Vår första "treasure hunt" och fredagskvällsgudstjänst!

I torsdags hade vi treasure hunts! Så grymt glad att jag har det som activation! Det handlar om att ta risker och utmana sig själv och att älska människor på gatorna. Vi fick först undervisning om hur treasure hunts går till och hur man ska och inte ska göra. De poängterade att det handlar att se människorna och visa dem kärlek, inte att försöka pracka på dem något. Att ära människor (honor) är något som är en väldigt viktig värdering på Bethel. Om människor säger nej eller inte har tid så ska man inte pusha på utan respektera det. Grundläggande grejer som inte borde vara så svårt att räkna ut, men många kristna har inte riktigt skött det så bra genom tiderna, särskilt ute på gatorna, så det är ändå viktigt att säga. De gick även igenom hur det kunde gå till på en typisk treasure hunt för att kunna göra det på ett naturligt sätt. De gav alla olika tips på hur man kunde få människor att känna sig trygga. T.ex. att man inte kommer 4-5 mot någon utan att man kanske är 2 st och helst en kille och en tjej. Såna grejer.
Treasure hunts går till så att man skriver ned ett antal ledtrådar om platser, människors utseende, kännetecknen, olika skador eller besvär de kan behöva helande för osv. på en "karta". Man åker sen iväg till de platserna och letar efter dessa människor eller "skatter" för dessa människorna är Guds skatt som man letar efter. Därav namnet treasure hunts. Vi blev placerade i team på 6-7 pers med två andraårselever i varje och gav oss ut för första gången. Eftersom vi först hade ganska mycket undervisning innan vi fick gå ut hade vi lite tid kvar av vår activation, bara 25 minuter. Vår grupp delade upp oss i två grupper. Min del av gruppen fick möjlighet att prata med några människor, men de hade antingen inte tid eller sa att de behövde inte bön för något särskilt. Kul var det iaf och vi fick välsigna dem genom att bara prata med dem och se dem. Den andra delen av vår grupp däremot fick vara med om något helt fantastiskt! De såg en kvinna i rullstol och hon hade något eller några av de kännetecknen som de skrivit ned. En av tjejerna, Heather (som aldrig varit på treasure hunts förut), gick nevöst fram och frågade om vad som var fel på henne. Det visade sig att hon var paralyserad från midjan ner och kunde inte ens ta sig ur sängen utan hjälp. Heather tänkte för sig själv: "Gud, kunde du inte get mig en stukad fot eller något på min första treasure hunt!? :)". Hon bad iaf en enkel bön för helande. Kvinnan i rullstolen sa att hon började känna något som kittlade i kroppen. Heather bad en kort bön igen och frågade om hon trodde att hon kunde stå. Kvinnan reste sig då upp ur rullstolen och började gå!!! Hennes dotter som var brevid var helt chockad: "mamma du kan gå!". Hon lämnade rullstolen på trottoaren och gick hem tillsammans med sin dotter och man. Är inte det helt fantastiskt!!!?? Jag var så gasad resten av dagen och min tro sköt i höjden! Trots att jag inte var där personligen så vet jag och tror att det bara är en tidsfråga innan jag får se något liknande. Gud är sååå god!! Tycker det är fantastiskt vittnesbörd om hur lite det handlar om vad vi kan göra och om vad Gud kan göra. Det spelar ingen roll vilken erfarenhet vi haft innan eller hur nervösa vi är. Allt han behöver är någon som är villig.

Hade en träff igår med en av tredjeårseleverna Merlin, så kallade "interns" som hjälper revival group pastorerna. Alla har någon intern som man ska träffa minst en gång i månaden. Kändes jättebra och jag gillar verkligen Merlin skarpt. Han är 21 år gammal och en väldigt glad, sansad och uppmuntrande person. Tror jag kommer att få ut mycket av våra träffar och verkligen bli upplyft av honom. Det är jättebra att ha någon man prata med som sjäv gått igenom första året på Bethel som kan ge en tips och vägledning.

I fredags kväll fick jag och ett av mina lovsångsteam (team 3, inte "team snuggle" :) förmånen att leda lovsång på Twin View som är ett till campus som Bethel har. I regel är det bara andraårselever som får leda lovsång på Bethelgudstjänster, men denna gång hade de inget team och Joanna vår lovsångspastor gav oss priviligiet att leda lovsången under kvällen. På fredagkvällarna är det "prayer and intercession" vilket innebär att det inte är någon predikan utan fokus på bön, Guds närvaro och tillbedjan. Det är konstant lovsång hela tiden i ca 2.5/3 timmar och då kommer någon upp och delar något ord eller så. Väldigt fritt och i princip inga regler att följa. Som lovsångsmusiker blir det långa låtar, mycket improviserat och även en del solon (trumsolo! =D) och spontana texter och annat. Allt handlar om att vara känslig för hur den Helige Ande vill leda kvällen. Det var verkligen en helt grym kväll med en sån frihet! Älskar såna sammanhang när man bara kan spela och lovsjunga ohämmat utan begränsningar och bara följa flödet och vara i Guds närvaro.

Träffades frukost på Black Bear Diner med större delen av team snuggle i morse. Tycker så mycket om att träffa dem och att vi kan dela våra liv tillsammans som familj. Det är särskilt viktigt då någon av oss har jobbiga saker som pågår i livet. Vi kan stötta varandra och dela med oss av livet med varandra, både det bra och det dåliga som händer. Träffar också de i det andra teamet (team 3) ofta, men det är oftast med delar av teamet och inte alla. Tycker väldigt mycket om dem också!

Större delen av team snuggle

Ikväll ska jag på 2 st födelsedagsfester. Blir kul!