Ära och arv

Har inte skrivit så mycket i bloggen den senaste tiden. Anledningen till det är att Gud gör saker i mig som är väldigt djupt. Det är bara mellan Honom och mig just nu. Sen är vissa saker av det svårt att sätta ord på också. Men en vacker dag kommer jag nog att berätta om det. Jag känner att saker händer inom mig som kommer att förändra hur jag ser på många saker i livet och framför allt på hur jag ser på Gud och mig själv. Det häftiga är att jag vet att jag kommer att få användning för det när det gäller att hjälpa andra människor. Det finns vissa saker som man inte kan läsa sig till i en bok.

Sen har jag inte heller känt att jag haft något att skriva om på bloggen. Det händer hela tiden saker, men jag sätter inte den pressen på mig att jag måste skriva om jag inte har något att skriva om. Det måste komma från hjärtat. Självklart får ni som läser den gärna säga om det är något särskilt ni vill att jag ska skriva om eller berätta om. Det är alltid välkommet.

Har dock en sak jag vill skriva om idag. Kris Vallotton, som nog är min favorit bland alla talare på Bethel, pratade igår om ära ("honor") och arv ("inheritance"). Det var väldigt kraftfullt och berörande. Det fanns nog inte ett öga som var tortt bland eleverna på BSSM. Det är något som jag tror vi missar väldigt mycket i dagens samhälle, särskilt bland oss unga. Kris berättade att för 30 år sen om man sa att man var Pastor så bemöttes man med respekt, medan nu är det tvärtom. Och det gäller inte bara Pastor utan även politiker och andra typer av positioner där man är någon typ av ledare. Vår generation just nu har väldigt stora problem med att auktoritet och att följa ledare. Detta beror mycket på att vi känt oss svikna av ledare. I USA finns det t.ex. presidenter som Nixon och andra som har ljugit och gjort saker som svikit allmänhetens förtroende. Men det tråkiga är att vi går miste om mycket om vi inte ärar de som gått före oss.
Som kristna går vi miste om arv och "impartation" (när någon lägger händerna på en och för vidare den gåva de fått från Gud). Det innebär att vi tvingas jobba för saker som vi annars hade kunnat få helt gratis! Det här tror jag vi kan applicera på alla möjliga områden i livet. Ta relationer till exempel. Vem är troligast att ha mest vishet angående att leva tillsammans med någon - ett ungt par som hållit ihop i 1.5 år eller ett äldre par som varit gift i 40 år? Jag vet då vem jag helst skulle fråga om råd från i alla fall. Tror att vi som är unga försöker göra alldeles för mycket på vårt eget sätt och går miste om den äldre generations vishet och erfarenhet p.g.a. att många tappat respekten för de äldre. Nuförtiden pratar man ju om att man ska vara "ung i sinnet" och så, men visste ni att på Bibelns tid så var det snarare en förolämpning att säga till någon att de var det? Det ansågs även attraktivt med grått hår :). Ganska annorlunda syn än vi har idag va? I Gamla Testamentet är det väldigt tydligt hur arv gick vidare från generation till generation. Ta bara Isak - Jacob - Joseph som exempel. Såklart så tror man ju som kristen på ett evigt liv och då blir det annorlunda perspektiv än om man tror att livet är slut efter döden.

När jag skulle åka hit till Bethel så var det flera som ifrågasatte mitt beslut och undrade vad det var som var så speciellt med just Bethel och varför Gud skulle verka mer här än på andra platser. Det är en bra fråga, men faktum är att de ser mer helande än på de flesta platser i hela världen och Gud verkar på ett kraftfullt sätt som jag aldrig varit med om på någon annan plats. De har pågått i ca 12-13 år och växer bara för varje år. Tydligen så är antalet helanden större i år än de någonsin varit tidigare.
Men jag vet också att det de har byggt upp här byggdes inte över en natt. Det handlar om saker och gåvor som förts vidare sen flera generationer. Bill Johnson t.ex. är en 5:e generationens Pastor, så han började inte livet från ruta 0. Men om man är på ruta 0 då? Då har du en fantastisk möjlighet - du har möjligheten att börja bygga på ett arv som kan föras vidare flera generationer. Det börjar med dig. Vilken fantastisk möjlighet!
Jag skulle kunna välja att tänka att "vad är det som är så speciellt med Bill? Han är väl som vilken människa som helst?" men faktum är att den frukt som han ser i sitt liv är helt otrolig och jag vill ära honom och ta del av det han har för jag har det inte. Betyder det att han är bättre än mig eller att Gud älskar honom mer? Nej. Gud älskar alla människor lika mycket. Däremot har alla människor inte samma favör från Gud. Vissa har lite och andra har väldigt mycket. Orättvist? Inte enligt Bibeln.  För att kunna ta del av en annan människas vishet, anointing, gåvor etc. krävs det att man ödmjukar sig inför den personen och Gud. Annars får man leva livet utifrån sina egna begränsningar istället för att gratis ta emot det som människor före oss byggt upp under flera generationer. Jag tror vi som är unga idag har väldigt dålig koll på hur mycket gratis vi fått p.g.a. människor som gått före oss och det de kämpat för.
Det bästa är dock att man kan växa i favör med Gud. Jesus var exemplet för oss med det. I Lukas 2:52 står det: "And Jesus grew in wisdom and stature, and in favor with God and man."
Bara för att man har lite nu betyder inte att man inte kan få mer. Det gäller bara att ödmjuka sig och inse att det finns människor runt omkring en som är långt mycket visare än en själv och växt på områden mer än en själv. Frukten av en människas liv visar väldigt tydligt hur pass långt man kommit. Det är därför som vi elever på Bethel upplever "breakthrough" och ser helt fantastiska helanden. Jag vill dock inte säga att man måste ta emot handpåläggning för att sen kunna se en människa bli helad. Det är fortfarande Gud som gör det och inte vi, men av någon anledning så är det något särskilt med att ta emot en annan människas "anointing" som gör att du växer till en helt ny nivå direkt som annars kanske skulle tagit år att komma till. För det tog förmodligen många år för den människan som lägger händerna på dig att komma dit.
Så kanske är det dags att börja visa respekt för våra ledare och inte alltid tro att vi vet bäst och har alla svaren själv?

