Missionsresa till Filippinerna, Del 2

Dag nr. 2 åkte vi ut i olika grupper mindre grupperför att hålla i gudstjänster runtom på i Manila. Jag och 3 andra BSSM-studenter höll i en gudstjänst på en församlingsplantering i ett köpcentrum. Jag predikade om identitet och vad det innebär att vara söner och döttrar till Gud. Var faktiskt första gången jag predikade i en kyrka. Har pratat och aktiverat människor i det övernaturliga förut men aldrig en regelrätt predikan. Hade inte haft så mycket förberedelsetid direkt förutom på morgonen, men det kändes kul och jag kände att jag hade självförtroende. Skulle bara behöva utveckla det mer och finslipa det. Att predika eller undervisa är något jag kan tänka mig att göra mer av, men det är samtidigt inte direkt något jag söker möjligheter till att göra. Brukar mest bli när någon säger: "du, predika" haha.

Vi körde även words of knowledge för helande och aktiverade församlingen att be för varandra och ge words of knowledge själva. En ung kvinna som vi tog upp på scenen ville först inte ge ett word of knowledge, men vi övertalade henne att göra det ändå. Hon sa: "ears". En man kom upp med hörselnedsättning och blev helt helad! Tjejen blev så berörd att han hade blivit helad av hennes ord och när hon bad för honom att hon började gråta. En annan ung kvinna var helt blind på ena ögat sen födseln. Vi bad flera gånger för henne och hon började se skuggor på ögat!! Vi kom dock inte längre än så, men det är ju helt fantastiskt att hon började se skuggor från att aldrig ha sett något tidigare i hela sitt liv på det ögot!! Ca 20-30 pers blev helade i den lilla kyrkan. Så kul att se dem aktiverade också så att de förstår att det inte är p.g.a. för att vi är från Bethel som Gud dyker upp. Vi har alla fått det vi behöver när vi tar emot Jesus, men det handlar bara om att inse det man redan istället för att det är något man ska "få".

Efter lunchen drog jag och samma team iväg till ett av de fattigare kvarteren utanför stan. Vi var i en lokal där de precis var på väg att plantera en församling. Det var snarare några betongväggar med tak mer än en lokal. Inte mycket till lokal skulle man kunna tänka, men mer än så behövs inte för att kunna samlas. De satte sen upp ett gäng stolar och ett gäng människor samlades. Vi visste inte riktigt vad vi var där för att göra, men de frågade oss om vi kunde dela evangeliet. "Visst" tänkte vi och förstod att de ville att vi skulle hålla i gudstjänst. En kille höll i en lovsång på ostämd gitarr. Sen delade en av tjejerna i vår grupp, Janice, vad Jesus gjort för oss och om korset. Jag började känna "det är läge att se vilka som vill ta emot Jesus i sitt hjärta", något som jag inte brukar känna särskilt ofta på gudstjänster. Jag gillar egentligen inte "altar calls". Tycker det ofta kan vara opersonligt och bli mer en "massgrej" än att människor verkligen tar ett eget beslut att följa Jesus. Men det handlar inte om vad jag gillar utan vad Helige Anden gjorde i stunden. Janice, som predikade hade nämligen känt samma sak utan att vi ens kommunicerat det. När hon inbjöd till frälsning åkte 50 händer upp i luften! Så gott som alla som var där! Flera av dem var säkert redan kristna, men det spelar ingen roll. Gud vet och det är det viktiga.
Sen höll jag i "supernatural activation". Vi hade inte så mycket tid så jag sa bara:
"Everybody who needs healing raise your hand".
En massa händer åkte upp. Jag sa åt de som inte räckte upp händerna att lägga sina händer på dem och sen så bad jag dem bara repetera en enkel helandebön, något i stil med:
"I command all pain to go right now in Jesus name amen."
10-12 pers märkte antingen stor skillnad eller blev helt helade redan då! Vi fortsatte några gånger till och fler upplevde hur deras smärta försvann på olika ställen i kroppen. Några barn kände hur deras feber försvann i kroppen.
Sen var det dags att åka. Det var en sån där erfarenhet då man inte riktigt hann fatta vad som hände. Det var bara: "Get in - blow the place up - get out".

Nästa dag hade vi en konferens för att välsigna de olika pastorerna i Manila. De hade bjudit dit ca 400 st.  Kevin predikade och det var lovsång, firetunnel och annat som hände.
Vi hade också olika stationer för dem där de kunde gå runt och få profetisk konst, profetiska handlingar, profetisk dans, sång m.m. Jag valde profetisk sång och fick sjunga profetiska ord/sånger över olika personer som kom dit. Insåg hur mycket djupare det går när man sjunger något än om man säger det. Musik har ju förmågan att gå förbi allt förstånd och gå rätt in i hjärtat. För något år sen hade jag tänkt mycket på att det skulle låta bra och förmodligen inte känt mig bekväm att sjunga av just den anledningen. Men Bethel har "förstört" mig och nu bryr jag mig inte om sånt längre. Är så skönt att vara fri från "performance". En ung tjej jag sjöng över om den hon var grät kraftigt. Efter jag var klar satt jag i säkert 10-15 minuter och bara höll henne i händerna. Hon kunde bara inte sluta gråta. Det fanns människor som hade sagt lögner till henne visade det sig och det jag sjöng hade talat om exakt motsatsen till det de sagt. Jag kände sen att hon behövde höra från Gud så jag körde SOZO-style och bad henne repetera efter mig:
"Father God, what do you love about me the most?"
När jag frågade vad Gud sagt svarade hon:
"Everything! And I can see Him dancing over me!"
Hennes tårar byttes till ett stort leende. Vi kan uppmuntra människor och det är väldigt kraftfullt, men inget är så kraftfullt som när Gud själv får säga till personen hur Han ser på dem.

Hade även gjort ett gäng profetiska målningar som jag gav till vissa som jag kände att jag skulle ge dem till. En ung tjej hade sin födelsedag den dagen och jag kände att jag hade en teckning jag skulle ge till henne. Det visade sig att det jag ritat konfirmerade specifikt ett särskilt ord hon hade fått för ett år sen och hon blev jätteuppmuntrad. Mitt teckning var en fortsättning på det ord hon redan fått.

 Firetunnel för ledarna på konferensen:

Del 3 kommer i morgon.......