torsdag 29 december 2011

Starbucksfika med en helt ofattbart framgångsrik musiker

I morse åkte jag, Levi och Pastor Bob till Starbucks. Där träffade vi en av Bobs nära vänner som heter Dave Graef. Dave är en musiker som har jobbat som gitarrtekniker och gitarrist för band och artister som: Ozzy Osbourne, The Eagles, ZZ Top, Bon Jovi, Megadeth, Steve Lukather, Michael W. Smith, Wynona Judd m.fl. Han spelade t.o.m. med Michael Jackson under hela Dangerous-turnén, vilket är en av de mest framgångsrika turnéerna någonsin! Listan av namn han jobbat med var helt ofattbar. Han hade även byggt gitarrer till bl.a. Steve Vai, John McLaughlin och Paco De Lucia.
Jag satt och lyssnade på historia efter historia av turnéminnen med Michael Jackson och andra artister. Väldigt intressant att höra. Jag fick höra om vilket geni Michael var och hur han hade koll på varenda liten detalj och ackord som varenda musiker spelade och t.o.m. vad som hände inom pyrotekniken och scenljuset. Var något lite off så märkte han det direkt och kunde säga t.ex. "keyboardisten, i takt 52 i 'Beat It' lägg till en 6:a i ackordet."
Dave's första gig var med Ozzy Osbourne som han fick när han var 19 år. Jag frågade om det var hans första stora gig. "Nej" sa Dave, "det var mitt första gig." Inte illa att landa det som första jobb överhuvudtaget.

Det jag tyckte var så fascinerande med Dave är att han är en sån framgångsrik musiker, men samtidigt har hjärtat på rätta stället. Han är en sån genuin och ödmjuk person.Han hade inget behov alls att göra ett "namn" av sig. Han var bara en kille som växte upp på en farm som var tacksam att han fick möjligheten att spela gitarr och få betalt för det. Men han var även villig att göra det gratis för det handlade inte om pengar. Jag frågade Dave vad som var skillnaden mellan de som "lyckades" och de som inte gjorde det. Hans sa: "allt handlar om vilka du känner och hur de känner dig. Min granne är en så mycket bättre gitarrist än vad jag är, men han får aldrig några gigs för ingen vet vem han är." Jag frågade om vad hans tankar var om varför det fanns så många missnöjda musiker. "Många tror att musikerlivet är något annat än vad det är och det lever inte upp till ens förväntningar. Jag vet att pengar, berömmelse och allt det där kommer och går. Det är inget bestående. Jag får min bekräftelse från en annan källa" sa Dave och pekade upp mot himlen och gjorde korstecknet.
Många musiker, de flesta faktiskt, söker efter att bli bekräftade genom att spela framför en massa människor och få applåder för det som bara leder till att de känner sig missnöjda med livet. Därför det är tomt. Jag har sett det så många gånger, särskilt bland de som är lite äldre. Dave berörde mig starkt men sin tacksamma attityd. Han spelar musik av rätt anledning - inte för berömmelse, pengar, status eller något annat. Han gör det för att han älskar att spela gitarr. Hans attityd sammanfattades i en mening han sa som jag aldrig glömmer:
"I came home from tour with Michael Jackson playing for 100.000 people every night and the next week played at a local bar in front of 20 alcoholics and I enjoyed it just as much."

De senaste 1.5 åren har jag spelat avsevärt mindre trummor. Jag har inte övat sedan sommaren 2010, jag har inte mindre lust att spela trummor nu än jag haft förut. Gud ledde mig bara på en annan väg och det senaste 1.5 årens äventyr har varit det bästa i mitt liv. Jag kan leva utan att spela, men jag älskar det fortfarande precis lika mycket. Ibland saknar jag verkligen att öva, ständigt bli bättre på mitt instrument och att spela mer. Men jag vet att allt har sin tid i livet och vill Gud att jag ska in på den banan igen så kommer Han att öppna de dörrarna för mig. Men det är inget jag tänker tvinga fram. Jag vill inte längre leva med att hela tid sträva och sträva och sträva och att försöka öppna dörrar i egen kraft. Det är en frustrerande bana som leder till besvikelser. Jag har varit där. Nu vill jag bara gå igenom de dörrar som Gud öppnar. Om det är inom musikerbranschen så gör jag det gärna. Jag är tillräckligt bra. Är det inom någonting annat så vet jag att jag kommer att vara mer tillfredsställd att göra det och jag är helt öppen för det. Jag har så många saker jag är passionerad för. Gud har verkligen visat senaste tiden att Hans planer är så mycket större än vad jag ens kan tänka ut och att jag måste börja drömma större och "outside the box". Framtiden är oviss, men väldigt spännande. Vad som helst kan hända. Jag vet inte ens i vilket land jag kommer att bo i eller hur mitt liv kommer att se ut och vad jag kommer att göra. Så länge jag vet vem jag är så spelar det ingen roll. Jag vet att jag är en pionjär och kommer förändra saker på ett banbrytande sätt var jag än befinner mig. Men livet är en process och saker och ting måste få ta sin tid. Jesus förberedde sig i 30 år innan Han på allvar började sin tjänst med att förändra världen. På bara 3 år så förändrade Han historien för all framtid. Finns det någon bättre förebild än det?
Men oavsett så jag är rätt säker på att jag i framtiden kommer att ta upp trumstockarna betydligt mer än jag gör för tillfället. Jag har lärt mig så mycket de senaste 1.5 åren att jag har en helt annan distans och inställning till musik än jag hade tidigare. Det finns saker som är så mycket viktigare i livet. Mitt liv står inte och faller med musik, men kärleken till det kommer alltid att finnas där. Det handlar bara om var jag har min "första kärlek". Det kommer så många möjligheter vår väg som Gud inte vill att vi ska ta. Det är så viktigt att lära sig följa Hans röst för att kunna avgöra vilka Han vill att vi ska ta och inte. Jag sitter hellre still än att gå igenom en dörr Han inte har öppnat. Bara för att dörren är öppen betyder det att Han vill att vi ska gå igenom den?

tisdag 27 december 2011

Jul med Pastor Bob i Nashville

Senaste veckan har jag varit i Nashville hos min kära vän Pastor Bob Beeman. Jag har känt honom sen jag var 14 år och han är en mentor, andlig "far" och nära vän till mig. Vi har inte setts (annat än på Skype) på 2.5 år så jag vill passa på att spendera tid tillsammans med honom nu under julhelgen och över nyår. Åker tillbaka sen till Redding 7 Januari. Har varit väldigt kul att få spendera mer kvalitativ tid tillsammans med honom i verkligheten istället för att bara ses Skype. Vi har spenderat många timmar på Starbucks med att bara prata varje dag sen jag kom hit.

Bob är en av de unikaste människor jag någonsin träffat på. Han är 59 år och lever som celibat. Något som han är väldigt nöjd med och har fått nåd från Gud för. De är ju väldigt få som är kallade till det. Jag känner ingen annan. Han har spenderat de senaste 40 åren med att pionjera kristen rock och metal. Han startade Sanctuary International för de människorna eftersom kyrkorna inte accepterade de som hade långt hår, svarta kläder, piercings, tatueringar och gillade "extrem musik". De hade ingenstans att ta vägen. Nu är de typen av människor accepterade av kyrkor så Sanctuary är inte längre en kyrka utan en "ministry". Bob har spenderat hela sitt liv med att resa världen runt och tala på olika konferenser och kristna festivaler. Han är även musiker, har undervisat i musik, spelat in ljudböcker av Bibeln, olika typer av "voice work", ägt skivbolag, varit pastor i kyrkor, gjort mängder av olika podcasts och radioprogram, counseling, ägt restauranger, m.m. Han är även fullt utbildad läkare inom medicin och nutrition.

Vi pratar inte så ofta om såna saker i vår relation, men de olika människor han känner inom show business och musikervärlden är fullkomligt häpnadsväckande. Några av de band och artister han jobbat och är god vän med med är: Larry Norman, Alice Cooper, Stryper, Evanescence, Megadeth. The list goes on. Under många år hade han varje vecka ett nytt band boende hemma oss sig i sitt stora hus. Ofta bodde de där ett tag innan de blev kända och hade kommit på banan. Evanescence är ett sånt band t.ex. men listan är oändlig. Själv gillar han mest gospel, jazz och blues och har spelat piano med bl.a. The New Christy Minstrels. Jag kan inte fatta att han haft tid med allt som han har gjort i sitt liv. Han säger ofta till mig att han levt det bästa tänkbara livet och är så otroligt nöjd.
Numer så har han sålt sitt hus och nästan allt han äger och lever ett väldigt avskalat liv tillsammans med sina föräldrar i ett litet hus nära en sjö i utkanten av Nashville. Han har i princip bara några få uppsättningar kläder, sin dator, iPad och iPhone. Han tyckte det var otroligt skönt att bli av med alla prylar för det tog bara en massa tid och nu känner han sig så enormt fri. Jag har själv blivit inspirerad av honom och även om jag inte är lika extrem som honom så har jag gjort mig av med fler och fler prylar senaste 2 åren. Det är väldigt skönt. Hur mycket behöver man egentligen? Man får ju ändå inte ta med sig något när man lämnar detta livet.

De senaste 3 åren har jag och Bob spenderat mycket tid på Skype. En vecka går aldrig utan att vi pratar och ibland är det varje dag. Särskilt under mitt första år på Bethel för det var väldigt värdefullt att ha honom vid min sida då eftersom jag gick igenom mycket djupa saker personligen och han hjälpte mig att bearbeta mycket av det. Men vi pratar fortfarande flera gånger och flertalet timmar varje vecka. Han är framför allt en person som hjälpt mig att förstå mig själv på ett helt annat sätt eftersom våra personligheter är väldigt lika. Ibland skrämmande lika. Det var väldigt bra att ha någon utanför "the Bethel stream" som kunde ge ett annat perspektiv på saker. Det är lätt hänt när man är i en särskild miljö att det tillslut blir det enda man känner till och Bob har alltid ett annat perspektiv på saker än de flesta människor. Han är väldigt "outside the box". En mycket ovanligt man som starkt ogillar tom religiös kristendom och är helt för vad Bibeln egentligen handlar om. Relation till Jesus, inte religion. Guds rike, inte imperium. Praktisk handling istället för en massa snack.

Han är fortfarande involverad inom kristen rock och metal men de senaste åren så har han och hans föräldrar startat en homeless ministry där de ger de hemlösa mat att äta. De får mat från Trader Joe's flera gånger i veckan. Ca 3700 hemlösa får mat varje månad i Nashville genom hans ministry.
På Juldagen delade vi ut mat bl.a. vilket Bob och hans föräldrar personligen gör 2 gånger i veckan. De resterande dagarna gör vänner till dem det. Vanligtvis brukar de inte göra det på juldagen eftersom det är den enda dagen på året som de hemlösa får mer än tillräckligt med mat. Då kommer plötsligt alla ihåg att det finns hemlösa och då vill alla hjälpa till. Skulle vara bra om det gällde de resterande 364 dagarna om året också. Den här gången ville de göra något extra för de hemlösa eftersom de har blivit som en familj. Vi dukade upp bord under bron där de alltid träffas och sen fick de hemlösa sitta ned och vi serverade dem vid bordet som på restaurang. De uppskattade det verkligen. Flera av dem gick fram till Bob, vissa av dem med presenter, och sa: "we sure appreciate you, Pastor Bob".

Här är en video från Juldagen med de hemlösa (om ni är intresserade så kan ni även gå in på Bobs youtube-kanal där han lägger upp "Pastor Bob Daily" varje dag. Över 100 olika länder tittar på hans podcasts där han pratar om olika saker i livet och svarar på frågor.)
http://www.youtube.com/watch?v=CmUC6YZ4a6o&feature=youtu.be


Julafton firade vi med Bob, hans föräldrar och Bobs bror med fru och barn. Kalkon, sötpotatis och andra goda grejer enligt amerikansk tradition och sen öppnade vi presenter efter maten.
Denna jul har det känts extra tungt att vara borta från min familj. Saknar dem oerhört mycket. I fjol var första året som jag inte var hemma och då saknade jag dem, men det kändes helt ok ändå. I år känns det betydligt svårare. Även fast jag har det jättebra här i Nashville med Bob så är det är något särskilt med att fira jul med min familj i Boden. Snö, öppen brasa, farsan ängelplingelspel som ljuder i bakgrunden, julfimer med brorsan, mammas sillsallad, glögg, pepparkakor och mys. Det är en tid med familjen som jag värderar högt och som jag är glad att jag fått uppleva under mina första 25 år, varje år. Men jag ser fram emot nästa jul som jag hoppas kunna spendera hemma i Boden med min kära familj!

God fortsättning önskar jag alla er där hemma i Sverige!

lördag 10 december 2011

Ikväll fick jag äntligen se "The Glory Cloud"

Ikväll fick jag äntligen se det omtalade "Glory Cloud" som har dykt upp under flera gudstjänster på Bethel. Jag har alltid råkat vara borta när det har dykt upp och idag tänkte jag faktiskt på att jag gärna skulle vilja se det. Inte för att spelar någon roll för min tro eller påverkar mitt engagemang, men det verkade väldigt coolt. Det var inte av någon annan anledning än det :) Jag gillar helt enkelt att se när Gud gör häftiga saker även om det inte verkar vara till någon viss "nytta". Gud skapade världen vacker för att vi skulle få njuta av den bara för sakens skull. Under kvällsgudstjänsten ikväll så började det glittra lite under predikan runt på lite olika ställen i rummet. Man kunde se det men det var inte jättemycket eller jättetydligt. Efter gudstjänsten står jag och snackar med av mina kompisar Dave. Helt plötsligt under vår konversation så utbrister Dave: "Oh my gosh!" och pekar åt andra sidan rummet. Jag vänder mig om och upp mot taget på ena sidan av rummet är det fullt av guldglitter!! Det ser inte riktigt ut som ett moln denna gång utan det är som att det är en massa massa små stjärnor i taket som gnistrade och glittrade.  Det syntes verkligen tydligt och jag stod helt förundrad och tittade på det. Jag gick runt och kollade från olika vinklar också och det syntes lika mycket från alla håll. Det finns inte en chans att det skulle kunna komma från någonting typ en maskin som skulle spruta guldglitter eller något sånt. Det fanns inget där och det dök upp från ingenstans. Det märkliga var att "guldglittret" verkade röra sig uppåt av någon anledning. Vet inte varför. Det är verkligen fantastiskt att verkligen få "se" Guds härlighet. Bill har pratat om att han tror att vi kommer att få se mer tecken på Guds synliga "glory" och att det kommer att bli kraftfullare och dyka upp på gatorna och i sammanhang utanför kyrkan. Det är en spännande tid vi lever i!

torsdag 8 december 2011

David Hogan - mannen som uppväcker människor från de döda & missionsresemöte

Under gårdagen hade vi besök på Bethel av en gäst som heter David Hogan. Kände inte till honom sen förut men fick höra fantastiska saker om honom. Han är en 60 år gammal missionär från Luisiana som rest världen runt och fått sett Gud göra helt fantastiska saker. Han var och pratade i skolan och de vittnesbörd han berättade var bland de kraftfullaste jag någonsin hört. Den mannen har sett de mest bisarra miraklen. Många av de vittnesbörd han berättade var om människor som hade uppväckts från de döda. Han berättade bl.a. ett vittnesbörd om en gravid kvinna som dog och hennes barn också (såklart). Hon hade varit död i ca 7 timmar då han bad för henne uppväckte Gud henne från det döda och hon födde sedan barnet. Jag är helt mållös. Även om vi vet vad det står i Bibeln och tror på mirakler så är det lätt att glömma att vi har auktoritet att inte bara hela någons huvudvärk genom Guds kraft, men också att väcka de som dött till liv igen. I Matteus 10:8 står det: "Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva." Det är inte svårare för Gud att uppväcka en person som dött till liv än att hela en huvudvärk eller ryggont. David Hogan har personligen sett över 200 pers blivit uppväckt från det döda. Hans enda hemlighet är Helig Andes kraft och han vägrar hålla tillbaka utan har gett sitt liv åt att tjäna Jesus till varje pris. Det har lett till att människor försökt döda honom flera gånger och han har blivit skjuten och varit nära döden 3 gånger p.g.a. skador som människor åsamkat honom. Han har även blivit satt i fängelse dussintals gånger för att han predikat Evangeliet. Men inget av det verkar har rört honom i ryggen. Han vet att det inte finns något att frukta. När man tar emot Jesus så får man evigt liv och det börjar samma dag man tar emot Honom. Vi ska alla dö oavsett och när vi dör kommer vi till Himlen och där får vi spendera evigheten tillsammans med Gud och det blir aldrig mer något lidande. Vi behöver bara ta emot Honom i vårt hjärta så får vi det som gåva. Det är lätt att glömma att det faktiskt är på liv och död. Kristna över hela världen blir hela tiden dödade för Evangeliet. Om du är kristen, är du villig att göra samma sak?

Kom just hem från ett missionmöte med mitt team som ska till Filippinerna. Teresa Dedmon som leder resan är väldigt passionerad för konst och kreativitet och hon har sett Gud göra många saker genom kreativitet. Människor blir helade och kommer till tro genom kreativitet och konst. Teresa pratade om hur Gud är kreativ, kolla bara på allt han skapat på jorden, och eftersom vi är skapade till Hans avbild så gör det oss till kreativa. Gud är out-of-the-box och mer kreativ än de flesta människor förstår. Vi började med att använda mat för att profetera över varandra. Jag fick en helt grym profetia som var spot-on från en norsk tjej där hon använde chokladdraperad kaka för att tala in i mitt liv. Helt grymt. De hade också olika stationer där de visade hur man gjorde: balongdjur och använda det för att profetera över människor, profetisk konst, profetiska ansiktsmålningar, profetisk sång och vi lärde oss även en dramasketch som är riktad till barn. Hade så grymt kul och det kändes som jag var 9 år gammal igen. Det kommer bli en sån fantastisk resa och jag ser så mycket fram emot det!!

tisdag 6 december 2011

"Healing School" med Bill Johnson & Randy Clark i Springfield, Missouri

Ni anar inte hur länge jag tänkte skriva på den här bloggen. Här kommer den äntligen! Har hänt mycket senaste veckorna, men jag vill särskilt skriva om när jag var på ministryresa i Springfield, Missouri för några veckor sedan. Jag och 9 andraårselever var med Bill Johnson på Healing School tillsammans med bl.a. Randy Clark och Will Hart.

Vi stannade till vid IHOP (International House of Prayer) i Kansas City på vägen dit.

På konferensen undervisade de om allt från: "words of knowledge", 5-step prayer model, impartation (handpåläggning för att ta del av andras "anointing"), hur man hanterar när människor inte blir helade och mycket annat. Dagarna var långa. Vi började strax innan 9 och höll ofta på fram till 23-24 på kvällen. Fattar inte att Bill som snart är 58 år orkar med de intensiva dagarna. Men han skulle aldrig klara det utan "nåd från Gud" sa han. Han blir t.ex. aldrig någonsin jetlagged var han än åker i världen, vilket helt klart är något övernaturligt.

Fick väldigt många Words of Knowledge under mötena vi hade. Innan jag åkte hemifrån pratade jag med en kille som flödar helt otroligt bra i "Kunskapsord". Han brukar få 10 i rad på människor som är helt spot-on för vad de har för problem. Människor har mer fysiska besvär än man tror och, allergier och andra saker som inte fungerar som de ska. Han sa: "det är enkelt att få 10 kunskapsord i rad och nu när jag berättat det för dig så är det lätt för dig också om du väljer att tro på det." Jag satt vid ett av de första mötena och fick olika kunskapsord. Vissa av dem kände jag fysiskt på kroppen - alltså jag kände smärta på särskilda punkter där jag normalt inte brukar ha smärta. Jag skrev ned ett gäng av dem. De här var de jag skrev ned under första mötet:

  • Left side of head 
  • Left side of neck
  • Right knee
  • Upper right arm, right below shoulder - lack of movement 
  • Right heel - fracture  
  • Gluten intolerance

Sen ställde jag mig som en av ca 40 pers i ministry team där människor fick komma fram och få förbön för helande. Jämför kunskapsorden med de jag bad för. 4 av 6 var de kunskapsord jag fick och det är ju "lustigt" att just de kom fram till mig för att få bön för de specifika sakerna, även om jag ibland fick "right side" och det var "left side" de hade ont på. Glutenintolerans fick en av mina kompisar be för som stod bredvid. Här är några vittnesbörd från de jag bad för under den sessionen:
  • Pain and lack of movement right below left shoulder. 50% better. Improved movement.
  • Woman Healed from MS in 1989, but still weak in her body. Experienced 30% more strength in her body. Felt a difference shaking her hand. 
  • Man with heel pain (felt like brides bone) - left foot 80% after several prayers. Right fott 100% after one prayer. I felt heat on his heel.  
  • Man with problems with his immune system. Felt the presence and God doing something in his intestines. Not sure if he got healed or not.
  • Man with pain in neck, shoulders and back. Floating rib fully healed. We clapped and thank God and after that he felt something loosening up in his neck although the pain was still there.
Så fantastiskt att få vara med om vad Gud gjorde! Och det här var bara på första sessionen. Över 100 pers blev helade innan lunch den dagen. Över 600 helande ägde rum under konferensen. Blir mycket att ens skriva om alla helanden jag personligen såg! Ett helande som var helt fantastiskt var en äldre kvinna som jag bad för. Hon hade "two missing discs" (vad heter det på svenska?) och det gjorde att hon hade tappat känseln i högra benet. Jag bad att Gud skulle skapa nya "diskar" i hennes rygg och jag bad bara en gång och hennes känsel kom tillbaka! Jag bad henne sen att böja sig fram och hon gjorde det vilket hon inte kunde göra en minut tidigare. Hon kunde böja sig fram men inte tillbaka tidigare, men nu kunde hon det så det verkar väldigt troligt att Gud återskapade hennes "discs". Det visade sig sen att hon var faster till en kille i min Revival Group. Helt otroligt. Här flyger jag till andra sidan USA och så råkar jag be för en en min grupps faster! Jag gav henne min email och bad henne skicka ett mail till mig när hon har röntgat ryggen för jag vill veta vad som hänt och om hon har nya "discs" nu.

Lyssna på den här fantastiska historien från en ung tvåbarnsmamma om hur hon hamnade i en bilolycka och hur Gud räddade hennes liv när läkarna sa att hon inte skulle överleva. Hon hade fortfarande problem med nacke och rygg, men Gud helade henne när jag och några bad för henne. Helt fantastiskt vittnesbörd och hennes nacke började knaka högt när vi bad för henne:


Här är samma kvinnas vittnesbörd, från scenen. Slutet är sjukt roligt! :)



En sak jag insåg var hur många det är som behöver emotionellt helande. Ofta kan de vara det som orsaker de fysiska besvären. Om orsaken till de fysiska besvären är emotionella så kommer det inte hjälpa att bara be för fysiskt helande. De kommer förmodligen att känna sig bättre där och då, men problemen kommer tillbaka eftersom att rotproblemet fortfarande kvarstår. Jag gjorde en enkel SOZO på en kvinna som hade smärta som var tydligt att det berodde inre saker. I de fallen handlar det alltid om att människor tror på lögner så då behöver de avsäga sig de lögnerna och höra Guds sanning. Jag ledde henne bara i att fråga Gud om vad problemet var och att sen lyssna på vad Han sa var sanningen om henne och vad Han ville ge henne istället. Egentligen säger jag ingenting till personen utan låter Gud sköta snacket under de tillfällena. De Han säger är mycket kraftfullare än något jag kan säga. Människors liv förändras på ögonblick. Vi kom en bit på vägen och en del av hennes smärta försvann, men det fanns fortfarande saker kvar och jag kom inte så mycket längre. Jag känner att jag verkligen vill lära mig mer om SOZO och inre helande för att bättre kunna hjälpa människor som behöver inre helande. Det är något jag vill växa mer i för jag har inte så mycket erfarenhet än på det området.

Vi hade också förmånen att få tjäna under Bills ledning. En av dagarna hade vi en längre frukost tillsammans med honom och pratade om livet. När man umgås med Bill så förstår man varför han är en sån framgångsrik ledare. Det är för att han är så framgångsrik i livet. Han vet och förstår att de små sakerna i livet är de som är allra viktigast. Att vara trofast i det lilla. Han har inte alltid varit en känt namn (och inte för att det har något värde för honom i sig). Det fanns en tid då han hade bönemöten och han var den enda som dök upp ibland, men han fortsatte att vara trofast. Bill pratade mycket om familj och man förstår varför det är så viktigt för honom. Han pratade om hur viktigt det är att inte vara borta från sina barn för länge i sträck. 10-12 dagar som mest sa han för sin egen del. Annars bildas misstro hos dem. Han berättade också om hur det är att vara ett "känt ansikte" och att människor tror att han är en super-människa. De ser honom på ett sätt som han själv inte själv ser sig, men han förstår att det är ett uttryck från dem av att ge ära till Gud. I hans ensamma tid med Gud ger han bara tillbaka det och säger: "I believe this belongs to You." Det är intressant hur Bill inte ser sig själv som en strateg. Han sa: ”I don’t operate well thinking about what’s gonna happen unless God tells me specifically. I don’t strategize. I just position myself for what He is going to do.”
Det var en ära att få resa med en sån fantastisk förebild och pionjär som Bill. En sann hjälte som förändrar världen. Nyckeln till hans framgång är att han "does life well" på alla områden, särskilt när det kommer till relationer med andra människor och till Gud.




Har växt väldigt mycket de senaste veckorna. Saker har hänt på djupet i mig och jag har blivit fri från rädslor - bl.a. rädslan för konfrontation men även andra saker, blivit mycket bättre på att sätta gränser och skydda mina prioriteringar. För gränser handlar inte om att skydda sig från andra människor utan att skydda sina egna prioriteringar. Jag har lätt låtit mig övertalas till saker som jag egentligen inte vill p.g.a. att jag varit konflikträdd. Eller rädd är väl att ta i, men jag har starkt ogillat det. Jag är en person som får andra att må bra och känna sig uppmuntrade och nöjda med sig själva. En styrka som kan bli en svaghet om det inte även finns plats för konfrontation. Har fått mycket genombrott genom "Single Life Workshops" när det kommer till relationer. Kan berätta mer om det en annan gång.

Det är en spännande säsong i mitt liv. En tid av förberedelse där Gud utvecklar min karaktär för att kunna bära den välsignelse som Han vill ge mig. Han vill gärna ge oss alla det, men har vi inte karaktären att klara av att bära det kommer det att krossa oss. Vet inte alls hur framtiden ser ut, men jag fokuserar på den unika säsong jag är i nu och fokuserar på det ligger framför mig i dag och att göra det så bra jag bara kan. Det är mycket skönare att leva så än att oroa sig över nästa steg. Hur väl jag förvaltar det jag har nu kommer att påverka vad som händer sen. Gud kommer att öppna och stänga de dörrar Han vill. Det enda jag vill är att vara i Hans vilja. Det är bara där jag hittar min djupaste tillfredsställelse. Jag kan inte nöja mig med "second best".

tisdag 8 november 2011

Kommande missionsresa till Filippinerna

Fick nyligen reda på att jag blivit antagen på missionsresa till Filippinerna. Jag är så grymt taggad!! Filippinerna var mitt förstahandsval och jag har upplevt att Gud lett mig att välja det alternativet. Kände en dragning till Asien (vilket jag gjort i många år) och av någon anledning stod Filippinerna ut. Resans beskrivning var precis det jag vill göra. Jag pratade med en tjej som var där i fjol och hon bad för säkert 20 pers personligen som alla blev helade från dövhet!! Helt fantastiskt. Hon fick så mycket genombrott på helande och det har bara fortsatt sen dess.

Resan leds av Kevin och Theresa Dedmon. Kevin är personen som uppfann treasure hunts och är en pionjär för den typen av evangelisation. Han är en av de mest "anointed" människor som finns på Bethel. Att åka på en resa med honom kommer att bli livsförändrande och saker och ting händer var han än drar fram. Hans fru Theresa är väldigt bra på att aktivera människor också och utmanar en att göra saker man inte trodde att man vågade. Hon är väldigt involverad i konst på Bethel. Kommer att bli en resa full av mirakler och människor som får möta Jesus! En oförglömlig resa som kommer att förändra liv, inte minst mitt eget.

Resan är dock inte den billigaste. Den kostar 2700 dollar allt som allt, vilket är mer än vad jag har. Jag kände dock att jag inte skulle låta pengar komma i vägen och att jag inte skulle tänka på kostnaden utan välja resa med "hjärtat". Om du känner i ditt hjärta att du vill bidra och hjälpa mig så att jag kan åka på resan så gå in på https://www.ibssm.org/?action=donate&target=missions&student_id=211495
Alla bidrag uppskattas och kommer att vara avgörande för om jag kan åka eller inte. Det här är ett helt nytt trossteg för mig. Det går helt emot min kultur som svensk att försöka ha kontroll på saker och ting. Jag har aldrig varit i en position där jag är helt beroende av Gud ekonomiskt. Men jag misslyckas hellre i att göra det jag upplever Han kalla mig till att göra än att inte ta någon risk alls och köra safe.
Vill du "så in" i det jag gör så skulle det verkligen uppskattas!

Har senaste veckan haft två svenska vänner som bott hos oss i vårt bönekapell - David Johansson och Daniel Wangler. Har varit grymt kul att ha dem här! De har varit på konferens på Bethel och även hakat på mig i 2nd year. Verkligen kul att få ha dem här och dela livet i Redding med dem.

Nu ska jag göra mig ordning för att åka till Missouri med Bill Johnson och en 8-10 andraårselever där Bill kommer hålla i en Healing School tillsammans med Randy Clark. En fantastisk förmån och jag ser fram emot det grymt mycket! Ska bara dra förbi Starbucks först och köpa drive-in frukost...

söndag 6 november 2011

Ministry trip till Santa Barbara över Halloween-helgen

Förra veckan var jag på ministry trip i Santa Barbara. Vi åkte dit med ett team 9 st 2:a årselever - jag, en norsk tjej, en schweizisk tjej, en amerikansk före detta ateist, en amerikansk f.d. jazzprofessor, ett ungt förlovat par och ett gift par som väntar barn. En härlig blandning människor med olika gåvor och personligheter. Resan leddes av Les Coombs som är en "Papa" på Bethel och involverad i Healing Rooms där. Fast det var mest hans intern Dave som ledde allt.

Vi bodde i ett jättefint hus hos en familj med pool, poolhus, jacuzzi. Varje dag fanns det hur mycket mat som helst, alltid varmt kaffe och te, fikabröd och allt möjligt i matväg man kunde tänka sig. Nyttig mat dessutom vilket inte är att räkna med i USA alltid. Man hann inte ens tänka tanken på att man skulle var hungrig så stod maten på bordet. Vi kände oss så välkomna där.

Vi spenderade mycket tid med församlingen Isla Vista Church. De är inte särskilt många. Kanske 30-40 pers och lokaliserade mitt i Isla Vista i college-området. Isla Vista är känt party-område och särskilt under Halloween-helgen då vi var där så blev riktigt crazy. Har aldrig varit med om något liknande. Ca 40.000 fulla college ungdomar utklädda i olika Halloween-kostymer. Det var en fest i varenda hus och hur mycket människor som helst på en enda gata som heter Del Playa. Går inte ens att beskriva. Det var det galnaste jag någonsin sett. Kolla in den här videon som en från Isla Vista Church filmade från helgen och se själv:

http://www.youtube.com/watch?v=-iL5xfo8KRw

Här finns en annan video om församlingen och det de gör:

http://vimeo.com/24588120


På fredagkvällar grillar de hamburgare och ger helt gratis till college-studenterna som är ute och festar. De har fått namnet "Jesus Burgers" av de som bor där. Eftersom det var Halloween så var vi ute både fredag och lördag kväll.
Jag älskar verkligen att vara i den miljön. Under mina tonår var jag på många fester. Även om jag själv aldrig drack så känns miljön familjär. Jag njöt verkligen av att vara där, inte minst under Halloween då det blev extra crazy. Jag var på helt rätt plats. Det fanns så många människor som hungrade efter kärlek. Många blev berörda, helade från fysisk smärta, brutna ben, fick profetiska uppmuntrande ord och tog emot Jesus mitt på i allt kaos. Det var så lätt att snacka med människor. Det fanns en öppenhet och en stark hunger. Isla Vista Church satte upp en "spiritual reading"-skylt där studenterna kunde få profetiska ord. Många stannade för att höra Gud tala in i deras liv genom vanliga kristna. Man hörde dem säga: "that was friggin sick!" när de gick därifrån.

Vid ett tillfälle kom en kille förbi utklädd till en Ghostbuster. Jag är ett grymt stor fan av filmerna så jag stoppade honom och sa att jag bara måste ta en bild med honom. Jag fick sen ett kunskapsord om att han hade smärta i knät. Det stämde så jag sa: "I can take care of that. Give me 5 seconds and your pain will go away. I will just pray. Knee be healed in Jesus name." All hans smärta försvann. Han hoppade runt och sa: "MAN! that's freaky!" Nedanför är en bild på han och mig:


Pratade en av kvällarna med en kille och några minuter in i konversationen frågar han:
"Man, are you gay?" och jag svarar:
"No. Why do you ask?"
"Cause I have never had this deep of a conversation with a male before."


Vid ett annat tillfälle pratade jag i över en timme med en kille i 20-årsåldern. Jag tappade helt tidsbegräppet. Jag bad för hans handled som han hade gjort illa och hans smärta försvann. Han utgjöt hela sitt hjärta om hur hans flickvän dött i hans armar 4 månader tidigare. De hade varit i en båtolycka och han hade kört båten. Han sa: "I never f***ing tell people this, but I can tell that you f***ing care." Han var helt förkrossad. Jag stod mest och lyssnade på hans berättelse. Blev djupt berörd av historia och av hur mycket han saknade den kvinna som älskade mest och tänkt leva resten av sitt liv med. Han stod och blåste rök i mitt ansikte under hela samtalet men jag brydde mig inte om det. Jag avskyr egentligen när folk gör det, men denna gången spelade det ingen roll. Han sa efter vi pratat: "I can't tell you how much it means to me to talk to you. I mean you stood here just listening to me all this time. Nobody has ever done that. My friends don't even understand." Vi kramades säkert 7-8 gånger under konversationen, jag bad för honom och vi bytte sen nummer med varandra.

Vi spenderade också dagarna med att profetera över olika människor som var involverade i församlingen. Säkert minst en timme varje dag. Man fick flyt på profetiska ord och jag växte så mycket i självförtroende. De profetiska ord jag får från Gud blir mer och mer detaljerade. Vi höll även i gudstjänster. Jag höll bl.a. i en "supernatural activation"-del i en av gudstjänsterna där vi talade ut kunskapsord och sen instruerade församlingen i hur enkelt det är att be för helande. Jag sa: "if nobody gets healed tonight, then don't believe a single word we said." Flera blev helade från alla möjliga besvär, bl.a. en kvinna som hade "compressed discs" blev helt helad. Flera fick för första gången se någon blev helad som de själva bad för.

Gud gjorde så mycket fantastiskt under helgen. Skulle kunna berätta så många historier. Varenda person jag bad för blev antingen helt helad eller märkte en tydlig förbättring och avsevärt mindre smärta. Varenda en. Blev så starkt berörd av det som Isla Vista Church gör. De är en stor familj och lever väldigt enkla liv utan särskilt pengar i College-området. Helt överlåtna till att förändra deras omgivning och att älska alla människor de ser och som lever där. Många av dem är hippies och surfare och lever väldigt avslappnade livsstilar. Pastorn är 30 år och de flesta andra i församlingen 19-22 år. De visade verkligen på vad kyrka ska vara:
En familj och inte en organisation
Ljus mitt i mörkret som förändrar världen runtomkring till det bättre genom Guds kärlek.

Här är lite olika bilder från veckan:

Vår ledare Les Coombs - ser ut som Kurt Russel och låter med sin raspiga röst som en hjälte från en actionfilm. Men när han pratar om identitet så sitter alla stumma och lämnar ingen oberörd.


















tisdag 25 oktober 2011

Kvalitativ tid med Gud och man-date med Toby

I fredags jag var vid bönekapellet på Bethel på eftermiddagen. Kände verkligen att jag behövde ta lite "quality time" med Gud så jag lade mig på gräset utanför kapellet i solen (det är fortfarande 25-30 grader om dagarna!).  Jag behöver verkligen ta tid bara jag och Gud. Det är extremt värdefullt. Jag har ständigt samtal med Helig Ande under dagarna och frågar Han om saker och Han säger saker till mig hela tiden. T.ex. om jag ska säga något till en person och är osäker på om det är lämpligt så kollar jag alltid med Honom först. Ibland säger Han: "nej, vänta med det." eller "inte till den personen" eller "ja gör det!". Men jag känner att jag saknat lite kvalitativ tid med Gud. För några år sen var det inte direkt något jag såg fram emot eller kände mig särskilt motiverad till. Då kändes det till stor del mer kravfyllt och som något jag borde göra. Men sen jag insåg att Gud inte kräver att jag ska umgås med Honom men blir väldigt glad när jag gör det. Precis som en kravlös vänskap med en av sina bästa vänner. Många spenderar största delen av sitt böneliv med att be om saker, men det går rätt fort att gå igenom olika böneämnen. Spenderar hellre större delen med att bara tillbe Gud eller samtala och bara hänga med Honom.

Jag lade mig i gräset utanför bönekapellet och bara njöt av Guds närvaro och pratade med Honom om alla möjliga saker. Oavsett hur jag känner mig så rinner all stress, krav, prestation och negativa tankar av mig när jag tar tid med Gud. Blir fylld av sån frid och förbehållslös kärlek. Får också helt fantastiska "revelations" genom saker Han säger. Saker jag aldrig hade kommit på själv. Om du vill växa i vishet så spendera tid med Gud och låt Han tala till dig. Kvalitativ tid med Gud är något jag känt att jag saknat senaste tiden. Det har mer varit korta stunder här och där. Precis som att jag behöver "quality time" med mina vänner här för att hålla relationerna levande så behöver jag det med Gud - den viktigaste relationen av alla. Tänk vad fantastiskt det är att ha en personlig och nära relation med Källan till allt som är gott.

Här är några bilder på hur det ser ut utanför bönekapellet. Väldigt vacker och rofylld plats.










På kvällen hade jag "man-date" med Toby. Vi har varit väldigt bra vänner sen tidigt under 1st year i fjol och vi såg direkt till att vara "intentional" med vår vänskap och att investera i den. Vi har delat livet i med och motgång. Skratt och gråt. "We do life together" som man säger. Vi ska båda vara borta mycket den närmsta tiden på olika ministry trips så fredagen var den enda tiden på länge som vi hade möjlighet att umgås. Vi gick ut för att äta middag tillsammans och vi gick till ett gäng olika restauranger, men hittade ingen som kändes bra. De flesta var alldeles för dåligt belysta och hade ingen vidare atmosfär. Det är viktigt för oss båda att det är lite stil på stället om det ska vara någon vits med att gå ut. Både jag och Toby är uppväxt med att gå ut på restauranger så vi tar inte bara vad som helst. Vi åkte tillslut till en av stans bästa restauranger som heter "Moonstone Bistro" - riktigt god mat. Det är inte ofta vi äter ute på finare restaurang, men vi ville unna oss det för en gångs skull. Mysig atmosfär och vi satt och snackade länge. Vi uppskattar båda god mat och gott vin och tycker om att prata om saker som berör hjärtat i timmar. Vi avslutade sen kvällen med bio. En grymt härlig kväll med en av mina bästa vänner.



Fick höra av Bill Johnson att någon hade sett "the Glory Cloud" på iBethel.tv och att det då hade dykt upp ett liknande moln hemma hos dem!! Grymt häftigt.

I morgon ska jag dra iväg till Santa Barbara för ministry trip under en vecka. Det ska bli en spännande resa och vi kommer att röra oss i Isla Vista som är ett av de största College och party-områdena i Santa Barbara. Det blir tydligen helt galet under Halloween-helgen och det är inte ovanligt att man ser soffor brinnande på gatorna. Typ det stuket. Crazy. Vi kommer att vara med en lokal församling för att uppmuntra och bygga upp dem och även ta del av en ministry som kallas "Jesus Burgers" - de delar ut hamburgare under fre/lör natt då alla College ungdomar partayar. Ska bli så grymt kul att åka dit. Har hört att Santa Barbara är en av de vackraste platserna i Kalifornien. Vi kommer även att åka 101 längs kustvägen för att ta oss dit och det har alltid varit en dröm att göra det. Ska tydligt vara hur vackert som helst. Kommer bli en vecka fylld av Guds kraft och fantastiska mirakler. Jag är grymt taggad!
Blir mer om det som händer i Santa Barbara i nästa blogg-uppdatering.

fredag 21 oktober 2011

Moln av guld och rök

Här är en länk till ett klipp av molnet av guld och rök som dök upp mitt under lovsången på en gudstjänst i fredags:

http://www.youtube.com/watch?v=Ts0Kz43Ewlc&feature=related

Jag var inte där personligen men min kompis Robert var där och berättar om vad han såg i det här klippet:

http://www.youtube.com/watch?v=8y_B8tJCjt0&feature=related

Många skeptiker på youtube har kommenterat att det måste varit något som sprutade in guldspån och rök genom ventilationen eller någon maskin, men igår snackade jag med Robert som var där hela tiden och molnet förflyttade sig i rummet och det fanns ingen maskin eller något annat där. Han stod mitt i det och eftersom det varade i 45 minuter så hade han sett om det var "fake". Jag tycker att det är helt fantastiskt och jag är helt mållös. En bit av himlen visade sig och jag tror bara det är början. Det är upp till dig att avgöra om du tror att det var Gud eller inte.

När någon frågade Bill Johnson om varför Gud gör såna här manifestationer svarade han bara: "I don't know. But it's pretty cool." Om vi vill ha mer av Gud så måste vi vara ok med saker vi inte förstår.

onsdag 19 oktober 2011

Gobitar från senaste veckorna, en av de starkaste dagarna på skolan och kommande ministry trips

Nu har det varit alltför längesen jag bloggade. Har varit fullt upp och mycket som hänt. Kan ge er några gobitar av det som hänt senaste tiden.

I fredags i kyrkan hände något helt obeskrivligt. Jag var inte där men jag har sett flera gånger på film vad som hände. Det var konferens och John och Carol Arnott från Toronto-rörelsen var här. Plötsligt under gudstjänsten så dyker ett moln av rök fyllt med guld upp. Helt från ingenstans. Guds närvaro gjorde sig påtaglig på ett sätt jag aldrig sett förut. Jag tror bara det här är början för ännu större manifestationer av Guds. Snart kommer vi börja se det utanför kyrkans väggar. Jag har inte klippet personligen men har delat det på min facebook-sida som länk om ni vill se. Om jag lyckas få tag på det så lägger jag upp det här.

För några veckor sedan var jag på retreat på en Ranch några timmar utanför Redding. Det var ett skönt tillfälle att få umgås med varandra i vår Revival Group och även träffa några av de som går första året. Vi hade kvällsmöten varje kväll och en av kvällarna så bad Crystal för de som var plågade av tankar och hon började be i tungor. Det visade sig att hon pratade flytande Zulu och sa: ”God pour out your Spirit on them.” Helt grymt! En av killarna i första året, Blessing, var från Sydafrika och det hade varit mycket som hade varit svårt med att komma hit. Mycket mostånd och han hade lämnat allt. Han blev så grymt uppmuntrad över att höra sitt modersmål talat av en som inte ens kan språket och inte ens vet hur det låter!! Det var bekräftelse av Gud för att han ska vara här. Är det inte intressant att hon bad att vi skulle bli fylld av Helig Ande istället för att be emot tankarna? När vi blir fylld med Guds Ande så finns det inte längre plats för det onda.

Igår hade vi en fantastisk dag i skolan. Gabe och Crystal (som är ansvariga för 2nd year) sa att vi skulle lyssna in Helig Ande till vilket rum i skolan Han sa åt oss individuellt att gå till. I varje rum fanns några ledare och sen så hade vi ministry för varandra medan ledarna tittade på. Det var utan plan och helt Ande-lett. Syftet var att bli utmanad att våga testa saker som man annars inte skulle våga och se vad som händer när Gud får fritt spelrum utan att vi planerar en massa. Någon sjöng en profetisk sång, en annan berättade om något som Gud hade lagt på sitt hjärta. Det fanns ingen agenda utan det var bara vad Gud ville göra i stunden. Det blev snart en fantastisk stund av helande mellan män och kvinnor i rummet där jag var. Vi var kanske 70-80 pers och alla kvinnor ställde sig i mitten med alla män omringade. Sen vrålade alla män det mest gutterala, primitiva vrål över alla kvinnorna. Kvinnorna grät. De sa att de aldrig hade känt sig så beskyddade. Många fler saker hände och det är svårt att beskriva det i ord. Vissa saker går inte att göra rättvisa i skrift utan måste upplevas. Det var en av de starkaste dagarna hittills i år. Sår mellan tjejer och killar läkte. Vi har ibland gjort saker som fört oss längre ifrån varandra istället för närmare varandra och vi behöver verkligen varandra. Kvinnor har något som män inte har och män har något som män inte har. Det är inte tänkt att vi ska klara oss utan varandra. En kvinna som tror på en man kan få honom att lyftas långt bortom sin egen förmåga och därför bör vi som män lyfta upp kvinnorna. Kvinnor bär på intimitet och känslighet på ett helt annat sätt och män på en stabilitet och trygghet. Det var ingenting som gällde specifika personer utan det var mer en kollektiv grej. Något skiftade den dagen och jag kan redan känna hur mycket närmare alla män och kvinnor är varandra. Vi klarar oss inte utan varandra. Önskar jag kunde göra det mer rättvisa i hur jag beskriver det, men det var så starkt och ledare som studenter grät. Män som kvinnor.

Fick nyligen reda på härom dagen att jag blivit antagen som 1 av 4 att resa med Bill Johnson nästa månad!! Kommer att flyga med honom till Springfield, Missouri där han ska hålla i en helandeskola med Randy Clark. Känner mig så grymt ärad att få den möjligheten. Wow. Ser upp till Bill på så många sätt. En verklig hjälte i tron och en av vår tids viktigaste ledare. Ser fram emot att lära från honom och se hur han gör det han gör. Kommer att åka iväg med honom i början av november.

Nästa vecka ska jag på en annan ministry trip. Ska åka till Santa Barbara där med ett team under ledning av Les Coombs. Kommer att bli helt grymt! Det kommer att bli street ministry över Halloween-helgen.

Jag valde 3 ministry trips och blev antagen på 2 av dem. Det är inte alla som får möjlighet att åka så jag känner mig väldigt glad och tacksam. Kommer att se till att blogga om båda resorna. Så mycket annat har hänt i mitt liv. Skulle kunna blogga 10 sidor om varje dag i mitt liv. Gud gör så mycket att jag knappt hinner med. Jag känner mig som världens mest välsignade människa och njuter varje sekund. Det är så fantastiskt att gå 2:a året på alla sätt och vis. Vi är verkligen som en familj efter att ha lärt känna varandra sen i fjol. Har aldrig upplevt något liknande i mitt liv. Saknar alla er vänner därhemma i Sverige!!

tisdag 27 september 2011

Profetiska ord till första årseleverna

Igår profeterade vi andraårselever över första årseleverna. Vi satt i grupper om 4 - 2 från första året och 2 från andra året - och gav dem profetiska ord några minuter var från Gud. Jag var lite nervös eftersom jag inte känner några av de som går första året, men det är ju det som är hela poängen med att profetera :)
Var verkligen lätt att höra från Gud och varenda en som jag och min partner profeterade över blev berörd. En gång fick t.o.m. jag och min partner exakt samma ord till en tjej. "Shut up! I got the exact same word!" sa min partner och slog till mig när jag gav tjejen ordet. Det som är intressant med att profetera är att man ofta, i alla fall jag, bara får ett enkelt ord eller en riktning och sen så fort jag börjar tala ut det ordet så kommer det bara mer och mer. Det är bara att mata på. Vi har fått "the mind of Christ" som kristna så jag tror inte vi ska överanalysera det vi hör utan bara lita på att det är från Gud. Då blir man förvånad över hur bra det stämmer in. Ha inställningen: "jag kommer att göra från Gud, det kommer att stämma in på ditt liv och du kommer att bli berörd" så kommer du att få se fantastiska resultat. "Man kommer så långt på ett gott självförtroende" som min gamla trumlärare sa.
Det var väldigt kul att bli profeterad över i fjol, men det var ännu roligare att profetera över första årseleverna. Uttrycket: "Det är saligare att ge än att få" stämmer verkligen. Jag tycker det är roligare att gå andra året än första (och första året var helt fantastiskt!) därför att det är roligare att vara ledare än att ledas. Många pratar om hur mycket ansvar och press det kan vara som ledare och det kan vara i vissa situationer, men i det stora hela tycker jag att det är bättre. Jag tycker det är roligare att ge in i andras liv för man får tillbaka dubbelt så mycket själv. Det låter som att det skulle vara i motsatsförhållande men det är det inte. Fokuserar man bara på sig själv så kommer man inte få särskilt mycket och man kommer att känna sig väldigt otillfredsställd i livet. Vi är skapade för relationer och för att ge till varandra av allt det vi har. Det är så enormt givande när man ser andra människor berörda, uppmuntrade och förändrade av det man gör. Det tillfredsställer en djup längtan inom oss om att vara betydelsefulla för andra människor.
Jag känner verkligen så starkt för de som går första året. De är som våra småsyskon känns det som och jag ser fram emot att få bygga upp dem, uppmuntra dem och se dem växa.

På kvällen var det Single Life Workshop. Vi pratade om vikten av att våga vara sårbar och hur viktigt det är att vara ärlig. För ärlighet tar bort skam. Man kan inte och bör inte säga precis allt man tänker hela tiden - det är inte det som menas med att vara ärlig.  Det är viktigt att man delar med sig av att vara ärlig för andras bästa och att man gör det i kärlek. Men genom att vara ärlig så kommer man varandra mycket närmare. Ärlighet bygger upp tillit hos varandra. När man försöker låtsas så skapar det väggar i ens relationer och vi får inte den närhet som vi alla längtar efter.

Nu kommer min skjuts och hämtar upp mig när som helst. Vi ska på retreat i några dagar med min revival group och några andra revival groups från första året. Ska bli jättekul att lära känna människor bättre, särskilt de som går första året.

måndag 26 september 2011

Tripp till Ashland

I lördags var vi till Ashland, Oregon för att fira min kompis Tobys födelsedag. Jag, Toby, två av hans rumskamrater Tyler och Quillan och Emannuelle, Savannah och Jasmine åkte dit. Ashland är en mysig liten stad som bara ligger drygt 2 timmar från Redding precis över gränsen till Oregon. Den har en riktigt skön småstadskänsla och ligger i en dal. Vi gick runt, drack gott kaffe (svårt att få tag på i Redding), åt lunch, blev "förföljd" av en mimare, gick på bageri och såg några löljigt begåvade gatumusikanter. Väldigt lugn och skön dag med goda vänner.











På vägen hem stannade vi i en småstad för att äta middag på Black Bear Diner. Jag var en av de sista att komma ut från restaurangen efteråt. När jag gör det står redan de andra och sjunger gamla hymner för några äldre människor. Vet inte hur det började men de ville höra dem och eftersom vi alla håller på med musik var det klart att vi sjunga för dem. När vi sjungit klart sa jag: "We really wanna bless you guys. Is there anything you need prayer for? Do you need any physical healing?" De hade olika problem - en hade problem axlarna, en ont i knät och en hade problem med musklerna och hon ville också ha bön för sin tro. Vi bad för alla samtidigt i en kort bön. Han med axelproblemet märkte ingen skillnad, hon med ont i knät kände hur all smärta försvann och hon med muskelproblemen kände sig allmänt bättre. Emmanuelle profeterade och uppmuntrade den sista kvinnan (som hade muskelvärken). Det var jätteglada efteråt. Vi hade inte planerat att åka till Ashland för att be för människor, men vi råkade bara stöta ihop med några fantastiska äldre människor och de hade behov som bara Gud kunde hjälpa dem med. Hade gärna sett att alla blev helade, men jag gläds över kvinnan som inte längre hade ont i knät. Bill brukar dessutom säga: "If you can't rejoice in a healed headache, He wont entrust you with an empty wheelchair."

Igår spelade jag på Twin View lovsångsgudstjänst. 3 timmar av konstant matade gjorde att jag har träningsvärk idag. Antingen får jag sluta att slå så hårt (svårt eftersom att de hetsar mig till det haha) eller också får jag börja öva igen om jag ska orka med det här :) Det var väldigt kul iaf. Älskar Twin Views "worship and prayer"-kvällar!

Idag ska jag äta lunch med en av Crystals interns John, sen ska vi profetera över första årselever och sen ikväll är det Single Life Workshop! Ännu en fantastisk dag väntar! :)

fredag 23 september 2011

Frihet från finansiella bekymmer och moralisk helhet

Hängde med min bästa tjejkompis Pat häromdagen på Starbucks. Hennes liv är verkligen ett sånt vittnesbörd på att Gud förser oss med det vi behöver. Blev så glad när jag fick höra vad Gud gjort i hennes liv senaste tiden! Hon sa att jag fick berätta om hennes liv här så jag tänkte att det kunde vara till uppmuntran för er alla :) Pat har haft slut pengar sen i julas men ändå lyckats ha råd med att betala hyra och fått pengar till mat. Hon har fått förlita sig på Gud från månad till månad, men Han har hela tiden försett. Från helt oväntade håll. Hon visste inte hur skulle få ihop för pengar till andra året eftersom hon inte hade några pengar och är från Sydafrika så hon kan inte jobba i USA. Men från ingenstans så betalade någon av en stor del av hennes skolavgift! Förutom det så FICK hon en bil i gåva av en kompis som ville investera i hennes liv. Och det slutar inte med det. Hon skulle vara husvakt åt ett pensionerat par för några dagar sedan och när hon träffar dem första gången så erbjuder dem henne från ingenstans att bo hos dem GRATIS så länge hon vill. Helt perfekt eftersom hon inte hade någonstans att bo. Hon får t.o.m. äta hur mycket hon vill av deras mat! De hade ingen aning om hennes situation, men de hade bara upplevt att Gud sa att de skulle erbjuda henne en plats att bo! Helt fantastiskt!!  Följ bara Guds röst och oroa er inte det minsta för pengar. Är det Hans vilja så kommer Han att förse. Det har Han gjort med mig. Härom dagen fick jag 5000 kr av några vänner helt från ingenstans bara för att de ville välsigna och investera i mig! Wow! Jag säger inte att det är fel att be folk om hjälp eller att erbjuda dem att donera till något i ditt liv som du vill göra. Tvärtom. Men oroa dig inte utan gör det du kan och låt Gud sköta resten. Jag inser mer och mer hur fria vi kan vara med att fatta beslut där vi inte tänker på pengar utan bara följer Hans röst. I Matteus 6:25 står det: "Därför säger jag: Oroa er inte för pengar till mat och dryck och för kläder att ha på kroppen. Livet är mer än att äta och dricka, och en människa betyder mer än kläderna hon har på sig." - antingen är det den verklighet vi lever i eller också är det inte det. Handlar bara om vem vi lägger vår tillit till. Det blir svårt för Gud att välsigna oss ekonomiskt om vi inte ens sätter vår tillit till Honom. Jag har en vän som sa att han hade märkt att när han var "off" och inte gjorde det Gud ville så slutade pengarna komma in, men när Han följde Gud så löste det sig. Han sa: "all I can say is that when you're in the middle of God's will it always works out." Tänkt vilken frihet vi kan leva i utan att behöva bekymra oss över sånt!

Senaste dagarna har jag verkligen upplevt Guds närvaro så starkt. Fick profeterat att det här skulle bli ett år av "mer av Guds närvaro" och hittills har det verkligen stämt. I tisdags kväll skulle jag gå och säga godnatt till några av min rumskamrater. De låg utslagna på golvet av Helige Andes närvaro och det tog inte lång tid innan jag hamnade där själv. Helt fantastiskt var det och vi skrattade och njöt i över en timme. Dagen efter så var det samma sak under lovsångspasset. Blev så sjukt whacked och jag och några kompisar hamnade i en liten hög på golvet efter ett tag hehe. Inte för att jag mäter Guds närvaro i om man faller ihop eller inte, men ibland blir det helt enkelt för mycket för att man ska kunna stå upprätt.

Onsdagen var en väldigt bra dag men också väldigt utmattande rent känslomässigt. Vi hade "family time" och några av ledarna berättade om sitt förflutna och saker de kämpat med och snedsteg de gjort. Tänker inte gå in något djupare på det, för det kändes som att det vara bara för de som var där, dvs. 2:a årselever. Oss som familj. Var en väldigt viktig och kraftfull stund för många. Väldigt jobbigt, men mångas sår blev helade. Önskar jag kunde dela det med er, men vissa saker går inte att uttrycka i skrift. Det är helt enkelt för starkt för att göras rättvisa på det sättet. Det var ett genombrott för många människor och jag tror inte det fanns många i rummet som inte grät. Det är så viktigt att ta itu med sitt förflutna och "junk" i ens liv. Jag insåg att det fanns en sak jag borde göra som jag bordet ha gjort för många många år sen men inte gjort, så jag tog tu i med det. Vi är kallade till en så mycket högre standard och så mycket mer frihet i våra liv som kristna. Så många väckelser har dött ut p.g.a. moraliska snedsteg. Kraft är extremt viktigt i en kristens liv, men karaktär är minst lika viktigt. Hur många kristna har inte kallats hycklare för att de säger en sak och sen gör en annan? Hur du lever ditt liv är det absolut kraftfullaste vittnesbördet du har.

I morgon fyller min kompis Toby 25 så vi är ett gäng som ska åka till Ashland, Oregon över dagen och ha en riktigt skön dag tillsammans. Blir kul!

tisdag 20 september 2011

"Familjekväll" och Single Life Workshops

I lördags bjöd jag och min vän Toby våra tjejkompisar Emmanuelle, Sarah, Savannah och Cherisse på middag i deras hus där de bor. Jag och Toby klädde oss i svartvitt och tjejerna hade gjort sig vackra och klätt upp sig i klänningar. Wow, det var verkligen så vackra, som alltid. De här tjejerna betyder så mycket för oss och är som våra lillasystrar som vi bara älskar av hela våra hjärtan. Vi ville välsigna dem med god mat för att visa hur fantastiska de är och vad deras vänskap betyder för oss. Vi har varit vänner sen tidigt förra året och kommit varandra nära som familj.
Jag och Toby lagade fransk gourmetmat och sen satte vi oss allihop ute på deras altan med tända ljus och kuddar. Vi satt och pratade om våra liv och njöt av varandras sällskap. En magisk kväll som jag aldrig kommer att glömma. Jag har verkligen förstått det senaste året hur underbart det är att ha människor som man är familj med och som man kan dela livet tillsammans med alla dess "ups and downs". Det är kyrka för mig.











För ungefär en vecka sedan funderade jag på att skriva upp mig något som heter "Single Life Workshops". Hade hört mycket bra om det och eftersom relationer är en av mina största passioner om in den största så kände jag att jag skulle vilja vara involverad. Jag kände dock att jag skulle vilja vara med och leda på något sätt eftersom jag har ett sånt hjärta för det. Men samtidigt vet inte de som håller i det om vem jag är så kände att jag först borde delta innan jag kan vara involverad som ledare.  Skickade ett mail en dag efter ansökan gått ut (och de här grupperna bli fulla direkt) och hoppades på det bästa. Dagen efter ringer en kvinna som är ansvarig för hela workshoppen. Hon frågade några korta frågor och undrade sen om jag skulle vilja vara med och leda en av grupperna!! Helt från ingenstans! Blev så grymt glad! Jag är ju mr. Relationship haha!! Det vet alla som känner mig :) Jag hade inte ens sagt att jag ville leda men det visste Gud och Han ger oss vårt hjärtas önskan! Det var verkligen tydligt att det var från Gud eftersom de bara hade en plats ledig och det var för en manlig ledare. "This spot is screaming your name" sa kvinnan jag pratade med, trots att hon inte kände mig. Tack Gud för människor som följer den Helige Anden!
Så igår var första kvällen av "Single Life Workshops". 350 pers deltar från Bethel och en annan kyrka som heter The Stirring och man är uppdelade i smågrupper med 8 i varje med både tjejer och killar. Jag och en annan tjej är ledare för vår grupp. Man träffas varje måndag kl. 19-21.30 under 18 veckor.  Syftet är inte att hitta någon att gå ut med utan att lära sig om relationer, att män och kvinnor lära sig förstå varandra, att våga vara sårbar m.m. Det är allt från att förbereda sig för äktenskap till hur man har hälsosamma vänskapsrelationer till sexualitet. Man får även "läxor" varje vecka som har något att göra med relationer på ett praktiskt sätt. Första läxan var att man skulle ta telefonnumret till den som satt till höger och sen att ringa den personen någon gång under veckan och berätta om en "low point" och "high point" från veckan.

Jag är så grymt taggad på Single Life och att få växa tillsammans med människorna i min grupp och lära mig mer om att "do relationships well". Det är nog bland det viktigaste man kan lära sig i livet och min passion är så starkt brinnande på det här området. Jag bara satt där inne och stornjöt och kände att: "det här är jag skapt för".