Hej igen! Nu har det varit ett bra tag sedan jag skrivit på denna blogg. Det är inte för att det inte funnits grejer att skriva om, men av flera olika anledningar har jag inte gjort det. Och redan från början bestämde jag också att bloggen inte skulle vara någon press på mig utan bara när jag själv ville det. Just nu är jag bara hemma och vilar så då tänkte jag att jag skulle skriva ett inlägg om det som hänt senaste tiden.
I tisdags (1:a mars) vaknade jag upp med feber. Jag tänkte inte att det var något särskilt utan bara att jag skulle vara tvungen att vara hemma från skolan och vila. Framåt lunchtid började jag få ont i min urinblåsa och det blev svårt för mig att tömma den eftersom det gjorde väldigt ont. Jag åkte och köpte medicin på Walmart som ska fungera som smärtlindring för urinvägsinfektion vilket jag misstänkte att det var. Det hjälpte dock inte alls och smärtan blev bara värre och värre. Tillslut var smärtan så intensiv att jag hyperventilerade och hade så ont att jag inte visste vad jag skulle göra. Vid 16-tiden skjutsade min rumskamrat iväg mig till akuten. De fick tömma min blåsa på över en liter vätska som jag inte hade kunnat få ut - ett smärtsamt och obehagligt ingrepp vet ni som varit med om det. När de gjorde det gick smärtan över. Det visade sig att jag hade en infektion i urinvägarna så jag fick antibiotika mot det. Däremot kunde de inte förstå varför jag inte kunnat få ut vätskan i min blåsa så de rådde mig att uppsöka en urolog för att ta reda på vad problemet skulle vara. "25-åringar brukar inte ha dessa typer av problem" sa de. Av den anledningen rådde de mig att jag skulle behålla katetern. Har sedan dess varit hemma och vilat. Har känt mig väldigt svag och inte orkat göra något annat än att ligga i sängen. Efter 2-3 dagar försvann dock smärtan helt. Sån tur var har jag fantastiska vänner som kommit hit med mat, hållit mig sällskap, bett för mig och piggat upp mig på alla möjliga sätt.
I förrgår hände dock något väldigt häftigt!
Jag åkte tillbaka till sjukhuset nu i fredags eftersom jag fortfarande inte kände mig bra och min antibiotika var slut. Fick sitta flera timmar inne på sjukhuset och vänta. De tog blodprover och försökte få tag på urologen som skulle avgöra om jag skulle få ta ut katetern. Det hade jag hoppats på då det är obehagligt och ibland gör ont att ha den. Det blir svårt att röra sig och att sova. Min kompis som hade följt mig dit var tvungen att åka efter några timmar så jag var kvar där själv. Gick efter ett tag på toa för att dricka vatten. Kände mig allmänt svag och yr i huvudet när jag gick tillbaka mot sjukhusbritsen. På väg tillbaka frågade en kvinna hur det var med mig. Hon var där med sin syster som var där som patient. Jag berättade att jag kände mig ganska vissen och vi pratade ett tag. Jag frågade hennes syster (som låg på sjukhusbritsen) varför hon var där. Hon sa att hennes käke var låst och att hon hade smärta i vänstra örat och att hon hade ont i det. Jag sa till henne: "det här kanske låter lite konstigt men skulle jag kunna få be för dig?". "Go for it" sa hon så jag lade min hand på henne och befallde hennes öra och käke att bli helad i Jesu namn. Jag frågade sen om hon kände något. "Ja" sa hon. "Vad kände du?" frågade jag. "Jag kan röra min käke. Konstigt, det kunde jag inte förut." Hennes syster frågade mig om jag var någon typ av mirakelman och vilken religion jag kom från. Jag sa att jag trodde på Jesus och genom Honom kan man bli helad. Pratade en stund till med dem och frågade sen kvinnan om hon var 100% helad. Hon verkade osäker så erbjöd mig att be för henne igen. "Kan du göra det?" sa hon och jag svarade att jag kunde be hur många gånger hon ville. Jag bad för henne igen och frågade hur det kändes. Hon sa att svullnaden var helt borta och att hon inte kände någon smärta i örat längre och hennes käke kändes helt bra!! Hon kunde inte stoppa in fingret i örat innan jag bad och nu kunde hon plötsligt det. Hennes syster var förvånad och sa: "sådär kunde du ju inte göra tidigare!". Yay Jesus!! Blev verkligen glad! Framför allt blev hon glad och förvånad minst sagt! Hon gick från att ha ett sammanbitet ansiktsuttryck till att skina upp som en sol! Hennes syster frågade om jag kunde be för henne också. Hon hade tydligen förlorat sin man för ett antal år sen och hon hade försökt ta livet av sig 4 gånger. Jag bad för henne och uppmuntrade henne i hur värdefull hon var och hur nöjd Gud var med henne och vad jag såg i vad hon betydde för människorna runt omkring henne. Vi hade ett väldigt trevligt samtal och de var väldigt glada och åkte strax hem därifrån så snart sjuksystern kom tillbaka.
Är det inte häftigt? Här åker jag till sjukhuset och medan jag väntar på behandling använder Jesus mig för att hela en av patienterna där! Ett riktig slag i ansiktet på djävulen. Det roliga var att anledningen till att jag började prata med dem var för att en av dem frågade hur det var med mig eftersom jag nog såg rätt så svag ut. Men Jesus kan använda alla dåliga omständigheter till att göra någonting gott! Varför inte skicka hem en patient medan man själv väntar på att få vård? :)
Just nu är jag bara hemma och vilar mig. Börjar sakta få tillbaka min energi så vi får se om jag orkar gå till skolan något i veckan. Det är lite besvärligt med katetern dock som jag fortfarande har kvar. Urologen tyckte inte det var en bra idé att jag tog ut den innan jag träffat honom. Har fått tid hos honom på torsdag så vi får hoppas att det inte är något allvarligt. Jag är dock inte orolig. Jag är bara glad att jag har försäkring annars hade detta blivit väldigt dyrt. USA har världens dyraste sjukvård. Om jag ska jämföra Sveriges och USAs sjukvård så kan jag hittills säga att jag föredrar svensk. Den amerikanska sjukvården är absolut bra, men jag tycker att de har lite märkliga "standard procedures" och åsikter om saker och ting. T.ex. förespråkar de omskärelse och mer än hälften av alla amerikanska män är omskurna. Har dock hört att de siffrorna är på väg ned.
Be gärna att jag ska bli helt frisk! Min missionsresa till L.A. är nu på fredag och jag är så grymt taggad på den! Vill absolut inte missa det och det tänker jag inte heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar