Audition för lovsångsledare i 1st year

Igår var jag på audition för 2nd year worship. Kändes ganska stifft som det ofta gör på auditions. Man spelar en bit på en låt och är svårt att det blir lovsång av det när alla är nervösa och man inte riktigt har tid att känna in låtarna. Men det gick bra och det var kul att höra att vissa som inte kom med i fjol har jobbat på sina svagheter och utvecklats!

På kvällen så kompade jag och några av mina kompisar (Toby, Emmanuelle och Mike) de som sökte som lovsångsledare till 1st year. Vi var på Twin View som är en mindre kyrklokal där de även har Bethel gudstjänster. Denna audition kändes helt annorlunda. Det var en mycket skönare atmostfär i rummet och det är mycket tack vara Joanna som skapade den trygga familjekänslan. Visst var de som sökte nervösa men de kändes inte som något uppträdande.

Det var ca 30 som sökte som lovsångsledare och det fanns många talanger. Alla var helt olika och hade något unikt. Vissa kunde man verkligen känna Helige Andes närvaro när de ledde. Ska bli intressant att se vilka de väljer. Det handlar om att välja de som kommer att vara en "röst" för klassen och kunna bära lovsången under 1:a året. Blir ett svårt val och många som är tillräckligt bra och har ett hjärtat på rätta stället kommer inte med för det finns bara ett begränsat antal platser. Allt är upp till vilka Gud väljer att "highlighta" och det kan vara av väldigt olika anledningar. Sen är det också en viss "Bethel-stil" i hur man spelar så det handlar även om att passa in i den stilen i viss mån. Man spelar på ett visst sätt och det är visst sound. Ett väldigt köttigt sound. Även fast jag spelat i en mängd olika sammanhang genom åren i alla möjliga genrer så tog det ett tag innan jag fattade hur man skulle spela. Men det är också något som ständigt är under utveckling och ofta så börjar någon med något nytt och sen hakar fler på det och det blir en del av kulturen. Att ha långa bygg i låtarna är ett exempel på en sån grej. Det är något som är unikt för Bethel. Det finns dock utrymme att experimentera och testa nya saker. Det är så musikkulturen hela tiden utvecklas, men först bör man lära sig kulturen innan man tar sig alltför mycket friheter. Det är det som är stora skillnaden mellan första och andra året. Första året är: "så här gör vi, det här får ni inte göra" osv. Medan andra året är: "ta er friheter och go for it!" För saker och ting på Bethel förändras ständigt. En sak kan var helt annorlunda från ett år till ett annat. Och det gäller alla delar av Bethel inklusive ledarskapet. Bethel Church är en process, inte ett färdigt paket.

Jag hade inte spelat trummor på en månad så jag hade väldigt kul igår. Under så många år har jag spelat varenda dag, men nu mer blir det inte lika ofta efter som jag prioriterar annat nu när jag är här på Bethel. Så varje gång jag sätter mig bakom trummorna känner jag en sån tacksamhet av att få spela. Har spenderat större delen av mitt liv bakom ett trumset så det kommer alltid att kännas hemma för mig. Provspelningarna tog några timmar och det var väldigt skön stämning. Fanns väldigt lite av "tävlan" i rummet, något som Joanna påpekade att vi inte skulle känna. Alla är ju så olika så det går inte att jämföra den ena med den andra. De som väntade på sin tur sträckte upp händerna och lovsjöng under de andras audition och det kändes verkligen som att det blev mer än bara musik av det. När alla var klara kom Amanda Falk (en kanadensisk låtskrivare och musiker) upp och ledde några lovsånger som vi hakade på. Sista sången ledde hon själv så jag lade mig på golvet och hade en riktigt skön stund med Gud. Det var den mest annorlunda och roliga audition jag varit med om!

Efteråt drog vi till "Spoon Me" som är stans nya glasställe där många hänger.