Bob är en av de unikaste människor jag någonsin träffat på. Han är 59 år och lever som celibat. Något som han är väldigt nöjd med och har fått nåd från Gud för. De är ju väldigt få som är kallade till det. Jag känner ingen annan. Han har spenderat de senaste 40 åren med att pionjera kristen rock och metal. Han startade Sanctuary International för de människorna eftersom kyrkorna inte accepterade de som hade långt hår, svarta kläder, piercings, tatueringar och gillade "extrem musik". De hade ingenstans att ta vägen. Nu är de typen av människor accepterade av kyrkor så Sanctuary är inte längre en kyrka utan en "ministry". Bob har spenderat hela sitt liv med att resa världen runt och tala på olika konferenser och kristna festivaler. Han är även musiker, har undervisat i musik, spelat in ljudböcker av Bibeln, olika typer av "voice work", ägt skivbolag, varit pastor i kyrkor, gjort mängder av olika podcasts och radioprogram, counseling, ägt restauranger, m.m. Han är även fullt utbildad läkare inom medicin och nutrition.
Vi pratar inte så ofta om såna saker i vår relation, men de olika människor han känner inom show business och musikervärlden är fullkomligt häpnadsväckande. Några av de band och artister han jobbat och är god vän med med är: Larry Norman, Alice Cooper, Stryper, Evanescence, Megadeth. The list goes on. Under många år hade han varje vecka ett nytt band boende hemma oss sig i sitt stora hus. Ofta bodde de där ett tag innan de blev kända och hade kommit på banan. Evanescence är ett sånt band t.ex. men listan är oändlig. Själv gillar han mest gospel, jazz och blues och har spelat piano med bl.a. The New Christy Minstrels. Jag kan inte fatta att han haft tid med allt som han har gjort i sitt liv. Han säger ofta till mig att han levt det bästa tänkbara livet och är så otroligt nöjd.
Numer så har han sålt sitt hus och nästan allt han äger och lever ett väldigt avskalat liv tillsammans med sina föräldrar i ett litet hus nära en sjö i utkanten av Nashville. Han har i princip bara några få uppsättningar kläder, sin dator, iPad och iPhone. Han tyckte det var otroligt skönt att bli av med alla prylar för det tog bara en massa tid och nu känner han sig så enormt fri. Jag har själv blivit inspirerad av honom och även om jag inte är lika extrem som honom så har jag gjort mig av med fler och fler prylar senaste 2 åren. Det är väldigt skönt. Hur mycket behöver man egentligen? Man får ju ändå inte ta med sig något när man lämnar detta livet.
De senaste 3 åren har jag och Bob spenderat mycket tid på Skype. En vecka går aldrig utan att vi pratar och ibland är det varje dag. Särskilt under mitt första år på Bethel för det var väldigt värdefullt att ha honom vid min sida då eftersom jag gick igenom mycket djupa saker personligen och han hjälpte mig att bearbeta mycket av det. Men vi pratar fortfarande flera gånger och flertalet timmar varje vecka. Han är framför allt en person som hjälpt mig att förstå mig själv på ett helt annat sätt eftersom våra personligheter är väldigt lika. Ibland skrämmande lika. Det var väldigt bra att ha någon utanför "the Bethel stream" som kunde ge ett annat perspektiv på saker. Det är lätt hänt när man är i en särskild miljö att det tillslut blir det enda man känner till och Bob har alltid ett annat perspektiv på saker än de flesta människor. Han är väldigt "outside the box". En mycket ovanligt man som starkt ogillar tom religiös kristendom och är helt för vad Bibeln egentligen handlar om. Relation till Jesus, inte religion. Guds rike, inte imperium. Praktisk handling istället för en massa snack.
Han är fortfarande involverad inom kristen rock och metal men de senaste åren så har han och hans föräldrar startat en homeless ministry där de ger de hemlösa mat att äta. De får mat från Trader Joe's flera gånger i veckan. Ca 3700 hemlösa får mat varje månad i Nashville genom hans ministry.
På Juldagen delade vi ut mat bl.a. vilket Bob och hans föräldrar personligen gör 2 gånger i veckan. De resterande dagarna gör vänner till dem det. Vanligtvis brukar de inte göra det på juldagen eftersom det är den enda dagen på året som de hemlösa får mer än tillräckligt med mat. Då kommer plötsligt alla ihåg att det finns hemlösa och då vill alla hjälpa till. Skulle vara bra om det gällde de resterande 364 dagarna om året också. Den här gången ville de göra något extra för de hemlösa eftersom de har blivit som en familj. Vi dukade upp bord under bron där de alltid träffas och sen fick de hemlösa sitta ned och vi serverade dem vid bordet som på restaurang. De uppskattade det verkligen. Flera av dem gick fram till Bob, vissa av dem med presenter, och sa: "we sure appreciate you, Pastor Bob".
Här är en video från Juldagen med de hemlösa (om ni är intresserade så kan ni även gå in på Bobs youtube-kanal där han lägger upp "Pastor Bob Daily" varje dag. Över 100 olika länder tittar på hans podcasts där han pratar om olika saker i livet och svarar på frågor.)
http://www.youtube.com/watch?v=CmUC6YZ4a6o&feature=youtu.be
Julafton firade vi med Bob, hans föräldrar och Bobs bror med fru och barn. Kalkon, sötpotatis och andra goda grejer enligt amerikansk tradition och sen öppnade vi presenter efter maten.
Denna jul har det känts extra tungt att vara borta från min familj. Saknar dem oerhört mycket. I fjol var första året som jag inte var hemma och då saknade jag dem, men det kändes helt ok ändå. I år känns det betydligt svårare. Även fast jag har det jättebra här i Nashville med Bob så är det är något särskilt med att fira jul med min familj i Boden. Snö, öppen brasa, farsan ängelplingelspel som ljuder i bakgrunden, julfimer med brorsan, mammas sillsallad, glögg, pepparkakor och mys. Det är en tid med familjen som jag värderar högt och som jag är glad att jag fått uppleva under mina första 25 år, varje år. Men jag ser fram emot nästa jul som jag hoppas kunna spendera hemma i Boden med min kära familj!
God fortsättning önskar jag alla er där hemma i Sverige!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar