onsdag 23 mars 2011

Livsförvandlande missionsresa till L.A. - del 1

Sent i söndags kom jag hem från en missionsresa till L.A. som vi hade med skolan. Alla åker på en missionsresa och man har möjlighet att åka runt hela världen - Afrika, Sydamerika, Centralamerika, Australien, Asien etc. Jag valde att åka till L.A. eftersom jag kände mig dragen dit av Gud. Hade aldrig kunnat föreställa mig vilken fantastisk resa det skulle bli!! Det förändrade mitt liv på så många sätt!! Har hört att missionsresorna är det viktigaste på året för de flesta elever och att det är en tid av stort genombrott. Hade väl inte riktigt förstått innebörden av det, men nu gör jag verkligen det. Det finns väldigt mycket att skriva om så det kommer nog att bli flera blogginlägg.

Vi åkte med bilar ned till L.A. tidigt fredag den 11 mars. Ledare på resan var Joanna Finchum (som är min lovsångspastor och en väldigt kär vän till mig) och Ben Church. Ben förändrade verkligen mitt liv. Han slutar aldrig leta efter människor att välsigna och han gör det på ett sånt naturligt sätt och alla människor känner sig verkligen sedda och älskade av honom. Har varit med om kristna där det blir "awkward" när de går fram till främlingar på gatorna, men det blir det aldrig med honom. Det finns såklart många andra som gör det på ett väldigt bra och naturligt sätt. Det har jag verkligen sett, men Bens avsaknad av rädsla och ivrighet att ge människor kärlek påverkad mig starkt. Han slutar aldrig oavsett var vi är och är alltid öppen för vad Gud vill göra dygnet runt. På vägen till L.A. stannade vi t.ex. på en bensinmack och Ben fick ett kunskapens ord (när Gud ger information som man inte kan veta) om att en kvinna hade ont i benen. Han gick fram till henne och sa bara: "det här låter kanske lite konstigt, men du råkar inte ha ont i benen?". Det visade sig att hon hade det och att hon hade en sjukdom som gjorde att hon hade problem i sina ben. Ben bad en kort bön för henne och hon började känna hur det kittlade i benen! Det är ofta ett tecken på att Gud håller på att hela! Vi kunde dock inte verifiera om hon blev helad eftersom vi var tvungen att åka vidare, men jag tror att hon blev det! Detta skulle bara bli starten på många möten med människor. De hände fantastiska saker på resan!

När man tänker på missionsresa så tror jag många människor tror att det handlar om att man ska åka runt och konvertera människor. Det var inte alls vad vi gjorde. Prioritet nr. 1 var att älska människor. Ibland betyder det att be för ett helande, en annan gång att profetera över någon och ta fram det goda som finns hos dem, eller att bara uppmuntra någon och tala om hur mycket Gud älskar dem eller finnas där som ett lyssnande öra. Allt handlar om vad personen behöver för det är ju för deras skull vi finns där. Om en person är öppen för det så kan man erbjuda dem att ta emot Jesus eftersom det kommer att förändra deras liv! Men ingenting tvingas på någon utan det är frivilligt. Om någon inte vill bli besvärad så tackar man bara och går vidare. Det finns ingen agenda att "sälja något" eller värva någon och jag är definitivt inte intresserad att övertala någon till att komma till tro på Jesus. Det måste komma från dem själv och jag vill hellre att de får möta Gud själva och ha sin egen personliga upplevelse av Honom. Det är ju det det handlar om! Ett sätt är ju t.ex. helande eftersom man inte kan förklara bort det. Har någon ett brutet ben och sen efter att någon ber en bön så blir de helade så får man bevis på att Gud finns. Den personen blir mött av den Gud som de inte trodde på. Vilket är kraftigare än något argument som jag någonsin skulle kunna komma på i en diskussion.

Det finns mycket mer att skriva om och det hände många fantastiska helanden, människor som kom till tro, blev fria, uppmuntrade, tröstade och mycket mer. Kommer att skriva mer om det i nästa blogginlägg så håll utkik efter det! Det finns så många fantastiska saker som hände som jag vill berätta om! Nu måste jag dra till skolan.

söndag 6 mars 2011

Tripp till akuten

Hej igen! Nu har det varit ett bra tag sedan jag skrivit på denna blogg. Det är inte för att det inte funnits grejer att skriva om, men av flera olika anledningar har jag inte gjort det. Och redan från början bestämde jag också att bloggen inte skulle vara någon press på mig utan bara när jag själv ville det. Just nu är jag bara hemma och vilar så då tänkte jag att jag skulle skriva ett inlägg om det som hänt senaste tiden.

I tisdags (1:a mars) vaknade jag upp med feber. Jag tänkte inte att det var något särskilt utan bara att jag skulle vara tvungen att vara hemma från skolan och vila. Framåt lunchtid började jag få ont i min urinblåsa och det blev svårt för mig att tömma den eftersom det gjorde väldigt ont. Jag åkte och köpte medicin på Walmart som ska fungera som smärtlindring för urinvägsinfektion vilket jag misstänkte att det var. Det hjälpte dock inte alls och smärtan blev bara värre och värre. Tillslut var smärtan så intensiv att jag hyperventilerade och hade så ont att jag inte visste vad jag skulle göra. Vid 16-tiden skjutsade min rumskamrat iväg mig till akuten. De fick tömma min blåsa på över en liter vätska som jag inte hade kunnat få ut -  ett smärtsamt och obehagligt ingrepp vet ni som varit med om det. När de gjorde det gick smärtan över. Det visade sig att jag hade en infektion i urinvägarna så jag fick antibiotika mot det. Däremot kunde de inte förstå varför jag inte kunnat få ut vätskan i min blåsa så de rådde mig att uppsöka en urolog för att ta reda på vad problemet skulle vara. "25-åringar brukar inte ha dessa typer av problem" sa de. Av den anledningen rådde de mig att jag skulle behålla katetern. Har sedan dess varit hemma och vilat. Har känt mig väldigt svag och inte orkat göra något annat än att ligga i sängen. Efter 2-3 dagar försvann dock smärtan helt. Sån tur var har jag fantastiska vänner som kommit hit med mat, hållit mig sällskap, bett för mig och piggat upp mig på alla möjliga sätt.

I förrgår hände dock något väldigt häftigt!
Jag åkte tillbaka till sjukhuset nu i fredags eftersom jag fortfarande inte kände mig bra och min antibiotika var slut. Fick sitta flera timmar inne på sjukhuset och vänta. De tog blodprover och försökte få tag på urologen som skulle avgöra om jag skulle få ta ut katetern. Det hade jag hoppats på då det är obehagligt och ibland gör ont att ha den. Det blir svårt att röra sig och att sova. Min kompis som hade följt mig dit var tvungen att åka efter några timmar så jag var kvar där själv. Gick efter ett tag på toa för att dricka vatten. Kände mig allmänt svag och yr i huvudet när jag gick tillbaka mot sjukhusbritsen. På väg tillbaka frågade en kvinna hur det var med mig. Hon var där med sin syster som var där som patient. Jag berättade att jag kände mig ganska vissen och vi pratade ett tag. Jag frågade hennes syster (som låg på sjukhusbritsen) varför hon var där. Hon sa att hennes käke var låst och att hon hade smärta i vänstra örat och att hon hade ont i det. Jag sa till henne: "det här kanske låter lite konstigt men skulle jag kunna få be för dig?". "Go for it" sa hon så jag lade min hand på henne och befallde hennes öra och käke att bli helad i Jesu namn. Jag frågade sen om hon kände något. "Ja" sa hon. "Vad kände du?" frågade jag. "Jag kan röra min käke. Konstigt, det kunde jag inte förut." Hennes syster frågade mig om jag var någon typ av mirakelman och vilken religion jag kom från. Jag sa att jag trodde på Jesus och genom Honom kan man bli helad. Pratade en stund till med dem och frågade sen kvinnan om hon var 100% helad. Hon verkade osäker så erbjöd mig att be för henne igen. "Kan du göra det?" sa hon och jag svarade att jag kunde be hur många gånger hon ville. Jag bad för henne igen och frågade hur det kändes. Hon sa att svullnaden var helt borta och att hon inte kände någon smärta i örat längre och hennes käke kändes helt bra!! Hon kunde inte stoppa in fingret i örat innan jag bad och nu kunde hon plötsligt det. Hennes syster var förvånad och sa: "sådär kunde du ju inte göra tidigare!". Yay Jesus!! Blev verkligen glad! Framför allt blev hon glad och förvånad minst sagt! Hon gick från att ha ett sammanbitet ansiktsuttryck till att skina upp som en sol! Hennes syster frågade om jag kunde be för henne också. Hon hade tydligen förlorat sin man för ett antal år sen och hon hade försökt ta livet av sig 4 gånger. Jag bad för henne och uppmuntrade henne i hur värdefull hon var och hur nöjd Gud var med henne och vad jag såg i vad hon betydde för människorna runt omkring henne. Vi hade ett väldigt trevligt samtal och de var väldigt glada och åkte strax hem därifrån så snart sjuksystern kom tillbaka.

Är det inte häftigt? Här åker jag till sjukhuset och medan jag väntar på behandling använder Jesus mig för att hela en av patienterna där! Ett riktig slag i ansiktet på djävulen. Det roliga var att anledningen till att jag började prata med dem var för att en av dem frågade hur det var med mig eftersom jag nog såg rätt så svag ut. Men Jesus kan använda alla dåliga omständigheter till att göra någonting gott! Varför inte skicka hem en patient medan man själv väntar på att få vård? :)

Just nu är jag bara hemma och vilar mig. Börjar sakta få tillbaka min energi så vi får se om jag orkar gå till skolan något i veckan. Det är lite besvärligt med katetern dock som jag fortfarande har kvar. Urologen tyckte inte det var en bra idé att jag tog ut den innan jag träffat honom. Har fått tid hos honom på torsdag så vi får hoppas att det inte är något allvarligt. Jag är dock inte orolig. Jag är bara glad att jag har försäkring annars hade detta blivit väldigt dyrt. USA har världens dyraste sjukvård. Om jag ska jämföra Sveriges och USAs sjukvård så kan jag hittills säga att jag föredrar svensk. Den amerikanska sjukvården är absolut bra, men jag tycker att de har lite märkliga "standard procedures" och åsikter om saker och ting. T.ex. förespråkar de omskärelse och mer än hälften av alla amerikanska män är omskurna. Har dock hört att de siffrorna är på väg ned.

Be gärna att jag ska bli helt frisk! Min missionsresa till L.A. är nu på fredag och jag är så grymt taggad på den! Vill absolut inte missa det och det tänker jag inte heller!