Precis hemkommen från retreat i Chico ("reträtt" på svenska? =D) som ligger 2 timmar från Redding. Vi var där tors-lör. Vi gick till ett närliggande vattenfall, hängde vid poolen och på kvällen var det kvällsmöten. Mycket tid att bara umgås. Var skönt att få tid att lära känna människor i min Revival Group lite närmare. Kommer vara en bra grund för det kommande året. Gillar hur snabb feedback man får när man pratar med människor, särskilt allt amerikanare. Om nån gillar en så säger de t.ex.: "great talking to you, you're awsome!". Många svenskar (inkl. jag själv) skulle tänka samma sak om de träffade någon de gillade, men troligtvis inte säga det till dem. Det vill jag bli bättre på. Det tar bort mycket osäkerhet i relationer.
En lustig grej är hur många som gissar fel på min ålder och var jag kommer ifrån. Alla tror jag är 19-20 år (är det en komplimang? jag tänker ta det som det i alla fall haha) och ingen lyckas någonsin gissa att jag är från Sverige. "You're from Sweden!? But where's your accent?". Det tycker jag är lite lustigt =).
Var med i lovsångsteamet också under kvällsmötena tillsammans med några 1:a och 2:a årselever. Kunde typ ingen av låtarna och vi hann knappt repa, men det gick jättebra ändå. När Helige Andes närvaro är stark spelar sånt ändå inte nån stor roll. De sa åt mig att hålla igen lite ljudvolymsmässigt p.g.a. lokalen hade så usel akustik, men jag tyckte fortfarande att det var rätt starkt. Antar att amerikanares definition på att hålla igen är annorlunda än vår =).
Gillar verkligen hur de gör lovsång här. Det är mycket improviserande, ibland spåntana texter som någon börjar sjunga på. Man följer mycket flödet i Anden och inte så mycket en förutbestämd låtform. De spelar ofta varje låt väldigt länge och tar om många delar och tar lång tid på att bygga upp partier. När man själv lovsjunger i församlingen är det väldigt skönt för det blir en helt annan vila och lugn i musiken än att man bara "river av" en lovsång. Man får verkligen gott om tid och plats att komma djupt in i Guds närvaro.
Eric Johnson (son till Bill Johnson) pratade om hur viktigt det är att faktiskt känna Gud och inte bara känna till de saker Han gör. Det är alltså möjligt att göra de saker Jesus gjorde (hela människor etc.) men att samtidigt inte riktigt känna Honom. Jesus talar om det i Bibeln (jag har glömt vilken Bibelvers för tillfället tyvärr). Var verkligen tankvärt och viktigt för mig att höra. En nära relation till Honom är det viktigaste så jag känner verkligen att min prioritet närmsta tiden (och hela livet också för den delen) ska vara att fördjupa min relation till Jesus. Att spendera tid med Honom och bara vara i Hans närvaro.
Tors kvällens möte spårade ur fullständigt i en fest där alla dansade runt och var så sjukt glada. Värsta partyt!! Folk gick fram till mikrofonen och deklarerade frihet över saker i deras liv. Kön tog aldrig slut!
Mötet på fredagskvällen var betydligt lugnare och präglades mer av Guds frid och av bön. Fick be för en sydafrikansk kompis som var dålig i halsen och han blev 90% bättre! Båda mötena var väldigt bra, men två helt olika kvällar.
Nu ska jag vila mig lite innan jag och min roomie James drar iväg till en kompis föräldrars hus där de har pool och och så ska vi käka pizza där. Det är just nu 34 grader varmt, men för några dagar sen var det 41 (!) så det är definitivt badväder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar