless ministry där de ger de hemlösa mat att äta. De får mat från Trader Joe's flera gånger i veckan. Ca 3700 hemlösa får mat varje månad i Nashville genom hans ministry.
På Juldagen delade vi ut mat bl.a. vilket Bob och hans föräldrar personligen gör 2 gånger i veckan. De resterande dagarna gör vänner till dem det. Vanligtvis brukar de inte göra det på juldagen eftersom det är den enda dagen på året som de hemlösa får mer än tillräckligt med mat. Då kommer plötsligt alla ihåg att det finns hemlösa och då vill alla hjälpa till. Skulle vara bra om det gällde de resterande 364 dagarna om året också. Den här gången ville de göra något extra för de hemlösa eftersom de har blivit som en familj. Vi dukade upp bord under bron där de alltid träffas och sen fick de hemlösa sitta ned och vi serverade dem vid bordet som på restaurang. De uppskattade det verkligen. Flera av dem gick fram till Bob, vissa av dem med presenter, och sa: "we sure appreciate you, Pastor Bob".

Här är en video från Juldagen med de hemlösa (om ni är intresserade så kan ni även gå in på Bobs youtube-kanal där han lägger upp "Pastor Bob Daily" varje dag. Över 100 olika länder tittar på hans podcasts där han pratar om olika saker i livet och svarar på frågor.)
http://www.youtube.com/watch?v=CmUC6YZ4a6o&feature=youtu.be


Julafton firade vi med Bob, hans föräldrar och Bobs bror med fru och barn. Kalkon, sötpotatis och andra goda grejer enligt amerikansk tradition och sen öppnade vi presenter efter maten.
Denna jul har det känts extra tungt att vara borta från min familj. Saknar dem oerhört mycket. I fjol var första året som jag inte var hemma och då saknade jag dem, men det kändes helt ok ändå. I år känns det betydligt svårare. Även fast jag har det jättebra här i Nashville med Bob så är det är något särskilt med att fira jul med min familj i Boden. Snö, öppen brasa, farsan ängelplingelspel som ljuder i bakgrunden, julfimer med brorsan, mammas sillsallad, glögg, pepparkakor och mys. Det är en tid med familjen som jag värderar högt och som jag är glad att jag fått uppleva under mina första 25 år, varje år. Men jag ser fram emot nästa jul som jag hoppas kunna spendera hemma i Boden med min kära familj!

God fortsättning önskar jag alla er där hemma i Sverige!

lördag 10 december 2011

Ikväll fick jag äntligen se "The Glory Cloud"

Ikväll fick jag äntligen se det omtalade "Glory Cloud" som har dykt upp under flera gudstjänster på Bethel. Jag har alltid råkat vara borta när det har dykt upp och idag tänkte jag faktiskt på att jag gärna skulle vilja se det. Inte för att spelar någon roll för min tro eller påverkar mitt engagemang, men det verkade väldigt coolt. Det var inte av någon annan anledning än det :) Jag gillar helt enkelt att se när Gud gör häftiga saker även om det inte verkar vara till någon viss "nytta". Gud skapade världen vacker för att vi skulle få njuta av den bara för sakens skull. Under kvällsgudstjänsten ikväll så började det glittra lite under predikan runt på lite olika ställen i rummet. Man kunde se det men det var inte jättemycket eller jättetydligt. Efter gudstjänsten står jag och snackar med av mina kompisar Dave. Helt plötsligt under vår konversation så utbrister Dave: "Oh my gosh!" och pekar åt andra sidan rummet. Jag vänder mig om och upp mot taget på ena sidan av rummet är det fullt av guldglitter!! Det ser inte riktigt ut som ett moln denna gång utan det är som att det är en massa massa små stjärnor i taket som gnistrade och glittrade.  Det syntes verkligen tydligt och jag stod helt förundrad och tittade på det. Jag gick runt och kollade från olika vinklar också och det syntes lika mycket från alla håll. Det finns inte en chans att det skulle kunna komma från någonting typ en maskin som skulle spruta guldglitter eller något sånt. Det fanns inget där och det dök upp från ingenstans. Det märkliga var att "guldglittret" verkade röra sig uppåt av någon anledning. Vet inte varför. Det är verkligen fantastiskt att verkligen få "se" Guds härlighet. Bill har pratat om att han tror att vi kommer att få se mer tecken på Guds synliga "glory" och att det kommer att bli kraftfullare och dyka upp på gatorna och i sammanhang utanför kyrkan. Det är en spännande tid vi lever i!

torsdag 8 december 2011

David Hogan - mannen som uppväcker människor från de döda & missionsresemöte

Under gårdagen hade vi besök på Bethel av en gäst som heter David Hogan. Kände inte till honom sen förut men fick höra fantastiska saker om honom. Han är en 60 år gammal missionär från Luisiana som rest världen runt och fått sett Gud göra helt fantastiska saker. Han var och pratade i skolan och de vittnesbörd han berättade var bland de kraftfullaste jag någonsin hört. Den mannen har sett de mest bisarra miraklen. Många av de vittnesbörd han berättade var om människor som hade uppväckts från de döda. Han berättade bl.a. ett vittnesbörd om en gravid kvinna som dog och hennes barn också (såklart). Hon hade varit död i ca 7 timmar då han bad för henne uppväckte Gud henne från det döda och hon födde sedan barnet. Jag är helt mållös. Även om vi vet vad det står i Bibeln och tror på mirakler så är det lätt att glömma att vi har auktoritet att inte bara hela någons huvudvärk genom Guds kraft, men också att väcka de som dött till liv igen. I Matteus 10:8 står det: "Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva." Det är inte svårare för Gud att uppväcka en person som dött till liv än att hela en huvudvärk eller ryggont. David Hogan har personligen sett över 200 pers blivit uppväckt från det döda. Hans enda hemlighet är Helig Andes kraft och han vägrar hålla tillbaka utan har gett sitt liv åt att tjäna Jesus till varje pris. Det har lett till att människor försökt döda honom flera gånger och han har blivit skjuten och varit nära döden 3 gånger p.g.a. skador som människor åsamkat honom. Han har även blivit satt i fängelse dussintals gånger för att han predikat Evangeliet. Men inget av det verkar har rört honom i ryggen. Han vet att det inte finns något att frukta. När man tar emot Jesus så får man evigt liv och det börjar samma dag man tar emot Honom. Vi ska alla dö oavsett och när vi dör kommer vi till Himlen och där får vi spendera evigheten tillsammans med Gud och det blir aldrig mer något lidande. Vi behöver bara ta emot Honom i vårt hjärta så får vi det som gåva. Det är lätt att glömma att det faktiskt är på liv och död. Kristna över hela världen blir hela tiden dödade för Evangeliet. Om du är kristen, är du villig att göra samma sak?

Kom just hem från ett missionmöte med mitt team som ska till Filippinerna. Teresa Dedmon som leder resan är väldigt passionerad för konst och kreativitet och hon har sett Gud göra många saker genom kreativitet. Människor blir helade och kommer till tro genom kreativitet och konst. Teresa pratade om hur Gud är kreativ, kolla bara på allt han skapat på jorden, och eftersom vi är skapade till Hans avbild så gör det oss till kreativa. Gud är out-of-the-box och mer kreativ än de flesta människor förstår. Vi började med att använda mat för att profetera över varandra. Jag fick en helt grym profetia som var spot-on från en norsk tjej där hon använde chokladdraperad kaka för att tala in i mitt liv. Helt grymt. De hade också olika stationer där de visade hur man gjorde: balongdjur och använda det för att profetera över människor, profetisk konst, profetiska ansiktsmålningar, profetisk sång och vi lärde oss även en dramasketch som är riktad till barn. Hade så grymt kul och det kändes som jag var 9 år gammal igen. Det kommer bli en sån fantastisk resa och jag ser så mycket fram emot det!!

tisdag 6 december 2011

"Healing School" med Bill Johnson & Randy Clark i Springfield, Missouri

Ni anar inte hur länge jag tänkte skriva på den här bloggen. Här kommer den äntligen! Har hänt mycket senaste veckorna, men jag vill särskilt skriva om när jag var på ministryresa i Springfield, Missouri för några veckor sedan. Jag och 9 andraårselever var med Bill Johnson på Healing School tillsammans med bl.a. Randy Clark och Will Hart.

Vi stannade till vid IHOP (International House of Prayer) i Kansas City på vägen dit.

På konferensen undervisade de om allt från: "words of knowledge", 5-step prayer model, impartation (handpåläggning för att ta del av andras "anointing"), hur man hanterar när människor inte blir helade och mycket annat. Dagarna var långa. Vi började strax innan 9 och höll ofta på fram till 23-24 på kvällen. Fattar inte att Bill som snart är 58 år orkar med de intensiva dagarna. Men han skulle aldrig klara det utan "nåd från Gud" sa han. Han blir t.ex. aldrig någonsin jetlagged var han än åker i världen, vilket helt klart är något övernaturligt.

Fick väldigt många Words of Knowledge under mötena vi hade. Innan jag åkte hemifrån pratade jag med en kille som flödar helt otroligt bra i "Kunskapsord". Han brukar få 10 i rad på människor som är helt spot-on för vad de har för problem. Människor har mer fysiska besvär än man tror och, allergier och andra saker som inte fungerar som de ska. Han sa: "det är enkelt att få 10 kunskapsord i rad och nu när jag berättat det för dig så är det lätt för dig också om du väljer att tro på det." Jag satt vid ett av de första mötena och fick olika kunskapsord. Vissa av dem kände jag fysiskt på kroppen - alltså jag kände smärta på särskilda punkter där jag normalt inte brukar ha smärta. Jag skrev ned ett gäng av dem. De här var de jag skrev ned under första mötet:

  • Left side of head 
  • Left side of neck
  • Right knee
  • Upper right arm, right below shoulder - lack of movement 
  • Right heel - fracture  
  • Gluten intolerance

Sen ställde jag mig som en av ca 40 pers i ministry team där människor fick komma fram och få förbön för helande. Jämför kunskapsorden med de jag bad för. 4 av 6 var de kunskapsord jag fick och det är ju "lustigt" att just de kom fram till mig för att få bön för de specifika sakerna, även om jag ibland fick "right side" och det var "left side" de hade ont på. Glutenintolerans fick en av mina kompisar be för som stod bredvid. Här är några vittnesbörd från de jag bad för under den sessionen:
  • Pain and lack of movement right below left shoulder. 50% better. Improved movement.
  • Woman Healed from MS in 1989, but still weak in her body. Experienced 30% more strength in her body. Felt a difference shaking her hand. 
  • Man with heel pain (felt like brides bone) - left foot 80% after several prayers. Right fott 100% after one prayer. I felt heat on his heel.  
  • Man with problems with his immune system. Felt the presence and God doing something in his intestines. Not sure if he got healed or not.
  • Man with pain in neck, shoulders and back. Floating rib fully healed. We clapped and thank God and after that he felt something loosening up in his neck although the pain was still there.
Så fantastiskt att få vara med om vad Gud gjorde! Och det här var bara på första sessionen. Över 100 pers blev helade innan lunch den dagen. Över 600 helande ägde rum under konferensen. Blir mycket att ens skriva om alla helanden jag personligen såg! Ett helande som var helt fantastiskt var en äldre kvinna som jag bad för. Hon hade "two missing discs" (vad heter det på svenska?) och det gjorde att hon hade tappat känseln i högra benet. Jag bad att Gud skulle skapa nya "diskar" i hennes rygg och jag bad bara en gång och hennes känsel kom tillbaka! Jag bad henne sen att böja sig fram och hon gjorde det vilket hon inte kunde göra en minut tidigare. Hon kunde böja sig fram men inte tillbaka tidigare, men nu kunde hon det så det verkar väldigt troligt att Gud återskapade hennes "discs". Det visade sig sen att hon var faster till en kille i min Revival Group. Helt otroligt. Här flyger jag till andra sidan USA och så råkar jag be för en en min grupps faster! Jag gav henne min email och bad henne skicka ett mail till mig när hon har röntgat ryggen för jag vill veta vad som hänt och om hon har nya "discs" nu.

Lyssna på den här fantastiska historien från en ung tvåbarnsmamma om hur hon hamnade i en bilolycka och hur Gud räddade hennes liv när läkarna sa att hon inte skulle överleva. Hon hade fortfarande problem med nacke och rygg, men Gud helade henne när jag och några bad för henne. Helt fantastiskt vittnesbörd och hennes nacke började knaka högt när vi bad för henne:


Här är samma kvinnas vittnesbörd, från scenen. Slutet är sjukt roligt! :)



En sak jag insåg var hur många det är som behöver emotionellt helande. Ofta kan de vara det som orsaker de fysiska besvären. Om orsaken till de fysiska besvären är emotionella så kommer det inte hjälpa att bara be för fysiskt helande. De kommer förmodligen att känna sig bättre där och då, men problemen kommer tillbaka eftersom att rotproblemet fortfarande kvarstår. Jag gjorde en enkel SOZO på en kvinna som hade smärta som var tydligt att det berodde inre saker. I de fallen handlar det alltid om att människor tror på lögner så då behöver de avsäga sig de lögnerna och höra Guds sanning. Jag ledde henne bara i att fråga Gud om vad problemet var och att sen lyssna på vad Han sa var sanningen om henne och vad Han ville ge henne istället. Egentligen säger jag ingenting till personen utan låter Gud sköta snacket under de tillfällena. De Han säger är mycket kraftfullare än något jag kan säga. Människors liv förändras på ögonblick. Vi kom en bit på vägen och en del av hennes smärta försvann, men det fanns fortfarande saker kvar och jag kom inte så mycket längre. Jag känner att jag verkligen vill lära mig mer om SOZO och inre helande för att bättre kunna hjälpa människor som behöver inre helande. Det är något jag vill växa mer i för jag har inte så mycket erfarenhet än på det området.

Vi hade också förmånen att få tjäna under Bills ledning. En av dagarna hade vi en längre frukost tillsammans med honom och pratade om livet. När man umgås med Bill så förstår man varför han är en sån framgångsrik ledare. Det är för att han är så framgångsrik i livet. Han vet och förstår att de små sakerna i livet är de som är allra viktigast. Att vara trofast i det lilla. Han har inte alltid varit en känt namn (och inte för att det har något värde för honom i sig). Det fanns en tid då han hade bönemöten och han var den enda som dök upp ibland, men han fortsatte att vara trofast. Bill pratade mycket om familj och man förstår varför det är så viktigt för honom. Han pratade om hur viktigt det är att inte vara borta från sina barn för länge i sträck. 10-12 dagar som mest sa han för sin egen del. Annars bildas misstro hos dem. Han berättade också om hur det är att vara ett "känt ansikte" och att människor tror att han är en super-människa. De ser honom på ett sätt som han själv inte själv ser sig, men han förstår att det är ett uttryck från dem av att ge ära till Gud. I hans ensamma tid med Gud ger han bara tillbaka det och säger: "I believe this belongs to You." Det är intressant hur Bill inte ser sig själv som en strateg. Han sa: ”I don’t operate well thinking about what’s gonna happen unless God tells me specifically. I don’t strategize. I just position myself for what He is going to do.”
Det var en ära att få resa med en sån fantastisk förebild och pionjär som Bill. En sann hjälte som förändrar världen. Nyckeln till hans framgång är att han "does life well" på alla områden, särskilt när det kommer till relationer med andra människor och till Gud.




Har växt väldigt mycket de senaste veckorna. Saker har hänt på djupet i mig och jag har blivit fri från rädslor - bl.a. rädslan för konfrontation men även andra saker, blivit mycket bättre på att sätta gränser och skydda mina prioriteringar. För gränser handlar inte om att skydda sig från andra människor utan att skydda sina egna prioriteringar. Jag har lätt låtit mig övertalas till saker som jag egentligen inte vill p.g.a. att jag varit konflikträdd. Eller rädd är väl att ta i, men jag har starkt ogillat det. Jag är en person som får andra att må bra och känna sig uppmuntrade och nöjda med sig själva. En styrka som kan bli en svaghet om det inte även finns plats för konfrontation. Har fått mycket genombrott genom "Single Life Workshops" när det kommer till relationer. Kan berätta mer om det en annan gång.

Det är en spännande säsong i mitt liv. En tid av förberedelse där Gud utvecklar min karaktär för att kunna bära den välsignelse som Han vill ge mig. Han vill gärna ge oss alla det, men har vi inte karaktären att klara av att bära det kommer det att krossa oss. Vet inte alls hur framtiden ser ut, men jag fokuserar på den unika säsong jag är i nu och fokuserar på det ligger framför mig i dag och att göra det så bra jag bara kan. Det är mycket skönare att leva så än att oroa sig över nästa steg. Hur väl jag förvaltar det jag har nu kommer att påverka vad som händer sen. Gud kommer att öppna och stänga de dörrar Han vill. Det enda jag vill är att vara i Hans vilja. Det är bara där jag hittar min djupaste tillfredsställelse. Jag kan inte nöja mig med "second best".