måndag 14 maj 2012

Missionsresa till Filippinerna, sista delen

Här kommer sista inlägget om min missionsresa till Filippinerna. Ber om ursäkt för dröjsmålet. Har varit fullt upp i skolan med skolavslutning och allt såhär sista veckorna!

Platsen där allt började

En av de sista kvällarna i Los Banõs åkte vi med Pastor Paul, hans familj och några av de andra pastorerna till en plats som betydde mycket för dem. Vi åkte till ett bibliotek vid ett universitet där Paul studerat för 20 år sen.  Han hade gått upp och bett mellan 5:30 - 7:30 varje dag i 4 års tid för väckelse. Pastor Paul berättade hur han stått på sina knän på stengrusplattorna och hans knän hade börjat blöda av alla timmars knäböjande. Men det hade inte stoppat honom. Människor hade kommit till tro, Helige Ande hade fallit över dem stark och vissa hade börjat tala i tungor. De som hade startats där har nu spritt sig över Filippinerna och runt om i Asien. Frukten av deras hängivelse har varit helt fantastisk. När några få människor helt ger sitt liv till Jesus och att se väckelse komma så får det inte bara frukt, utan det förändrar historien.
Vi hade en lång stund där tillsammans där allt började för dem då vi bara lät Gud komma. Pastorerna grät kraftigt för platsen hade betytt så mycket för dem. Det var en väldigt speciell och kraftfull stund vi hade tillsammans.

Sista gudstjänsten

På morgonen hade vi gudstjänst med Pastor Paul och hans familj. Jag och en tjej som heter Jamie och hade hand om barnen - typ 50 st. De fick göra teckningar om hur det skulle se ut i deras stad när den var helt transformerad av Gud. Så kul och intressant att se vad barnen ritade och vad deras tankar är om det. De har ofta bättre koll än vad vi vuxna har. Sen fick de göra words of knowledge för helanden och vi gjorde också ballongsvärd och kronor och krönte tjejerna med en princesskrona och dubbade killarna med svärd.
Vi tog sen barnen med oss och de fick dela med sig av sina words of knowledge för resten av församlingen. Sen fick de som hade de specifika problem komma fram till förbön och barnen bad för dem. Jag hade en 8-årig tjej som jag hjälpte. Hon bad bl.a. för en äldre man som hade svårt att se bra. Det var suddigt. Hans vänstra öga blev helt bra och hans högra blev bättre! Hon var en sån duktig tjej och jag var som en stolt "far" :)

















Lunch efter kyrkan



Helanden på Köpcentrumet

Sista dagen spenderade vi på ett spa (igen hehe) för att vila upp oss. Sen åkte vi till ett köpcentrum för att shoppa. Jag hade inget särskilt jag skulle köpa så jag hängde mest med mina andra teammedlemmar och gick runt till olika affärer med dem. Precis när jag förbi ett juice-stånd så fick jag plötsligt huvudvärk. Jag får nästan aldrig huvudvärk så jag förstod att det var ett kunskapsord. Jag började fråga de som fanns runtomkring om de hade ont i huvudet, men ingen hade det av de jag frågade. Jag stötte sen på en kvinna i 65-årsåldern. Hon hade inte heller ont i huvudet, men hon hade en cysta precis under revbenen. Jag fick känna på den och det var som en bulle där. Jag och min kompis Jamie bad för henne, men ingenting hände. Eftersom jag stött på cystor 2 gånger under resan till Filippinerna och de båda de gångerna handlade om oförlåtelse tänkte jag att kanske det var det som var problemet. Jag frågade henne frågor om hennes familj och vänner men det verkade inte som att hon bar på bitterhet. Då slog det mig: "hon behöver bara kärlek." Jag och min kompis visade henne bara kärlek ("we loved on her" som vi brukar säga ) och talade gott in i henne. Guds närvaro var med i vårt samtal. Efteråt sa hon:
"I'm so blessed. Thank you 'happy Christian'."
Hon märkte sen att hennes cysta försvunnit!
"Look! It's gone!" sa hon och tog min hand så att jag kunde känna och jag kände ingen cysta den här gången! Vem vet vad som gjorde att hon blev helad. Kanske var det bönen, men jag vill tro att det var den kärlek vi visade henne. Kärlek är det starkaste vapen Gud har gett oss - "störst av allt är kärleken". T.o.m. större än tro och hopp! Det är alltså viktigare att visa en människa kärlek som lider av ett problem än att man ska ha stark tro på ett helande kommer att ske. Tro är väldigt stort, men kärlek är större. Helande sitter inte i bönen, utan i Guds närvaro. När Hans närvaro kommer så blir människor helande. Kom att tänka på vad en av pastorerna, Les Coombs, som jobbar på "healing rooms" på Bethel har sagt:
"If all the people that came to the healing rooms would have had a father and mother who loved them half of them wouldn't need to be there."
Sen gick jag tillbaka till juice-ståndet där jag börjat få huvudvärk och frågade om någon av dem hade ont i huvudet. En av tjejerna som jobbade där hade det. Jag och Jamie bad för henne och hon blev helt huvudvärksfri. Vi frågade om hennes kompis behövde helande från något och hon hade problem i axlarna. Hon var först lite försiktig men hennes kompis som just blivit helade insisterade på att hon skulle låta oss be för henne. Vi bad för henne och all hennes smärta försvann. Gillar egentligen när såna saker händer mest av allt. När man bara är ute och handlar och det inte direkt är "ministry time". Det är då man vet att det blivit en livsstil.

Ni har fått se glimtarna av en fantastiskt missionsresa. Har delat med mig med några av höjdpunkterna, men det finns en massa andra historier att berätta. Gick inte ens att hålla koll på allt som hände för det var helt non-stop det Gud gjorde. Ser fram emot att se vad Gud kommer att göra i Filippinerna framöver. Det kommer att skaka om hela världen. Tack återigen alla ni som gjorde den här resan möjlig!!!




Sista lunchen med teamet

Bromance

Några vänner på flygplatsen i Manila

söndag 22 april 2012

Missionsresa till Filippinerna, Del 5 - Besök på sjukhus och hos borgmästaren

Torsdag (29/3)

På förmiddagen åkte vi till ett barnhem i Los Banõs. Vi gjorde vårt drama, ballongdjur, ansiktsmålningar och bara lekte med barnen. Alla barnen fick även varsitt kort med ett personligt profetiskt ord. Det värmde verkligen mitt hjärta att vara där. Kändes så bra att få ge barnen kärlek. Det kändes även särskilt viktigt att vara där som man. De flesta som jobbar på barnhemmet (och barnhem överlag) var kvinnor så de får inte alltid tillfälle att interagera och få ta emot kärlek av vuxna män lika mycket. De behöver ju båda.








Vi gick även runt bl.a. några fattiga kvarter och gjorde konst och bad för de som bodde där. Jag och en av mina kompisar såg bl.a. en man bli helad från ryggvärk och min kompis sjöng en profetisk sång för dem som verkligen välsignade dem.

2-timmars helkroppsmassage

Sen var det dags för oss att vila lite. På eftermiddagen hade våra filippinska vänner bokat en massage för oss. Det var ingen massage som helst utan det råkade vara Leif Hetlands (berömd predikant) favoritställe av alla i hela världen! Och han har tydligen varit på 100-tals massageställen under sina resor. Vi fick alla en helkroppsmassage på 2 timmar! Det var helt klart den bästa massage jag någonsin fått. Hade eget rum med dämpad belysning och instrumental lovsångsmusik som spelades i bakgrunden. Hur grymt som helst! Var skönt att få ett break och bara få ta emot efter att ha gett ut så mycket under den senaste veckan.

En del av teamet i väntan på vår massage


Fredag (30/3)

Helande på sjukhus

På fredagsmorgonen drog vi iväg till ett av sjukhusen i Los Banõs. Ledarna i kyrkorna har goda kontakter med de som jobbar där så vi var tillåtna att komma dit för att välsigna människor. Det såg ut som att cirkusen hade kommit dit när vi anlände med alla ballongdjur i högsta hugg haha!
Vi delade sen upp oss i grupper om 2-3 st och med tolkar. Jag gick tillsammans med Estella som var en kvinna i vårt team från Filippinerna så hon kunde tolka åt mig. Jag och hon gick till en avdelning för kvinnor som precis fött barn och återhämtade sig från det. Det var helt fullt i avdelningen och vissa av dem delade säng med varandra för att det inte fanns nog med plats. Vi träffade på 2 kvinnor som förlorat sina barn genom missfall. Vi tröstade dem och bad med dem. En av kvinnorna hade smärta så vi bad för henne och hennes smärta försvann. Jag gav henne ett ballongsvärd som en profetisk symbol av den styrka som Gud gav henne. Lite corny men det kändes rätt. Jag och Estella bad för 6 andra kvinnor som hade smärtor från kejsarsnitt och annat genom deras förlossning. Varenda en vid bad för kände hur deras smärta försvann. En av dem sa:
”Do you want to know the truth? My pain is gone.” En av kvinnorna kände sig yr i huvudet och när vi bad satte hon sig upp och kände sig mycket bättre. Hennes huvud snurrade inte längre. Några av kvinnorna vi bad för låg ned och var helt utslagna men efter att deras smärta försvann började de gå runt i salen. Vi kom sen fram till en kvinna med en cysta på nederdelen av magen vid äggstockarna. Vi bad för henne men inget hände. Jag kände att det var en fråga om oförlåtelse så jag bad Estella fråga henne på filipino om det stämde. Det visade sig att det var en kusin till henne hon behövde förlåta. Hon sa först att hon inte ville förlåta men jag insisterade bestämt men vänligt:
”Du måste förlåta henne. Annars blir du inte fri. Det handlar om dig, inte om henne.” Hon gick med på det. Estella ledde henne i en förlåtelsebön och efter det sa hon att hon kände sig fri och hon inte hade ont längre. Alltid viktigt att gå till roten av ett problem. Är det emotionellt eller andliga orsaker till ens smärta så måste man ta itu med de orsakerna, annars kommer problemet inte att lösas lånsiktigt.
Det var även en massa andra helanden som skedde i de andra grupperna. Har inte ens koll på allt som hände. Bl.a. så stötte en av de andra grupperna på en man som skurit sig i handen rejält för en vecka sen och tappat förmågan att röra handen och hade en smärtnivå på 10 på en skala 1-10. Efter att de bad fick han tillbaka sin rörlighet i handen och all smärta försvann!!

En av våra ledare, Erik

Cirkusen har anlänt


Besök hos borgmästaren

Sen drog vi till regeringsbyggnaden i stan där vi skulle träffa borgmästaren. Vi hade bokat träff med honom. Han hade varit väldigt upptagen så det hade tagit oss några dagar innan vi kunde få tid. När vi kom dit satte vi oss med hela teamet (på ca 15 pers) och väntade på några stolar utanför hans kontor där de som jobbade hade sina kontorsbås. Vi hade borgmästarens personliga assistent som hjälpte oss. En av pastorerna från Los Banõs, pastor Ariel, var med oss och eftersom vi bara satt där och vänade annonserade han till alla de som jobbade i kontoren:
”Hey guys! We are a team of people that have seen many people get healed so if any of you need healing we would love to pray for you.” Någon hade ett word of knowledge för ”back pain” och det visade sig att det var borgmästarens assistent som hade ont där och även i hans axlar. Några av oss bad för honom medan alla de andra som jobbade i kontoren tittade på. Han blev helad och sen brakade lös. Vi gick runt i de olika båsen och bad för alla som behövde. Säkert 10-15 pers blev helade! Det var helt fantastiskt! Som i en film. En av de coolaste grejerna jag varit med om.

Här är en kort video från episoden:


Sen gick vi in till borgmästarens kontor. Där stötte vi på hans son (som förmodligen ska ta över efter borgmästaren). Han skulle egentligen inte ha varit där med p.g.a. av ett gäng sammanträffanden stötta vi ihop med honom. Han frågade. ”who are you and what can I do for you?” Vi gav honom konst, profetiska ord och en av tjejerna sjöng en profetisk sång. Han visade inte så mycket men det verkade som han blev väldigt rörd. Han sa skämtsamt men ändå med allvar: ”I may not show much, but I will go in the back and cry after this.”





Sen kom borgmästaren. Han satte sig på sin kontorsstol som hade ett porträtt av han själv bakom sig. Även han sa: ”so, what can I do for you?” Han verkade väldigt van med att människor bara kom till honom när de var något de ville ha. Men vår ledare Theresa sa bara: ”we just want to honor you and encourage and support you and thank you for what you have done for the city." Han fick en hög med konst, profetiska ord och en av tjejerna i teamet sjöng en profetisk sång över honom som lämnade honom mållös. En av målningarna talade väldigt specifikt om ett projekt han nyligen slutför som hade skett genom en rad märkliga sammanträffanden. Troy, en av killarna i min grupp hade även ett word of knowledge på papper för ryggont, något som borgmästaren hade problem med. Han hade snabbt skrivit ned det när han hört att borgmästaren hade ont där så egentligen kan man inte kalla det för ett word of knowledge. Snarare ett fusk-word of knowledge hehe. Han placerade ritningen på hans rygg och borgmästarens smärta försvann i vilket fall. Borgmästaren var så välsignad att han gav oss alla varsin gåva. Tänk vad uppmuntran och att man hedrar någon kan göra och hur konst verkligen kan öppna dörrar för människor. Fick verkligen se kraften av kreativitet på en helt annan nivå än jag tidigare sett i mitt liv. Fick också se hur mäktigt det är när man ärar/hedrar människor och visar dem sin uppskattning utan agenda. Hade vi kommit in där och börjat predika så hade han nog inte lyssnat särskilt mycket. Borgmästaren sa: ”Come back whenever you want.”





På kvällen hade vi ett så kallat "spiritual spa" för ungdomar. De började med att dansa en Filippinsk dans för oss och de gav oss alla varsin profetisk målning som de gjort på egentillverkade canvas. Sen hade vi nattvard och de sa till oss att vi var familj för dem och de inböjd oss till en förbundsrelation med dem som varar livet ut. Många i teamet var så berörda och grät. Istället för att ta brödet och vinet själv skulle vi mata varandra. Det var en symbolisk handling som för dem stod för: "jag dör hellre än att du går hungrig." Kraftfullt.
Sen hade vi spa med olika stationer för profetiska ord, sång, dans, konst, brother's blessing (vilket jag höll i) och sister's blessing. Brother's blessing är ett sätt där framför allt tjejer kan få inre helande från män som behandlat dem illa och inte visat dem den kärlek de behöver och förtjänar. Sister's blessing är motsatt för killar såklart. Det är väldigt kraftfullt hur mycket helande vi kan få från en person av motsatt kön som vi inte kan få från en av samma. Jag är väldigt passionerad för det och tycker det är så enormt viktigt. Så många bär på sår på det området och längtar efter kärlek från en "bror" eller "syster". En kärlek som inte går över på det romantiska planet. Jag har själv fått sånt inre helande genom vänskap med kvinnor i mitt liv. Det är utan tvekan bland det absolut största och viktigaste jag upplevt på Bethel. Kanske tar och skriver om det någon gång. Har inte nämnt det tidigare i något blogginlägg vad jag kan minnas. Kan inte nog poängtera hur viktigt det är och hur mycket längre vi behöver komma på det området, men rädsla håller oss tillbaka.
Blev väldigt imponerad av 18-åriga tjejer som kom fram och ville bli andliga mödrar och ville att jag skulle be att Gud skulle föra ihop dem med en yngre tjej som de kunde få investera i. Otroligt moget att tänka i de banorna redan som 18-åring. Det har jag aldrig stött på tidigare.




Sista delen av resan kommer snart....

måndag 16 april 2012

Missionsresa till Filippinerna, Del 4

Efter att vi varit i Filippinerna i ca 4-5 dagar var det dags för teamet att dela upp oss och åka till olika ställen. Kevin Dedmon tog ett team och åkte till en del, Lindsay Coil (en av våra ledare som är från Filippinerna ursprungligen) åkte till en del och jag åkte med ca 12-13 andra med Theresa Dedmon för att åka till ett ställe ca 3 timmar från Manila som heter Los Banõs. Där skulle vi spendera den närmsta veckan.

Vi gör profetisk konst till ledarna i Los Banõs


Vi hade första dagen lunch med pastorerna som de har relation med i Los Banõs. Det här är 3:e året Theresa, Lindsay och hennes man Matt är där med ett team så de har utvecklat väldigt goda relationer med dessa ledare. Vi hade gjort olika profetiska kort till ledarna (vi visste inte till vem förrän vi var där). Jag hade missuppfattat och trott att kortet skulle vara till något annat tillfälle, men Gud visste ändå och ordet visade sig tala starkt till den ledare jag gav det till. Guds nåd räcker och blir över hehe.

Det var så uppmuntrande att höra från ledarna vad som hade hänt senaste året sen teamet var där i fjol. De hade verkligen tagit det de lärt sig och inte bara använt det praktiskt i deras egna liv, men också tränat och undervisat andra runtom i Filippinerna och andra länder i Asien om det. Det kallar jag långsiktig frukt! När de träd man planterar får egna fötter och förökar sig. Så många missionsresor kan lätt bli att människor bara kommer dit och kanske har fantastiska möten och gör bra saker, men sen återgår allt till de vanliga när teamet lämnar. Om man istället fokuserar på att investera i de som spenderar varje dag året om där så kommer frukten bli långsiktig och det sker mycket fler saker. Vi är är ju bara där 2 veckor. Miraklen som sker när vi var där är fantastiska, men de mirakler som sker när vi lämnat är ännu större.

Pastor Paul berättar om vad som hänt sen i fjol


Restaurangen var på flottar som skumpade runt i vattnet

På kvällen hade vi gudstjänst utomhus i regnet. Det var ett väldigt interaktivt möte. Theresa kallas "the queen of activation" av sin man och är det något hon är bra på så är det att aktivera människor och stretcha människors bekvämlighetszon. Jag, 2 tjejer från mitt team och några andra från Filippinerna ledde lovsång. Sen gav de som målat under lovsången bort sina målningar till olika som var där. Profetisk konst är alltid en del av alla gudstjänster på Bethel.
Vi hade ritat olika words of knowledge och vi såg människor bli helade på gudstjänsten och sen tog vi med oss olika av församlingsmedlemmarna ut på gatorna för att göra profetisk konst, dans, sång, ballongdjur och annat. Syftet var främst att aktivera dem och att vi bara skulle stötta dem. Jag gick med två Filippinska tjejer och vi hade ritat olika words of knowledge för helande. Vi hittade ingen med de problemen vi ritat, men vi bad ändå för olika människor och såg dem bli helade från smärtor i rygg, nacke och huvudet. En väldigt anmärkningsvärd sak med människorna i Filippinerna är att de inte säger nej bön. Kommer faktiskt inte ihåg en enda person som sa nej till mig när jag frågade om jag kunde få be för dem. Klimatet är verkligen så öppet. Väckelse är ofrånkomligt.
En av filippinerna i en av de andra grupperna var så i gasen att han ledde minst 12 pers till Jesus inom loppet av ca 30-45 min.
Det hände mycket i de olika grupperna och jag kan inte dela allt. Mitt favoritvittnesbörd den kvällen var en kvinna som kom fram för att få bön när en i vårt team, Mark, hade ett word of knowledge för fotled. Hon blev helt helad framför alla! Hon följde sen med ut med de som gjorde ballongdjur. Hon ledde 6 pers till Jesus genom ballong-ministry!! Den 6:e personen var en 16-årig tjej och hon skulle ge henne ett profetiskt, men tjejen sa:
"Det är ingen idé för jag hör ändå inte vad du säger." Det visade sig att hon var nästan helt döv. Hon hörde bara om man skrek precis bredvid henne. Detta gjorde att hon hade väldigt svårt i skolan eftersom hon inte hörde vad läraren sa. Kvinnan som själv blivit helad tidigare under kvällen bad för henne och den 16-åriga tjejen blev helt helad!! Hon kunde nu höra regndropparna mot ett paraply! Tycker det är ett sånt fantastiskt vittnesbörd eftersom kvinna blev helad, själv aktiverad och såg Gud göra fantastiska saker redan samma kväll! Precis så ska det vara. En ung tjej fick tillbaka sin hörsel och hennes liv är nu helt förändrat.





Här är videon när kvinnan blir helad i sin fotled:


Här berättar hon för oss om tjejen som blev helad och vad som hände:

söndag 15 april 2012

Missionsresa till Filippinerna, Del 3 - "Smokey Mountain"

En av mina absoluta favoritdagar var när vi åkte till "Smokey Mountains". Vi hade möjlighet att åka antingen dit eller ha ministry för regeringsmedlemmar men jag valde det första. "Smokey Mountains" är några av de allra fattigaste kvarteren i utkanten av Manila. Det är snarare en soptipp där familjer bor och går och letar efter saker på soptippen som de kan få användning för. Ett sätt som de får in pengar på är genom att sälja trä som man eldat och gjort till kol. Det är därifrån stället fått "Smokey Mountains" för hela stället präglas av en väldigt stark röklukt.
Vi gick runt till de olika "husen" som ofta bestod av ett plåttak och några träplankor som golv och väggar. Först gick vi till en gammal änka som var över 80 år gammal som inte kunde gå. Hennes ben var helt förtvinade och hon hade inget sätt att få ihop pengar till mat. Några av våra tolkar skulle se till att hon fick det. Hon hade också en bruten handled och vi bad för henne. Smärtan blev bättre, men benet verkade fortfarande vara brutet. Vi bad med henne och tröstade henne. Hon kände att fortfarande hade uppgift i livet och hon hade en stark tro på Jesus.

Sen samlade vi ca 200 av barnen där och framförde ett drama för dem som handlade om Jesus, Fader Gud och Hans barn. Jag spelade Jesus (såklart, det kommer liksom på köpet med mitt hår. Men jag tror att vi av någon anledningen i västvärlden har missuppfattat det hela och tror att Jesus skulle ha haft blont hår och blå ögon). Många av barnen ville ta emot Jesus i sitt hjärta. Vi gjorde även words of knowledge för helande. Bl.a. blev en tjej som hade problem i ett finger helad. Hon sprang runt och var jätteglad! Det var även några andra, men jag har inte koll på exakt vad som hände. Bl.a. blev kom en ung kvinna med bara en arm till tro. En av mina norska kompisar, Elisabeth, hade sett en kvinna med bara en arm i en inre syn redan i Redding.
Sen gjorde vi ballongdjur för dem och lekte med barnen. De var så hungriga efter kärlek. Vi slängde med dem i luften och de ville bli kramade och att vi höll dem. Några av dem gav ifrån sig en lättnadens suck när man lyfte upp dem. Vi skojade, lekte och hade så kul tillsammans. De hade så mycket glädje. De var precis som barn ska vara - nyfikna, öppna och inte rädda. Miljön skulle av många kunna betraktas som ett helvete, men för mig var det som att vara i himlen. Många av de vuxna hade tappat hoppet och hade det svårt. Man såg det i deras ögon. Det fanns många av dem har aldrig varit utanför Smokey Mountain. Det här var det enda de kände till. Men med barnen var det annorlunda. Barn hittar sätt att överleva och att finna glädje i de mest tragiska omständigheter. En väldigt stark dag för många av oss i teamet. Ingen var oberörd när vi åkte därifrån. Mina ögon fylls med tårar när jag skriver detta och tänker på de underbara barnen. Jag saknar dem...














Jag och min vän Rovelin

lördag 14 april 2012

Missionsresa till Filippinerna, Del 2

Dag nr. 2 åkte vi ut i olika grupper mindre grupperför att hålla i gudstjänster runtom på i Manila. Jag och 3 andra BSSM-studenter höll i en gudstjänst på en församlingsplantering i ett köpcentrum. Jag predikade om identitet och vad det innebär att vara söner och döttrar till Gud. Var faktiskt första gången jag predikade i en kyrka. Har pratat och aktiverat människor i det övernaturliga förut men aldrig en regelrätt predikan. Hade inte haft så mycket förberedelsetid direkt förutom på morgonen, men det kändes kul och jag kände att jag hade självförtroende. Skulle bara behöva utveckla det mer och finslipa det. Att predika eller undervisa är något jag kan tänka mig att göra mer av, men det är samtidigt inte direkt något jag söker möjligheter till att göra. Brukar mest bli när någon säger: "du, predika" haha.
Vi körde även words of knowledge för helande och aktiverade församlingen att be för varandra och ge words of knowledge själva. En ung kvinna som vi tog upp på scenen ville först inte ge ett word of knowledge, men vi övertalade henne att göra det ändå. Hon sa: "ears". En man kom upp med hörselnedsättning och blev helt helad! Tjejen blev så berörd att han hade blivit helad av hennes ord och när hon bad för honom att hon började gråta. En annan ung kvinna var helt blind på ena ögat sen födseln. Vi bad flera gånger för henne och hon började se skuggor på ögat!! Vi kom dock inte längre än så, men det är ju helt fantastiskt att hon började se skuggor från att aldrig ha sett något tidigare i hela sitt liv på det ögot!! Ca 20-30 pers blev helade i den lilla kyrkan. Så kul att se dem aktiverade också så att de förstår att det inte är p.g.a. för att vi är från Bethel som Gud dyker upp. Vi har alla fått det vi behöver när vi tar emot Jesus, men det handlar bara om att inse det man redan istället för att det är något man ska "få".










Efter lunchen drog jag och samma team iväg till ett av de fattigare kvarteren utanför stan. Vi var i en lokal där de precis var på väg att plantera en församling. Det var snarare några betongväggar med tak mer än en lokal. Inte mycket till lokal skulle man kunna tänka, men mer än så behövs inte för att kunna samlas. De satte sen upp ett gäng stolar och ett gäng människor samlades. Vi visste inte riktigt vad vi var där för att göra, men de frågade oss om vi kunde dela evangeliet. "Visst" tänkte vi och förstod att de ville att vi skulle hålla i gudstjänst. En kille höll i en lovsång på ostämd gitarr. Sen delade en av tjejerna i vår grupp, Janice, vad Jesus gjort för oss och om korset. Jag började känna "det är läge att se vilka som vill ta emot Jesus i sitt hjärta", något som jag inte brukar känna särskilt ofta på gudstjänster. Jag gillar egentligen inte "altar calls". Tycker det ofta kan vara opersonligt och bli mer en "massgrej" än att människor verkligen tar ett eget beslut att följa Jesus. Men det handlar inte om vad jag gillar utan vad Helige Anden gjorde i stunden. Janice, som predikade hade nämligen känt samma sak utan att vi ens kommunicerat det. När hon inbjöd till frälsning åkte 50 händer upp i luften! Så gott som alla som var där! Flera av dem var säkert redan kristna, men det spelar ingen roll. Gud vet och det är det viktiga.
Sen höll jag i "supernatural activation". Vi hade inte så mycket tid så jag sa bara:
"Everybody who needs healing raise your hand".
En massa händer åkte upp. Jag sa åt de som inte räckte upp händerna att lägga sina händer på dem och sen så bad jag dem bara repetera en enkel helandebön, något i stil med:
"I command all pain to go right now in Jesus name amen."
10-12 pers märkte antingen stor skillnad eller blev helt helade redan då! Vi fortsatte några gånger till och fler upplevde hur deras smärta försvann på olika ställen i kroppen. Några barn kände hur deras feber försvann i kroppen.
Sen var det dags att åka. Det var en sån där erfarenhet då man inte riktigt hann fatta vad som hände. Det var bara: "Get in - blow the place up - get out".



Nästa dag hade vi en konferens för att välsigna de olika pastorerna i Manila. De hade bjudit dit ca 400 st.  Kevin predikade och det var lovsång, firetunnel och annat som hände.
Vi hade också olika stationer för dem där de kunde gå runt och få profetisk konst, profetiska handlingar, profetisk dans, sång m.m. Jag valde profetisk sång och fick sjunga profetiska ord/sånger över olika personer som kom dit. Insåg hur mycket djupare det går när man sjunger något än om man säger det. Musik har ju förmågan att gå förbi allt förstånd och gå rätt in i hjärtat. För något år sen hade jag tänkt mycket på att det skulle låta bra och förmodligen inte känt mig bekväm att sjunga av just den anledningen. Men Bethel har "förstört" mig och nu bryr jag mig inte om sånt längre. Är så skönt att vara fri från "performance". En ung tjej jag sjöng över om den hon var grät kraftigt. Efter jag var klar satt jag i säkert 10-15 minuter och bara höll henne i händerna. Hon kunde bara inte sluta gråta. Det fanns människor som hade sagt lögner till henne visade det sig och det jag sjöng hade talat om exakt motsatsen till det de sagt. Jag kände sen att hon behövde höra från Gud så jag körde SOZO-style och bad henne repetera efter mig:
"Father God, what do you love about me the most?"
När jag frågade vad Gud sagt svarade hon:
"Everything! And I can see Him dancing over me!"
Hennes tårar byttes till ett stort leende. Vi kan uppmuntra människor och det är väldigt kraftfullt, men inget är så kraftfullt som när Gud själv får säga till personen hur Han ser på dem.

Hade även gjort ett gäng profetiska målningar som jag gav till vissa som jag kände att jag skulle ge dem till. En ung tjej hade sin födelsedag den dagen och jag kände att jag hade en teckning jag skulle ge till henne. Det visade sig att det jag ritat konfirmerade specifikt ett särskilt ord hon hade fått för ett år sen och hon blev jätteuppmuntrad. Mitt teckning var en fortsättning på det ord hon redan fått.


 Firetunnel för ledarna på konferensen:

Del 3 kommer i morgon.......

fredag 13 april 2012

Missionsresa till Filippinerna, Del 1

Hallå alla bloggläsare!

Förra veckan kom jag hem från Filippinerna! Börjar komma på banan nu efter 15 timmars tidskillnad nu så jag tänkte skriva en serie inlägg och berätta om det som hände under resan. Återigen stort tack till er som gjorde den här resan möjlig för mig!! Uppskattar verkligen ert stöd. Utan er hade jag inte kunnat åka. Jag kommer att berätta om utvalda delar för er och saker som Gud gjorde. Det är helt omöjligt för mig att få med allt. Allt det som hände var bortom vad vi kunde hålla reda på. Men Gud dök upp på fantastiska sätt och berörde Filippinerna och vårt team.

Resan dit

Flygresan tog ca 16.5 timme. Det kändes dock inte alls särskilt jobbigt. Jag och två av mina teammedlemmar hade kul satt och snackade. Vi pratade rätt mycket med en av våra flygvärdar "Tan". Min uppmärksamhet drogs till hans fötter av någon anledning. Jag frågade om han hade ont där. "No. Why do you ask?" sa han, "but I do have pain in my right knee". Jag bad för hans knä i 5 sekunder och bad han sen kolla hur det kändes. Han såg väldigt kul ut när han insåg att han inte hade ont längre och hade full rörlighet. Det spelar ingen roll om vi har fel kunskapsord. Jesus helar ändå.




Väl i Filippinerna var det väldigt varmt! Perfekt temperatur för mig hehe. Även om det var regnigt då och då så var det ca 30 grader varmt varje dag. Det var nästan lika varmt på natten. Fuktigt som i ett växthus var det också. Kändes som att bli omsvept av ett täcke av värme när man kommer ut. För mig som lätt blir frusen var det skönt. Så länge man inte behöver vistas utomhus alltför länge. Vi bodde på ett väldigt fint hotell i Manila som hette "Legend Villas". Det var förut ett hotell där mycket prostitutionsverksamhet förekom, men sen blev hotellägaren frälst och nu är det istället ett ställe som drivs av "Kingdom principles". Man kunde t.ex. skriva ned sina böneämnen i hotellrummen som personalen sen hämtade upp.


"Revival Lifestyle" konferens

Redan nästa dag började vi med att ta del av en konferens som hette "Revival Lifestyle" (förra året hette den "BSSM EXPLOSION" lol!). Konferensen hölls i en kyrka och vi var särskilt inbjudna gäster.

Teamet samlas utanför konferenslokalen


Lovsången under gudstjänsten var som ett stort party. Vi hoppade runt tillsammans och det var ett rejält drag. Människorna i Filippinerna hade verkligen så mycket glädje!


Theresa Dedmon m.fl. gör profetisk konst under lovsången som
sedan skänks bort till någon person som Gud "highlightar" eller
ibland till församlingen.




Vi hade sen olika stationer med undervisning på olika områden bl.a. treasure hunts, culture of honor m.m. Jag och några andra höll i undervisning om "words of knowledge" för ungdomar och sen aktiverade vi dem i att själva ge varandra kunskapsord. Flera av dem gav kunskapsord för första gången. Fick mycket frågor också. Det märktes att de var hungriga. En av tjejerna hade inte trott att hon kunde, men hon hade fått ett ord som var mitt i prick och verkligen talade till den andra personen.









Efter lunchen var jag och några andra och hade ministry med barnen. Vi hade olika stationer med ansiktsmålningar, konst och "encounters". Jag och några andra ledde dem i ett "encounter" med Jesus. I det fick de en present av Honom. De fick sen rita vad de fick av Jesus. Så kul att se de olika saker som de ritade och hur personligt Jesus pratade med barnen :)

  
Den här tjejen fick en väska av Jesus med hennes namn på. Det stod även "wisdom" på handtaget. Wow.

Jag och Emily dricker Filippinernas berömda "mango shake" - gott!

Kevin visar upp olika kunskapsord som vi ritat.
 

Så kan ett ritat kunskapsord se ut. Behöver inte vara snyggt för att det ska funka hehe.


Kvinna blir befriad från ond ande på kvällsgudstjänst

På kvällen hade vi kvällsgudstjänst. Theresa Dedmon (en av våra ledare) gav oss i uppdrag att rita words of knowledge för helande medan Kevin Dedmon undervisade på scenen. Theresa håller på mycket med konst och olika kreativa uttryck så vi ritade olika kroppsdelar där vi kände att folk hade ont eller problem. Jag ritade bl.a. en person med "terminal disease/cancer" på magen. Sen fick de människor med de typen av problem komma fram till mig för att få bön. Vi hade alla möjliga led för olika kunskapsord. En kvinna kom fram (ej hon på bilden ovanför) till mig som hade en cysta på äggstockarna. Jag lade min teckning på hennes mage och hon åkte direkt ned i golvet.
"Are you ok?" frågade jag henne, men fick inget svar. Jag tänkte att Gud nog jobbade med henne så jag lät henne vara. Jag började be för en annan person, men efter ett tag kände jag att allt inte stod rätt till med kvinnan. Hon hade en väldigt besvärad min och jag kände i mina ande att "hon har en ond ande i sig." Hon började snart greppa tag i min fot och vred och vände på sig. Jag förstod att jag behövde ägna henne uppmärksamhet så jag satte henne upp. Hennes ögon var helt fulla av skräck och rädsla. Hon hade ingen aning vad som hände med henne och hon började klösa på sina händer och i hennes ansiktet. Hon var så rädd.
Jag greppade hennes händer och försäkrade henne om att "everything's gonna be ok. Don't worry." Jag sa åt henne att titta in i mina ögon och jag överöste henne med kärlek. Gjorde det jag kunde för att få henne att bli lugn. Hon tittade på mig helt lamslaget av rädsla och sa:
"Help me."
Jag kände då: "hon behöver förlåta sin man" så jag frågade henne:
"Is there anyone you need to forgive?"
"Yes, my husband!!"
Jag vet inte exakt vad det var hon behövde förlåta honom för, men det spelade ingen roll. Gud hade just visat för mig varför demonen var i henne så jag visste att det var nyckeln till hennes frihet.
"Do you want to forgive him?" frågade jag.
"Yes" sa hon.
Jag ledde henne sen i en förlåtelsebön och efter det slutade hon skaka och hennes ögon fylldes av frid. Hon grät och tackade Jesus med uppsträckta händer. Hon var fri. Hon delade sen vittnesbördet från scenen. Tror inte hon visste att hon hade en ond ande i sig (observera att jag inte säger att hon var besatt. Kristna kan inte vara besatta, men kan bli påverkade av onda andar om vi ger dem tillåtelse genom t.ex. oförlåtelse) och jag brydde mig inte om att säga det till henne heller. Kände inte att det var nödvändigt för henne att veta det. Har för mig att hennes cysta antingen försvann eller att hon blev av med smärtan. Minns inte riktigt tyvärr. Det fanns så många som behövde bön.
Oförlåtelse är en av de vanligaste anledningarna till att människor blir plågade av onda andar. Så fort personen förlåter den som hon är bitter på så måste anden lämna. Man ska aldrig snacka med onda andar. De ljuger bara. Nu försökte den här inte göra det, men om ni hamnar i situationen att en ond ande börjar snacka och ställa till med en scen så säg åt dem att vara tyst och stilla. De måste lyda. Vi har fått den auktoriteten av Jesus. De är rädda för oss eftersom att vi har den Helige Anden inom oss så vi har inget att frukta. En av mina vänner, Emily, brukar säga: "I don't deal with demons, only people and their issues." Det är helt sant. Om människor blir fria från det som binder dem så måste demonen sticka därifrån. De tar bara den frihet vi är villiga att ge dem. Vi behöver inte ens bry oss om dem. Jag blir så grymt arg när de sliter och drar i människor för det är förnedrande för personen. Demoner förtjänar inte vår uppmärksamhet.
En annan intressant sak var att hon föll direkt ned i golvet så fort jag lade teckningen på henne. Theresa kommenterade att demoner hatar konst och all kreativitet därför att de själva inte är kapabla till det. De kan inte skapa utan bara förvrida det som redan är skapat. Det är därför vår kreativitet är ett sånt kraftfullt vapen oavsett om det är dans, musik, konst eller annat. En intressant tanke jag inte tänkt på tidigare.

Så var första dagen i Filippinerna över. Fortsättning följer....