tisdag 27 september 2011

Profetiska ord till första årseleverna

Igår profeterade vi andraårselever över första årseleverna. Vi satt i grupper om 4 - 2 från första året och 2 från andra året - och gav dem profetiska ord några minuter var från Gud. Jag var lite nervös eftersom jag inte känner några av de som går första året, men det är ju det som är hela poängen med att profetera :)
Var verkligen lätt att höra från Gud och varenda en som jag och min partner profeterade över blev berörd. En gång fick t.o.m. jag och min partner exakt samma ord till en tjej. "Shut up! I got the exact same word!" sa min partner och slog till mig när jag gav tjejen ordet. Det som är intressant med att profetera är att man ofta, i alla fall jag, bara får ett enkelt ord eller en riktning och sen så fort jag börjar tala ut det ordet så kommer det bara mer och mer. Det är bara att mata på. Vi har fått "the mind of Christ" som kristna så jag tror inte vi ska överanalysera det vi hör utan bara lita på att det är från Gud. Då blir man förvånad över hur bra det stämmer in. Ha inställningen: "jag kommer att göra från Gud, det kommer att stämma in på ditt liv och du kommer att bli berörd" så kommer du att få se fantastiska resultat. "Man kommer så långt på ett gott självförtroende" som min gamla trumlärare sa.
Det var väldigt kul att bli profeterad över i fjol, men det var ännu roligare att profetera över första årseleverna. Uttrycket: "Det är saligare att ge än att få" stämmer verkligen. Jag tycker det är roligare att gå andra året än första (och första året var helt fantastiskt!) därför att det är roligare att vara ledare än att ledas. Många pratar om hur mycket ansvar och press det kan vara som ledare och det kan vara i vissa situationer, men i det stora hela tycker jag att det är bättre. Jag tycker det är roligare att ge in i andras liv för man får tillbaka dubbelt så mycket själv. Det låter som att det skulle vara i motsatsförhållande men det är det inte. Fokuserar man bara på sig själv så kommer man inte få särskilt mycket och man kommer att känna sig väldigt otillfredsställd i livet. Vi är skapade för relationer och för att ge till varandra av allt det vi har. Det är så enormt givande när man ser andra människor berörda, uppmuntrade och förändrade av det man gör. Det tillfredsställer en djup längtan inom oss om att vara betydelsefulla för andra människor.
Jag känner verkligen så starkt för de som går första året. De är som våra småsyskon känns det som och jag ser fram emot att få bygga upp dem, uppmuntra dem och se dem växa.

På kvällen var det Single Life Workshop. Vi pratade om vikten av att våga vara sårbar och hur viktigt det är att vara ärlig. För ärlighet tar bort skam. Man kan inte och bör inte säga precis allt man tänker hela tiden - det är inte det som menas med att vara ärlig.  Det är viktigt att man delar med sig av att vara ärlig för andras bästa och att man gör det i kärlek. Men genom att vara ärlig så kommer man varandra mycket närmare. Ärlighet bygger upp tillit hos varandra. När man försöker låtsas så skapar det väggar i ens relationer och vi får inte den närhet som vi alla längtar efter.

Nu kommer min skjuts och hämtar upp mig när som helst. Vi ska på retreat i några dagar med min revival group och några andra revival groups från första året. Ska bli jättekul att lära känna människor bättre, särskilt de som går första året.

måndag 26 september 2011

Tripp till Ashland

I lördags var vi till Ashland, Oregon för att fira min kompis Tobys födelsedag. Jag, Toby, två av hans rumskamrater Tyler och Quillan och Emannuelle, Savannah och Jasmine åkte dit. Ashland är en mysig liten stad som bara ligger drygt 2 timmar från Redding precis över gränsen till Oregon. Den har en riktigt skön småstadskänsla och ligger i en dal. Vi gick runt, drack gott kaffe (svårt att få tag på i Redding), åt lunch, blev "förföljd" av en mimare, gick på bageri och såg några löljigt begåvade gatumusikanter. Väldigt lugn och skön dag med goda vänner.











På vägen hem stannade vi i en småstad för att äta middag på Black Bear Diner. Jag var en av de sista att komma ut från restaurangen efteråt. När jag gör det står redan de andra och sjunger gamla hymner för några äldre människor. Vet inte hur det började men de ville höra dem och eftersom vi alla håller på med musik var det klart att vi sjunga för dem. När vi sjungit klart sa jag: "We really wanna bless you guys. Is there anything you need prayer for? Do you need any physical healing?" De hade olika problem - en hade problem axlarna, en ont i knät och en hade problem med musklerna och hon ville också ha bön för sin tro. Vi bad för alla samtidigt i en kort bön. Han med axelproblemet märkte ingen skillnad, hon med ont i knät kände hur all smärta försvann och hon med muskelproblemen kände sig allmänt bättre. Emmanuelle profeterade och uppmuntrade den sista kvinnan (som hade muskelvärken). Det var jätteglada efteråt. Vi hade inte planerat att åka till Ashland för att be för människor, men vi råkade bara stöta ihop med några fantastiska äldre människor och de hade behov som bara Gud kunde hjälpa dem med. Hade gärna sett att alla blev helade, men jag gläds över kvinnan som inte längre hade ont i knät. Bill brukar dessutom säga: "If you can't rejoice in a healed headache, He wont entrust you with an empty wheelchair."

Igår spelade jag på Twin View lovsångsgudstjänst. 3 timmar av konstant matade gjorde att jag har träningsvärk idag. Antingen får jag sluta att slå så hårt (svårt eftersom att de hetsar mig till det haha) eller också får jag börja öva igen om jag ska orka med det här :) Det var väldigt kul iaf. Älskar Twin Views "worship and prayer"-kvällar!

Idag ska jag äta lunch med en av Crystals interns John, sen ska vi profetera över första årselever och sen ikväll är det Single Life Workshop! Ännu en fantastisk dag väntar! :)

fredag 23 september 2011

Frihet från finansiella bekymmer och moralisk helhet

Hängde med min bästa tjejkompis Pat häromdagen på Starbucks. Hennes liv är verkligen ett sånt vittnesbörd på att Gud förser oss med det vi behöver. Blev så glad när jag fick höra vad Gud gjort i hennes liv senaste tiden! Hon sa att jag fick berätta om hennes liv här så jag tänkte att det kunde vara till uppmuntran för er alla :) Pat har haft slut pengar sen i julas men ändå lyckats ha råd med att betala hyra och fått pengar till mat. Hon har fått förlita sig på Gud från månad till månad, men Han har hela tiden försett. Från helt oväntade håll. Hon visste inte hur skulle få ihop för pengar till andra året eftersom hon inte hade några pengar och är från Sydafrika så hon kan inte jobba i USA. Men från ingenstans så betalade någon av en stor del av hennes skolavgift! Förutom det så FICK hon en bil i gåva av en kompis som ville investera i hennes liv. Och det slutar inte med det. Hon skulle vara husvakt åt ett pensionerat par för några dagar sedan och när hon träffar dem första gången så erbjuder dem henne från ingenstans att bo hos dem GRATIS så länge hon vill. Helt perfekt eftersom hon inte hade någonstans att bo. Hon får t.o.m. äta hur mycket hon vill av deras mat! De hade ingen aning om hennes situation, men de hade bara upplevt att Gud sa att de skulle erbjuda henne en plats att bo! Helt fantastiskt!!  Följ bara Guds röst och oroa er inte det minsta för pengar. Är det Hans vilja så kommer Han att förse. Det har Han gjort med mig. Härom dagen fick jag 5000 kr av några vänner helt från ingenstans bara för att de ville välsigna och investera i mig! Wow! Jag säger inte att det är fel att be folk om hjälp eller att erbjuda dem att donera till något i ditt liv som du vill göra. Tvärtom. Men oroa dig inte utan gör det du kan och låt Gud sköta resten. Jag inser mer och mer hur fria vi kan vara med att fatta beslut där vi inte tänker på pengar utan bara följer Hans röst. I Matteus 6:25 står det: "Därför säger jag: Oroa er inte för pengar till mat och dryck och för kläder att ha på kroppen. Livet är mer än att äta och dricka, och en människa betyder mer än kläderna hon har på sig." - antingen är det den verklighet vi lever i eller också är det inte det. Handlar bara om vem vi lägger vår tillit till. Det blir svårt för Gud att välsigna oss ekonomiskt om vi inte ens sätter vår tillit till Honom. Jag har en vän som sa att han hade märkt att när han var "off" och inte gjorde det Gud ville så slutade pengarna komma in, men när Han följde Gud så löste det sig. Han sa: "all I can say is that when you're in the middle of God's will it always works out." Tänkt vilken frihet vi kan leva i utan att behöva bekymra oss över sånt!

Senaste dagarna har jag verkligen upplevt Guds närvaro så starkt. Fick profeterat att det här skulle bli ett år av "mer av Guds närvaro" och hittills har det verkligen stämt. I tisdags kväll skulle jag gå och säga godnatt till några av min rumskamrater. De låg utslagna på golvet av Helige Andes närvaro och det tog inte lång tid innan jag hamnade där själv. Helt fantastiskt var det och vi skrattade och njöt i över en timme. Dagen efter så var det samma sak under lovsångspasset. Blev så sjukt whacked och jag och några kompisar hamnade i en liten hög på golvet efter ett tag hehe. Inte för att jag mäter Guds närvaro i om man faller ihop eller inte, men ibland blir det helt enkelt för mycket för att man ska kunna stå upprätt.

Onsdagen var en väldigt bra dag men också väldigt utmattande rent känslomässigt. Vi hade "family time" och några av ledarna berättade om sitt förflutna och saker de kämpat med och snedsteg de gjort. Tänker inte gå in något djupare på det, för det kändes som att det vara bara för de som var där, dvs. 2:a årselever. Oss som familj. Var en väldigt viktig och kraftfull stund för många. Väldigt jobbigt, men mångas sår blev helade. Önskar jag kunde dela det med er, men vissa saker går inte att uttrycka i skrift. Det är helt enkelt för starkt för att göras rättvisa på det sättet. Det var ett genombrott för många människor och jag tror inte det fanns många i rummet som inte grät. Det är så viktigt att ta itu med sitt förflutna och "junk" i ens liv. Jag insåg att det fanns en sak jag borde göra som jag bordet ha gjort för många många år sen men inte gjort, så jag tog tu i med det. Vi är kallade till en så mycket högre standard och så mycket mer frihet i våra liv som kristna. Så många väckelser har dött ut p.g.a. moraliska snedsteg. Kraft är extremt viktigt i en kristens liv, men karaktär är minst lika viktigt. Hur många kristna har inte kallats hycklare för att de säger en sak och sen gör en annan? Hur du lever ditt liv är det absolut kraftfullaste vittnesbördet du har.

I morgon fyller min kompis Toby 25 så vi är ett gäng som ska åka till Ashland, Oregon över dagen och ha en riktigt skön dag tillsammans. Blir kul!

tisdag 20 september 2011

"Familjekväll" och Single Life Workshops

I lördags bjöd jag och min vän Toby våra tjejkompisar Emmanuelle, Sarah, Savannah och Cherisse på middag i deras hus där de bor. Jag och Toby klädde oss i svartvitt och tjejerna hade gjort sig vackra och klätt upp sig i klänningar. Wow, det var verkligen så vackra, som alltid. De här tjejerna betyder så mycket för oss och är som våra lillasystrar som vi bara älskar av hela våra hjärtan. Vi ville välsigna dem med god mat för att visa hur fantastiska de är och vad deras vänskap betyder för oss. Vi har varit vänner sen tidigt förra året och kommit varandra nära som familj.
Jag och Toby lagade fransk gourmetmat och sen satte vi oss allihop ute på deras altan med tända ljus och kuddar. Vi satt och pratade om våra liv och njöt av varandras sällskap. En magisk kväll som jag aldrig kommer att glömma. Jag har verkligen förstått det senaste året hur underbart det är att ha människor som man är familj med och som man kan dela livet tillsammans med alla dess "ups and downs". Det är kyrka för mig.











För ungefär en vecka sedan funderade jag på att skriva upp mig något som heter "Single Life Workshops". Hade hört mycket bra om det och eftersom relationer är en av mina största passioner om in den största så kände jag att jag skulle vilja vara involverad. Jag kände dock att jag skulle vilja vara med och leda på något sätt eftersom jag har ett sånt hjärta för det. Men samtidigt vet inte de som håller i det om vem jag är så kände att jag först borde delta innan jag kan vara involverad som ledare.  Skickade ett mail en dag efter ansökan gått ut (och de här grupperna bli fulla direkt) och hoppades på det bästa. Dagen efter ringer en kvinna som är ansvarig för hela workshoppen. Hon frågade några korta frågor och undrade sen om jag skulle vilja vara med och leda en av grupperna!! Helt från ingenstans! Blev så grymt glad! Jag är ju mr. Relationship haha!! Det vet alla som känner mig :) Jag hade inte ens sagt att jag ville leda men det visste Gud och Han ger oss vårt hjärtas önskan! Det var verkligen tydligt att det var från Gud eftersom de bara hade en plats ledig och det var för en manlig ledare. "This spot is screaming your name" sa kvinnan jag pratade med, trots att hon inte kände mig. Tack Gud för människor som följer den Helige Anden!
Så igår var första kvällen av "Single Life Workshops". 350 pers deltar från Bethel och en annan kyrka som heter The Stirring och man är uppdelade i smågrupper med 8 i varje med både tjejer och killar. Jag och en annan tjej är ledare för vår grupp. Man träffas varje måndag kl. 19-21.30 under 18 veckor.  Syftet är inte att hitta någon att gå ut med utan att lära sig om relationer, att män och kvinnor lära sig förstå varandra, att våga vara sårbar m.m. Det är allt från att förbereda sig för äktenskap till hur man har hälsosamma vänskapsrelationer till sexualitet. Man får även "läxor" varje vecka som har något att göra med relationer på ett praktiskt sätt. Första läxan var att man skulle ta telefonnumret till den som satt till höger och sen att ringa den personen någon gång under veckan och berätta om en "low point" och "high point" från veckan.

Jag är så grymt taggad på Single Life och att få växa tillsammans med människorna i min grupp och lära mig mer om att "do relationships well". Det är nog bland det viktigaste man kan lära sig i livet och min passion är så starkt brinnande på det här området. Jag bara satt där inne och stornjöt och kände att: "det här är jag skapt för".




lördag 17 september 2011

Audition för lovsångsledare i 1st year

Igår var jag på audition för 2nd year worship. Kändes ganska stifft som det ofta gör på auditions. Man spelar en bit på en låt och är svårt att det blir lovsång av det när alla är nervösa och man inte riktigt har tid att känna in låtarna. Men det gick bra och det var kul att höra att vissa som inte kom med i fjol har jobbat på sina svagheter och utvecklats!

På kvällen så kompade jag och några av mina kompisar (Toby, Emmanuelle och Mike) de som sökte som lovsångsledare till 1st year. Vi var på Twin View som är en mindre kyrklokal där de även har Bethel gudstjänster. Denna audition kändes helt annorlunda. Det var en mycket skönare atmostfär i rummet och det är mycket tack vara Joanna som skapade den trygga familjekänslan. Visst var de som sökte nervösa men de kändes inte som något uppträdande.





Det var ca 30 som sökte som lovsångsledare och det fanns många talanger. Alla var helt olika och hade något unikt. Vissa kunde man verkligen känna Helige Andes närvaro när de ledde. Ska bli intressant att se vilka de väljer. Det handlar om att välja de som kommer att vara en "röst" för klassen och kunna bära lovsången under 1:a året. Blir ett svårt val och många som är tillräckligt bra och har ett hjärtat på rätta stället kommer inte med för det finns bara ett begränsat antal platser. Allt är upp till vilka Gud väljer att "highlighta" och det kan vara av väldigt olika anledningar. Sen är det också en viss "Bethel-stil" i hur man spelar så det handlar även om att passa in i den stilen i viss mån. Man spelar på ett visst sätt och det är visst sound. Ett väldigt köttigt sound. Även fast jag spelat i en mängd olika sammanhang genom åren i alla möjliga genrer så tog det ett tag innan jag fattade hur man skulle spela. Men det är också något som ständigt är under utveckling och ofta så börjar någon med något nytt och sen hakar fler på det och det blir en del av kulturen. Att ha långa bygg i låtarna är ett exempel på en sån grej. Det är något som är unikt för Bethel. Det finns dock utrymme att experimentera och testa nya saker. Det är så musikkulturen hela tiden utvecklas, men först bör man lära sig kulturen innan man tar sig alltför mycket friheter. Det är det som är stora skillnaden mellan första och andra året. Första året är: "så här gör vi, det här får ni inte göra" osv. Medan andra året är: "ta er friheter och go for it!" För saker och ting på Bethel förändras ständigt. En sak kan var helt annorlunda från ett år till ett annat. Och det gäller alla delar av Bethel inklusive ledarskapet. Bethel Church är en process, inte ett färdigt paket.

Jag hade inte spelat trummor på en månad så jag hade väldigt kul igår. Under så många år har jag spelat varenda dag, men nu mer blir det inte lika ofta efter som jag prioriterar annat nu när jag är här på Bethel. Så varje gång jag sätter mig bakom trummorna känner jag en sån tacksamhet av att få spela. Har spenderat större delen av mitt liv bakom ett trumset så det kommer alltid att kännas hemma för mig. Provspelningarna tog några timmar och det var väldigt skön stämning. Fanns väldigt lite av "tävlan" i rummet, något som Joanna påpekade att vi inte skulle känna. Alla är ju så olika så det går inte att jämföra den ena med den andra. De som väntade på sin tur sträckte upp händerna och lovsjöng under de andras audition och det kändes verkligen som att det blev mer än bara musik av det. När alla var klara kom Amanda Falk (en kanadensisk låtskrivare och musiker) upp och ledde några lovsånger som vi hakade på. Sista sången ledde hon själv så jag lade mig på golvet och hade en riktigt skön stund med Gud. Det var den mest annorlunda och roliga audition jag varit med om!

Efteråt drog vi till "Spoon Me" som är stans nya glasställe där många hänger.

fredag 16 september 2011

Spirituell hunger och lovsång

Det har varit intensiva 2 första veckor. Mycket nytt och förändringar. Jag har känt en sorts känsla av obekvämhet i mitt hjärta. Som en lätt smärta. Jag tror det kan bero på flera saker. Dels så har det rört upp mycket känslor att komma tillbaka, sen så känns det som att jag är i en fas av förändring. Ordet "transition" beskriver det bäst. Och "transition" är inte bekvämt. Att växa är inte bekvämt. För att ta ett steg vidare så krävs det att man måste lämna saker bakom sig. Att släppa taget om saker som man håller fast vid som begränsar en. Det kan vara saker som inte är uppenbart dåliga, men som ändå håller en tillbaka. Saker som man håller fast vid för att man har sin trygghet i det. Jag vill inte att någonting ska hålla mig tillbaka utan jag vill ha total frihet i livet. Det är det livet vi är tänkt att leva. Crystal, som även är min revival group pastor, pratade för några dagar sen om spirituell hunger och det är en stor del av det jag känner. Jag har fått så mycket och är verkligen helt nöjd med mitt liv. Men ändå är jag inte nöjd. Jag vill ha mer - mer av Gud till varje pris. Någon sa att "om man är fysiskt hungrig och äter mat så blir man mätt, men om man är hungrig efter Gud och går till Honom för att få "mat" så blir man bara hungrigare. Jag tror det är jätteviktigt att alltid vara hungrig efter mer och aldrig komma till "been there, done that". Många människor spenderar livet med att undvika och fly från smärta, men jag tror verkligen att Gud kan tala genom ens smärta. Det beror såklart på vad det är och jag tror inte att Gud vill att man någonsin ska må dåligt. Jag försöker inte glorifiera depression. Men om man känner otillfredsställelse så är det av en anledning. Det är en inbjudan till mer... Ett steg närmare Honom. Det som tillfredsställde din hunger igår kanske inte tillfredsställer dig idag. Inte för att där du var igår var dåligt. Det kanske var jättebra och helt rätt, men när vi växer och kommer till en ny nivå så tillfredsställer inte det gamla därför att man har kommit till något ännu bättre. Ännu mer frihet i livet, ännu starkare kärlek, ännu mer frid. Om vi inte tar vara på de känslorna av otillfredsställelse och viftar bort dem som så många gör så kommer vi aldrig att växa och bli de vi har potential att bli. Lev livet med stagnation som ett alternativ som inte går att välja.

Det har hänt något med lovsången senaste tiden på Bethel. Den här veckan har det gått till en helt nivå. Jag tror det beror på det Heidi Baker gav av när hon var här i söndags. Om du inte vet vem Heidi är så är hon en kvinna som just nu är med och håller på förändra en hel nation - Mozambique. Hon har startat 10.000 församlingar, sett 1000-tals mirakler och ser till att 50.000 får mat varje dag. Och hennes budskap är väldigt enkelt: "stop for the one". Allt handlar om älska människan framför sig. Heidi är ingen stor lärare eller förkunnare. Hon är bara en lovsångare av hela sitt hjärta och själ. Hon beter sig som en nyförälskad tonåring och skrattar konstant. Så mycket älskar hon Jesus. Men just att hon var på Bethel Sunday Night Service gjorde något med lovsången här. Det märktes under veckan i skolan. Och det handlar inte om det musikaliska. Även om det musikaliskt är väldigt bra. Jag har känt Guds närvaro på ett större djup än tidigare under våra lovsångspass. I måndags började vi med en timmes lovsång (som de flesta dagar) och sen skulle Eric Johnson undervisa. Men när han gick upp på scenen så bröt det ut i spontan lovsång där alla bara vände sina hjärtan till Gud. Inte ett ord sades utan alla 500 pers i rummet var helt med på vad Gud gjorde just där och då. Det är svårt att förklara i ord. Det höll på i säkert 30-40 minuter innan Eric började undervisa.
Undervisningen har varit väldigt djup och innehållit så många bra grejer. Skulle kunna skriva ett inlägg om varje lektion. Kommer säkerligen ta upp mer grejer längre fram av det vi undervisas om.

Igår var jag på party med min revival group. Vi hängde, grillade hamburgare och lärde känna varandra på ett väldigt fint ställe precis vid en stor flod. Vi lekte även profetiska lekar och fick höra om Crystals och hennes "interns" och deras hjärtan för året. Det finns ingen fast plan för vad vi kommer att göra. Vi är på en resa tillsammans och det kommer formas av de vi är. Gillar verkligen hur öppen och genomskinlig Crystal är. Hon försöker inte vara en perfekt ledare utan delar med sig om var hon är i sin livsprocess och de saker hon brottas med. Det är som ett genomgående tema för hela 2:a året. Att ledarna är mer öppna om med vad de brottas med och vad de vill växa i. För nu är vi ledare. Kris sa t.ex. härom dagen: "there are things we do really really well, and there are things we do really really poorly". Uppskattar den ärligheten och att de inte försöker låtsas om att saker är bra som inte är det.

Igår var jag och hjälpte till på provspelningar för lovsångsteamen för första året. Jag hjälpte till att bedöma trummisarna främst och hjälpte till med det som behövdes. Jag ville egentligen mest vara där för att skapa en bra atmosfär och radera all "tävlan" bland musiker. För jag vet hur provspelningar kan vara. Det var ett gäng musiker som provspelade och de fick bara spela en del av en låt var. Men man ser väldigt snabbt vilka som kommer att funka och inte. Bara trummisarna var 30 st men bara 4 kommer att hamna på ett lovsångsteam. Musikalisk förmåga är viktigt, men det är absolut inte det enda. Att de har hjärtat på rätta stället är det viktigaste. Man kan vara en duktig musiker men ändå inte funka bra i ett lovsångssammanhang. Lovsång har egentligen inget med musik att göra. Det är en livsstil. Vissa av musikerna vi bedömde hade musikalisk förmåga så det räckte och blev över, men de kanske hade attitydsproblem och då kommer hela klassen bli lidande. Om man har attityden att "jag är en cool musiker" och tycker att man är ett huvud högre än andra så är det förmodligen bättre om man går igenom första året utan att vara med i ett lovsångsteam. Lovsång handlar om skapa en plats där det är en öppen himmel och det är lätt att tillbe Gud. "Titta på mig" kommer inte att skapa en sån plats. Sen finns det ju de som har ett fantastiskt och ödmjukt hjärta, men inte den musikaliska kapaciteten och då kommer man inte hellre med. Båda hjärta och skicklighet behövs och det är absolut inte fel att "highlighta" de som är bra. Man måste få blomma ut med hela sin person och förmåga och det är ingen jantelag i det på något sätt. Är man bra så ska man synas. Men det handlar om hjärtat bakom det och vad anledningen till att man gör det är.

Idag har jag audition för 2:a årslovsångsteamen. Ska bli jättekul! Jag förutsätter inte alls att jag kommer med på ett team. Gör jag det så blir jag jätteglad. Men det måste vara ok i mitt hjärta om jag inte kommer med. För om det inte är ok så har jag ett problem. Att få leda lovsång här är ett privilegium och inte en rättighet. Jag är inte ute efter bekräftelsen att veta att jag duger som musiker. Jag vet redan att jag kan spela.
Sen ikväll så ska jag kompa de som provspelar som lovsångsledare för 1:a året. Blir jättekul! Mina kompisar Toby, Mike och Emmanuelle kommer att vara med i kompet också.

onsdag 7 september 2011

Första skoldagen

Då var första skoldagen för 2nd year över. Vi hade "registration" på morgonen där vi fick reda på vilken Revival Group vi hamnat i år. I år har jag Crystal Stiles som Revival Group pastor. En ung kvinna i 30-årsåldern som var 1st year pastor i fjol så jag känner henne lite grann. Känns jättebra att vara i hennes grupp. Tror vi kommer att konnekta bra. Alla fick varsitt profetiskt ord som någon av de som är "interns" hade gjort. Spot-on profetiskt ord helt igenom! De vet förmodligen inte att Tapper betyder "brave" haha. Sen har jag också valt AMTn (dvs valbar kurs) "anatomy of a catalyst" så det är lustigt att just ordet "catalyst" kom med :)



Sen fortsatte dagen med typ 100 kramar och kära återseenden. Tycker verkligen om hur mycket man uttrycker känslor för varandra här. Det är jag till 100%. En tjejkompis sa för någon dag sen: "the men here love each other well" och jag har faktiskt inte sett män uttrycka sin kärlek för varandra så fritt någon annanstans. Väldigt kul att se alla jag inte sett sen i Maj, men också väldigt intensivt så jag var helt slut efteråt. Kul att se att så många har växt över sommaren. Vissa av de som man märkte kämpade med självförtroende eller annat har förändrats över sommaren. Det är som att det vi fått under första året har fått sätta sig och man ser tydligt förändringen i deras ögon. Var flera som inte trodde att de skulle kunna gå andra året, men fick deras skolavgift betalad i sista stunden. En kompis till mig trodde inte att hon skulle kunna gå och hade gett upp hoppet helt, men igår var det någon (anonym tror jag) som betalade hennes avgift på typ 1500 dollar!

Sen berättade Gabe Valenzuela som är ansvarig för 2nd year vad det förväntar sig av oss. Han tog upp några punkter och berättade om det:
We will love you...
We will lead you...
We will confront you...
We will encourage you...
We won't baby you...
We expect you to fail...
We expect you to learn...
We expect you to serve...
We expect you to sacrifice...
We expect you to take responsibility...
We expect you to grow
- if you're gonna grow you need to learn how be uncomfortable.



Sen hade vi en timmes lovsång med Jeremy Riddle och Kristine DiMarco. Min polare Graham lirade trummor. Han är sjukt grym. Lovsången var annorlunda nu än första gången under 1st year eftersom att vi nu känner varandra och är en familj. Det är en viss typ av lovsång som bara infinner sig när man är en stor familj och känner varandra och har gått igenom saker tillsammans. "Lovsång har väldigt lite med musik att göra" som en god vän till mig i Sverige sa.

Bill Johnson och Kris Vallotton snackade sen i ca 1.5 timmar var och svarade på frågor. Man märkte att det är en helt annan dynamik under andra året. Bill och Kris är mer öppna och anförtror oss saker de nog inte skulle säga var som helst. De är också mer sårbara och väldigt öppna med var i deras personliga process de är För de är båda medvetna om att de inte har alla svar, men vi lär oss tillsammans.

Kris dök direkt in på undervisningen och pratade om Herrens bön och kulturell transformation. Han berättade om en person som ringt upp honom och pratat om "den sista tiden". Många kristna idag sitter och väntar på den sista tiden och tror att djävulen kommer att regera innan slutat kommer. De baserar det på saker som står i Uppenbarelseboken. Kris sa: "I have a hard time embracing an eschatology that empowers a devil who was disempowerd and defeated on the cross". För oavsett vad vi tror om sista tiden så kan vi inte bara ta bort det faktum att djävulens makt försvann efter korset. Det här är något vi kommer att gå igenom mer under året. Guds vilja är för himmelriket att komma ned på jorden: "låt din vilja ske, på jorden så som i himlen."

Bill pratade om Guds närvaro och hur det känns och upplevs olika för alla. Det är viktigt att inte jämföra sig med andra utan att lägga märke till vad som händer med just dig. Gud har många sätt för att röra vi oss på. Vi hade också frågor och svar med honom och Bill bjöd på hans djupa insikt över saker och ting. Hans undervisning är alltid så otroligt djup.
"We need trust more than answers. The ability to trust God for things we don't understand is what qualifies us for the answer." 

Nu är det snart dags för dag 2 :) ....

måndag 5 september 2011

Överväldigad av känslor

Nu är jag på plats i Redding och har varit här i några dagar och njutit av Kaliforniens soliga väder. Det är verkligen skönt att vara här och att få njuta av vackra Kalifornien. Men det har varit mer omskakande än jag trodde att komma tillbaka. I fredags träffade jag flera av mina kompisar och det var så emotionellt starkt att få se dem. Älskar dem så mycket och det är något speciellt med människor som man gått igenom mycket tillsammans med under ett års tid. Allt från vardag till smärta, glädje och stora inre förändringar. Vi har gjort allting tillsammans. Satt på ett lunchställe med min vän Pat och hennes syster då plötsligt en efter en av mina vänner dök upp. "Oh my gosh is that Christian Tapper!!?" utbrast en av dem. Sen dök det bara upp fler och fler vänner och det var så otroligt emotionellt stark att se dem. Vissa blir man tårögd av att se, andra kramar man om och bara asgarvar tillsammans. Hade inte tänkt på hur starkt det faktiskt skulle kännas att få se dem och att vara här. Jag hade fjärilar i magen hela dagen!
En kompis som är ny i staden sa till mig: "Christian, I love how everyone loves you." Hon satte huvudet på spiken. Det är verkligen något fantastiskt att få uppleva den typen av kärlek och det går inte att beskriva i ord. Det måste upplevas. Bara att få se hur mycket människor älskar varandra här  och uttrycker det så fritt skulle kunna knäcka de flesta.

På gudstjänsten under fredagen var jag verkligen redo att lovsjunga av hela mitt hjärta så jag gick längst fram i Sanctuaryn som jag brukar. Lovsången var helt otroligt bra och Guds närvaro var så stark där inne.  Blev så överväldig av känslor att jag storgrät en timme i sträck genom hela lovsången. Jag kände bara så stor tacksamhet och över allt i mitt liv - att jag får vara i Redding, hur Gud har tagit hand om mig ekonomiskt under sommaren och på alla möjliga sätt, alla mina fantastiska vänner som älskar mig och som jag älskar och bara sån förväntan för vad Gud kommer att göra under det närmsta året. Jag känner mig världens mest välsignade människa och jag saknar inget. Det blev bara för mycket. Kändes som att Gud bara skar upp mitt hjärta och jag bara kände Hans kärlek så påtagligt. Det känns som att Han gör mig redo för att ta emot mer.
Jag ber att du som läser det här ska bli fullkomligt omsluten av Guds kärlek, att du ska få en stark uppenbarelse av hur mycket Jesus älskar varenda del av dig och att du får känna Helige Andes närvaro och kraft. Att Han ska öppna upp dig hjärta för att ta emot mer av Honom - för det finns så mycket mer att få. Mer än du tror eller kan drömma om. Låt inte det du tidigare varit med om få definiera och boxa in Gud för Hans kärlek är oändlig. Ju närmare du kommer Honom desto mer kommer du att känna av Hans närvaro på ett väldigt verkligt och påtagligt sätt. Släpp taget och försök inte kontrollera Gud. Du kommer att få uppleva känslor du inte trodde var möjliga.

Med många saker som jag varit med om i livet så har minnet av själva upplevelsen varit starkare än själva upplevelsen i sig. Ofta när man går tillbaka till något så märker man att man gjort det större i sin tankevärld än vad man egentligen upplevde. Men att vara här i Redding I Bethels kultur är precis tvärtom. Guds närvaro och människors kärlek är så mycket starkare än jag minns det. Jag är helt överväldigad. I morgon är första dagen av 2nd year. Ser verkligen fram emot det här året och är spänd av förväntan....