Så med de orden så skulle jag vilja säga till mina kära föräldrar hur tacksam jag är för allt ni gjort för mig. Era uppoffringar, lärdomar och kärlek har gjort att jag är där jag är idag. Ni byggde en grund för mig att stå på. Ert tak är mitt golv och jag vill att det ska vara detsamma för mina barn. Jag vill också tacka min mormor och morfar (morfar gick bort för många år sen), farmor och farfar särskilt som har givit mina föräldrar en trygg grund att stå på. Särskilt min farmor och farfar: Ni har alltid funnits till hands för min familj och ställt upp med så mycket under åren. Tack vare det ni kämpat för är mina föräldrar där de är, vilket i sin tur har lett till där jag är idag. Jag hade inte varit här utan er så TACK! Jag vill definitivt föra vidare det ni byggt upp för mig och kommande generationer.
Vet också att min farfar läser den här bloggen, skriver ut inläggen och sätter in den i en pärm. Det värmer i hjärtat att veta.

Så - mamma, pappa, mormor och morfar, farmor och farfar - Jag respekterar er så mycket och älskar er av hela mitt hjärta!

Jul i San Diego, nyår i Orange County och tillbaka till Redding

Jul firade jag i San Diego tillsammans med mina vänner Mike och Sofia som jag inte har sett på 2-3 år. Har inte sett dem sen de flyttade tillbaka till USA så det var kul att få spendera tid med dem. Var en annorlunda jul utan snö och jag saknade min familj, men det var samtidigt kul att göra något annorlunda och uppleva andra traditioner. Jul i Boden är dock svårslaget :). De hade iaf köpt glögg och senapssill så det var räddningen haha.
Nyår firade jag i Orange County tillsammans med min kompis Aaron (som går Bethel) och hans familj. Det var också väldigt trevligt. Fick tillfälle att se fyrverkerierna på Disneyland vid midnatt!
Jullovet var rent allmänt väldigt lugnt och avslappnat, precis som det ska vara. Jag känner att när jag tar mig tid att verkligen bara ta det lugnt och inte göra en massa saker så landar saker mycket bättre, utan att jag ens behöver göra något. Har fått så mycket info under höstterminen och det var har varit intensivt och så mycket som förändrats i mig att det var bra att få tid att smälta allting. Jag känner också att jag hör Guds röst mycket lättare när jag tar det lugnt.

Det har varit en väldigt bra vecka i skolan. Kändes som att det var evigheter sen jag hade sett alla trots att det bara drygt varit 2 veckor. Första dagen var ett enda stort kramkalas, vilket det iofs är varje dag =). Atmosfären känns också lite annorlunda. Känns som att människor är ännu tryggare och som att saker och ting har landat för många under jullovet. Har inte pratat med alla, men det känns så generellt.

I torsdags hade vi treasure hunt. Vi bad även denna gång för att ben skulle växa ut så jag var med och bad för säkert 3-4 pers vars ben växte ut. Det är fortfarande en helt fantastisk syn!! När vi väl drog ut på stan kände att jag ville se någons ben växa som kanske inte skulle förvänta sig det. Vi såg två unga tjejer utanför Barnes & Nobles sittande på en bänk. Jag frågade om någon av dem hade ett ben som var för kort. "Nope" sa de. Jag frågade då istället om någon av dem ville bli längre. "I do!!" sa en av tjejerna som var väldigt kort (inget fel med det dock =)). Jag sa åt henne att sätta sig så att hon hade ryggen mot ryggstödet och tryckte sedan på hälarna som de lärt oss att göra (för att förvissa sig om att de inte är något mellanrum mellan ryggen och ryggstödet). Sa sedan åt benen att växa ut i Jesu namn och ett i taget gjorde de det! Ca 2 cm. Frågade henne hur det kändes och hon kände som att det sträckte lite grann i benen. Inte jättemycket, men litegrann. Hon var iaf glad efteråt och vi också :) Pratade också med en hemlös kille som var väldigt passionerad för Jesus. Han umgicks med människor som var väldigt våldsamma och t.o.m. har mördat människor. Han sa att hans uppgift var att komma med frid i den omgivningen. Wow. Känner inte många som kan göra det. Han har en unik plats och uppgift bland sina vänner. Inspirerande!

Förutom det så håller Gud på att göra djupa saker inom mig just nu. Det har att göra med hur han har skapat mig och det har med mitt kall att göra.  Kommer nog att skriva lite mer om det snart.

Idag ska jag dra iväg på en lite kortare road trip till Chico med min kompis Toby och ett gäng andra. Alltid kul att dra iväg lite, särskilt med min vän Toby. Han är en fantastisk vän och vi stöttar varandra och finns där för varandra i allting vi går igenom. Jag älskar den killen!